Lobbying, korruption och kampanjfinansiering

Radioprogrammet Konflikt handlade i går om pengar i politiken. I påannonseringen lät det som att fokus skulle ligga på kampanjfinansiering, det vill säga ekonomiska bidrag till personvalskampanjer. I praktiken handlade dock mestadels om en enorm korruptionshärva som för närvarande skakar Washington; en välkänd lobbyist - Jack Abramoff - har erkänt att han använt kampanjbidrag för att muta politiker i Washington. Förvisso intressant, i synnerhet för dem av oss som är väldigt intresserade av amerikansk politik. Det handlade dock inte så värst mycket om lobbying, utan snarare om korruption och kriminellt bedrägeri. Och så värst mycket kampanjfinansiering diskuterades inte. Detta fenomen har ännu inte riktigt granskats av svenska medier. Trots att det - så vitt man känner till - är ganska blygsamma summor som personvalskandidater i Sverige hittintills drar in från andra håll än sina egna partier, så kan detta komma att förändras. Det är till exempel inte alls otänkbart att ett fackförbund, en näringslivsorganisation eller en annan intresseorganisation skulle kunna skänka stora pengar till en enskild riksdagskandidat som man tror skulle driva frågor som ligger finansiären varmt om hjärtat. Och det finns i dag ingen lagstiftning som vare sig förbjuder detta eller tvingar riksdagskandidater att offentliggöra sådana bidrag. Jag är själv ingen principiell motståndare till att intresseorganisationer ekonomiskt stöttar kandidater som de tror på, men det verkar rimligt att väljare och skattebetalare får insikt i varifrån pengarna kommer. Det sätter om inte annat enskilda folkvaldas agerande i vissa frågor i ett nytt ljus.