I gränslandet mellan politik och näringsliv

I en nyligen framlagd uppsats på Handelshögskolan i Stockholm skriver studenterna Sara Kåberg och Andreas Ericson (som för övrigt också är bloggare) om pr-konsulter som har en bakgrund inom politiken och om likheter och skillnader mellan dessa olika världar. Då jag själv är en av dem som Kåberg och Ericson har intervjuat så känns det kul att se det jag och andra berättat, "utsatt" för akademisk analys och vilka slutsatser som dras utifrån våra vittnesmål. Uppsatsen har ett organisationsteoretiskt perspektiv – så som det som används inom exempelvis företagsekonomin – och har titeln "PR-olitik – en fenomenografisk studie av konstruktionen av kunskap och kompetens i gränslandet mellan politik och näringsliv". Jag är själv ingen akademiker och fick ärligt talat problem med att bara stava mig igenom själva titeln... Men när jag väl tagit mig över detta initiala hinder så var studien en intressant läsning (även om jag villigt erkänner att jag ännu inte tagit mig igenom alla de 131 sidorna). Inte minst då jag själv var nyfiken på vilka svar man fått på frågan hur det kommer sig att politisk verksamma människor rekryteras eller söker sig till pr-branschen, och vilka – om några – konsekvenser ett utbyte mellan politiken och pr-branschen får för samhället. Ingen av oss som intervjuats inför uppsatsen verkar tyckt att beslutet att lämna den politiska sfären för pr-branschen var alltför dramatiskt. För dem som kände viss tveksamhet inför karriärbytet berodde det i huvudsak på två saker. Dels att det kändes svårt att lämna det politiska engagemanget, och att beslutet kantades av en känsla av illojalitet mot partiet och det politiska arbetet. Dels att man inte fullt ut kände till pr-branschen och vad det innebar att arbeta som pr-konsult. Vissa hade förutfattade meningar om branschen framför allt då de gällde de rykten som florerat om pr som en "skumraskbransch". Själv tycker jag inte att pr-arbete nödvändigtvis innebär att man lämnar den politiska sfären. För det första så är ju politiskt arbete inte reserverat för partipolitik – det opinionsbildande och påverkansarbete många intresseorganisationer, företag och andra instanser ägnar sig åt, med eller utan hjälp av pr-konsulter, är ju i högsta grad också politik. För det andra så är det ju fullt möjligt att vara politiskt aktiv i till exempel en lokal partiförening, en stadsdelsnämnd eller fullmäktigeförsamling samtidigt som man jobbar som pr-konsult. Jag ska verkligen inte ge mig på att försöka sammanfatta Kåberg och Ericsons uppsats, men den har hitintills varit givande att läsa och jag rekommenderar den till andra som vill lära sig mer om pr-konsulter med partipolitisk bakgrund resonerar och arbetar.