Ett tystare Sverige

[UPPDATERAD] Jag har med stort intresse följt SvD:s debattartikelserie "Ett tystare Sverige?". I dag lämnas ordet till DN:s förre chefredaktör Hans Bergström som bland annat skriver om den stenhårda mediekonkurrensen och upplysningskulturens nedgång. Det mesta i Bergströms artikel är intressant och tänkvärt, men han drar några egenartade slutsatser. Bland skriver han att bloggandet "hetsar de etablerade redaktionerna att släppa på kontrollen av vad som publiceras". Bloggandet tycks för Bergström vara en del av "skvallerkulturen" som "sänker nivån på det offentliga samtalet" samt skrämmer till tystnad. Där tror jag att han har fel. Förvisso finns det på många håll i bloggosfären en obehagligt hätsk ton och framför allt bland de kommentarer folk skriver till blogginlägg så förkommer tyvärr inte sällan invektiv, intolerans och andra idiotier. Detta har bland andra Helle Klein i flera inlägg på ett förtjänstfullt sätt uppmärksammat. Men generellt så är mitt intryck snarare att det är de etablerade medierna själva som stått för den starkaste utvecklingen av den skvallerkultur Hans Bergström fördömer. Bloggare i Sverige har väl om något snarare varit pådrivande i arbetet med att påtala och kritisera detta fenomen. I SvD:s debattartikelserie har även Göran Perssons uttalanden en ökad "sexualisering av samhället" uppmärksammats. På S-kvinnors kongress sa Persson: "Vi har en sexualisering av det offentliga rummet. Överallt där vi rör oss i samhället i dag har vi inte sällan kommersiella budskap som bygger på en marknadsföring som utnyttjar kvinnor och kvinnors kroppar." Och det kan man väl hålla med om. Fortsättningen, däremot, var mer oroande. Enligt SR Ekot ska Göran Persson nämligen sagt att "mediernas möjlighet och rätt att publicera material, text och bilder, som uttrycker en nedvärderande kvinnosyn, kan komma att lagregleras". Men nästan än mer oroväckande var nog ändå det S-kvinnors ordförande Nalin Pekgul som i en morgonsoffa i tv satt och jämförde en sådan här reglering med det tidigare genomförda förbudet mot innehav av barnpornografi. Pekgul sa att "då var det också sådana här uttalanden om att nu går man in och lägger sig i tryckfrihetsförordningen, men det gick att lösa och alla tycker att det är jättebra". Problemet är att det man varnade för då, då förlaget om förbud mot innehav av barnporr lades, var just att det kunde leda till ett sluttande plan där snart nästa anstötlighet skulle kunna komma att förbjudas. Och nu är vi där. Ja, jag vet: det är idiotiskt att ge sig in sådana här debatter. Den självklara reaktionen blir alltid att anklaga yttrandefrihetsivrare för att vara barnpornografianhängare och allmänt perverterade. Men självklart tycker jag att barnporr är vidrigt. Och jag är inte heller speciellt förtjust i att tidningar, tunnelbanor och stadsmiljön fylls av bilder på halv- och helnakna kvinnokroppar som förväntas sälja resor, tvålar och vad det nu är. Men det betyder inte att jag är beredd att acceptera fler inskränkningar i yttrande- och tryckfriheten. PS: Sandro Wennberg har hittat en helt annan detalj i Hans Bergströms artikel som också är värd att anmärka på.