Oavgjort på SSU-kongressen
Mitt intryck efter att mestadels ha följt SSU-kongressen på distans via webbsändningar, bloggar och annan medierapportering är att man lyckats ganska väl med att ena förbundet och hitta kompromisser som de olika falangerna tycks kunna acceptera. I tisdags hölls en lång debatt om förslaget till principprogram där förbundsstyrelsens förslag stöddes av den majoritet som av bland annat Dagens Nyheter kallas "höger". Inte oväntat presenterade Skånedistriktet ett helt eget förslag till program, som dock "bara" fick stöd av ungefär en tredjedel av kongressombuden. Viss framgång kan de ändå sägas ha fått, då formuleringar som "demokratisk socialism" ändå kom med, liksom skrivningar om "ekonomisk demokrati". Samtidigt, som Aftonbladets Åsa Petersen påpekar, kom principprogrammets klassanalys att kompletteras "med medvetenheten om underordning på grund av kön, etnicitet och sexualitet" - något som den så kallade "vänstern" motsatte sig. Valberedningens förslag till ordförande – Anna Sjödin, respektive förbundssekreterare – Mattias Vepsä antogs enhälligt och till stort jubel från ombuden, vilket får ses som en seger för idéerna om "maktdelning" mellan de stridande viljorna. I Svenska Dagbladet beskrevs detta som "ett slags terrorbalans": "Genom att båda sidor har fått lika starka vapen ska upprustningen inför kongresserna genom hetsvärvade medlemmar, betalande som icke-betalande, göras onödig". På tisdagseftermiddagen rasade det dock plötsligt in åtta nya nominerade kandidater till förbundsstyrelsen. Om dessa drogs tillbaks eller om valberedningen jämkade sig med dem som nominerat har jag ännu inte fått rätsida på, men när man på onsdagen gick till val så mötte valberedningens förslag inget motstånd. Den nyvalda förbundsstyrelsen kallades upp på scen och efter viss förvirring sjöng presidiet och kongressombuden den klassiska arbetarrörelsesången "Till seger" ("Hör en susande vind genom ungdomens led, se hur ungdomen rustar till kamp...") för att fira de valda. På fredagseftermiddagen nåddes jag av glädjande besked att en enig SSU-kongress beslutat att låta Tvärdrag leva vidare! Enligt uppgift kommer den nyss avgångna redaktören Nisha Besara tillsammans med en ny redaktör få i uppdrag att hjälpa den nya förbundsstyrelsen att förbättra tidningen så att den når ut till fler. Med detta blir mitt sammantagna intryck av kongressen gott. Initiativet att webbsända kongressförhandlingarna var utmärkt, men varför så snåla med övrig dokumentation? Varför inte lägga ut motioner, FS-utlåtanden, valberedningens förslag - och alla pressmeddelanden - på webben? Det får bli hemläxa åt den nya styrelsen. |
Kommentarer om "Oavgjort på SSU-kongressen"
Vi och vi... Jag är själv inte aktiv i SSU längre, men några kommunister finns nog inte i förbundet.
Vänstern har aldrig motsatt sig breddade analyser. Det stycke som kom in om sexuellt förtryyck är taget rakt från SSU Stockholms allmänna grundsatser. Tyvärr har högern i SSU lyckats få ut sin bild att det hela tiden är de som breddar analyser och tar in skrivningar om feminism, etnicitet etc. Läs några kongressprotokoll så upptäcker ni att så inte är fallet. Högern brukar anamma vänsterns förslag nästkommande kongress och kalla dem deras. Trist.
Nu brukar det dröja ett tag innan kongressprotokollen kommer, men när de gör det så kan vi gärna granska dem. Min minnesbild, baserad på att jag följde så mycket jag kunde av kongressen via webbsändningarna, är att ett flertal ombud från den s k vänstern var uppe och argumenterade emot att klassperspektivet skulle kompletteras med andra skrivningar.