Folkpartiet och det fria ordet III

Johan Jakobsson är partisekreterare och mediepolitisk talesman för folkpartiet. Han har tidigare visat prov på märkligt omdöme i samband med ett krystat försvar för folkpartiets ägarintresse i ett företag som levererar ledarartiklar och annat opinionsmaterial till en mängd dagstidningar, samtidigt som fp:s partiprogram slår fast att yttrandefriheten "kräver fria, oberoende, medier" samt att mediernas frihet "är en förutsättning för att de skall kunna fullgöra sin demokratiska granskningsfunktion" (läs mer om detta här och här). Nu sticker han ut huvudet igen i ett ytterst förvirrat debattinlägg i tidningen Resumé (ej på nätet). Jakobssons tes denna gång verkar vara att den socialdemokratiska mediepolitiken är bristfällig. Och det kan jag väl hålla med om, även om det går att uttrycka lite mer sofistikerat än vad folkpartisekreteraren gör ("Skvätt, skvätt och den döende fisken flyter vidare med floden"). Problemet är att Jakobsson, för att spinna vidare på hans liknelser om döende fiskar i en flod, inte har riktigt torrt på fötterna. Han påstår bland annat att socialdemokraterna haft "ambitionen att förbjuda paraboler". Sanningen är att det handlade om en motion från det socialdemokratiska kvinnoförbundet till en socialdemokratisk partikongress någon gång på 1970-talet. Motionen avslogs. Med motsvarande krav på bevisföring och relevans i argumentationen kan jag påminna Johan Jakobsson om att borgerliga allianskollegor till folkpartiet motionerat om att inskränka yttrandefriheten. De kristdemokratiska riksdagsmännen Tuve Skånberg och Erling Wälivaara har i en riksdagsmotion krävt att det ska bli illegalt att uttrycka sig på ett sätt som "kränker religioner" (motionen finns att läsa här, tack Joel). Jakobsson har alltså helt rätt när han i Resumé skriver att inte "alla borgerliga partier på ideologisk grund älskar ökad självständighet för medierna".