Olika reaktioner om Muhammedkarikatyrer

Debatten om - och på flera håll våldsamma protesterna mot - de numera ökända danska Muhammedkarikatyrerna rasar vidare. I Gaza omringades på torsdagen EU-kontoret av maskerade al Yassirmän, som hotade att spränga det om inte en ursäkt för Muhammedkarikatyrerna getts inom 48 timmar. Samtidigt kom nya skriftliga hot mot danska, norska och franska medborgare. Och nyhetsbyrån Reuters uppger att 300 militanta muslimer på fredagsmorgonen stormade en byggnad i Jakarta där den danska ambassaden ligger. Inga människor ska dock ha kommit till skada - protestanterna nöjde sig med att slå sönder lampor och kasta runt stolar i lobbyn till byggnaden. Via TT har jag förstått att bilderna nu även har publicerats i en arabisk tidning, den politiskt oberoende veckotidningen al-Shihan i Jordanien. Tidningen publicerade i går tre av Jyllands-Postens omstridda teckningar. I en ledarkommentar ska chefredaktör Jihad Momani ha manat: "muslimer över hela världen: var resonliga". Han ska också ha ställt frågan: "Vad bidrar mest till att skapa fördomar om islam - de här teckningarna eller bilder på en kidnappare som skär halsen av sina offer framför kamerorna eller en självmordsbombare som spränger sig själv i luften under ett bröllop i Amman?". Även andra tidningar i muslimska länder ska ha framfört mer resonerande argument. Saad Hagras, i den oberoende egyptiska tidningen Nahdet Masr, uppges ha påpekat att tidningar i den muslimska världen ofta kritiserats för antisemitiska åsikter och teckningar: "Vi får inte glömma att några av våra imamer använder moskéerna för att förolämpa andra religioners troende. Om Israel ockuperar våra områden och förtrycker vårt folk borde det få oss att fördöma sionismen - men inte att uttrycka fientlighet mot judendomen". Samtidigt rapporterar Reuters från Washington att en talesman för det amerikanska utrikesdepartementet som svar på en fråga från journalister sagt att "Dessa karikatyrer är verkligen stötande för den muslimska tron", samt att "uppegga etniskt och religiöst på detta vis är inte acceptabelt". I Sverige tycks kritiken mot publiceringen dominera. Allt för få verkar beredda att stå upp för yttrandefriheten när det verkligen behövs. I Dagens Nyheters kultursidor kommenterar en rad kulturarbetare debatten, och den generella inställningen tycks vara att yttrandefriheten visserligen är viktig, men att man också måste väga in vilken skada publiceringen av bilderna kan orsaka mellan muslimer och icke-muslimer. För mig går det resonemanget rätt emot det publicistiska idealet "publish and be damned". Jag har fått en kommentar på mitt förra inlägg om det här, där HP skriver att några av bilderna "är väldigt lika det som man använde på 30-talet, i Tyskland och andra platser, för att demonisera judar". Och visst ligger det mycket i det. Förmodligen hade Jyllands-Posten inte ens övervägt att publicera antisemitiska nidbilder på judar. Och det visar på att tidningen hade andra, mörkare motiv än ett värnande av tryckfriheten. Inte dessto mindre så har de trots allt rätten att vara plumpa, vulgära och att publicera anstötligt material. I ett totalitärt samhälle, oavsett om diktaturen motiveras politiskt eller religiöst, har man inte den rätten. Andra har uttryckt det här bättre än vad jag förmår. Här är ett citat ur filmen "The People vs. Larry Flynt", där Larry Flynts advokat försvarar Flynts rätt att ge ut porrtidningen Hustler: I am not trying to suggest that you should like what Larry Flynt does. I don't like what Larry Flynt does, but what I do like is the fact that I live in a country where you and I can make that decision for ourselves. I like the fact that I live in a country where I can pick up Hustler magazine and read it, or throw it in the garbage can if that's where I think it belongs.