Jag tycker att Jan Guillou hamnat snett i den pågående debatten om Jyllands-Postens publicering av Muhammedkarikatyrerna. Hans linje verkar vara att publiceringen inte var något annat än en rasistiskt motiverad kränkning och provokation, och därför bör fördömas. I en krönika i Aftonbladet i dag formulerar han sig trots detta träffsäkert och bra om tryckfriheten:
Tryckfriheten är inte till för det smakfulla, det omdömesgilla, det mittenpolitiska lagom, det välformulerade, det intelligenta eller det sympatiska. I så fall behövdes ingen grundlagsfäst tryckfrihet. |
Kommentarer om "Dagens citat"
Lotta Gröning och Johan Ehrenberg kallade också Jyllands-Posten för en rasistisk tidning i dagens Godmorgon Världen, vilket föranledde Olle Hägg att *två* gånger påpeka att detta var deras egna åsikter och inte programmets.
Johan.
Det är verkligen en problematisk röra att ha synpunkter i. Egentligen borde allt vara glasklart, försvaret av de demokratiska värdena borde stå främst, självklart också med total respekt och förståelse för andra människors inre övertygelser. Jan Guillou försöker stå för båda dessa sidor men även han har uppenbara problem att hålla isär begreppen.
Det tryggaste, och den traditionellt svenska modellen, hade kanske varit att aldrig ge sig in i den här debatten, men som Niklas Ekdal skriver på DN Ledare idag: "När fingerpekande övergår i krig tvingas man förr eller senare att välja sida."
Läs gärna mer om detta från min synvinkel på:
http://blogg.s-info.se/laakso
Mvh Erik Laakso
Johan?
Ops, sorry Jonas. Jonas ska det vara förstås.
Det är inget problem att försvara rätten till publicering och samtidigt fördöma den som rasistiskt motiverad. Olle Svenning beskriver den danska bakgrunden rätt väl i två krönikor. som jag länkar till på http://peter.karlberg.org/articles/2006/02/05/provokation-mot-vad
Var det någon som hörde Mikael Timms (?) lysande krönika i P1 i morse? Han pläderade oerhört vackert för yttrandefriheten såväl som respekten för andras trosuppfattningar och andra åsikter. Däremot med det viktiga förbehållet att jag aldrig kan kräva så mycket respekt för min uppfattning att jag därigen kräver att någon annan inte ska få yttra sin. Egentligen självklart, men så lätt att tappa bort.
Problemet är förstås att yttrandefriheten är en västeuropeisk företeelse som inte existerar i diktaturer och i länder där religion dominerar.