Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Leijonborg talar med kluven tunga
| Lars Leijonborgs debattartikel i DN i helgen kan förefalla vällovlig. Det är säkert många som är trötta på de skandaler och "affärer" som präglat nyhetsrapporteringen från politiken den senaste tiden. Ur det perspektivet skulle någon form av etiskt regelverk för partier och politiskt förtroendevalda vara önskvärt. Problemet med Leijonborgs förslag är dock att det så uppenbart är ett partitaktiskt motiverat utspel - med udden riktad mot socialdemokratin - snarare än ett ärligt försök att komma tillrätta med moraliska tveksamheter inom politiken. Försöken att dölja det bakom formuleringar om att de som söker sig till socialdemokratin inte har "lägre moral än de som söker sig till exempelvis folkpartiet" ekar tomt när man läser artikeln i sin helhet. Alldeles uppenbart försöker folkpartiledaren antyda att socialdemokratisk moral skulle vara sämre än andras. Detta framgår om inte annat med all önskvärd tydlighet av de namn han väljer att ge sina förslag till etiska regler: "Lex Anna Sjödin", "Lex Ringholm", Lex LO" etc. Sedan har Leijonborg förvisso en poäng i att makt i sig kan ha en förblindande och korrumperande effekt. Det har jag själv varit inne på tidigare. Det har i efterhand framkommit att Leijonborgs utspel dessutom var ytterligare ett i den växande raden som inte förankrats hos de borgerliga allianskollegorna. Moderaterna är till exempel inte helt förtjusta i idén om att öppet redogöra för de ekonomiska bidrag på drygt 11 miljoner årligen de drar in från en mängd privatpersoner genom fundraising-verksamheten Tornet. "Att redovisa från vem [moderaterna får pengabidrag ifrån] vore att röja valhemligheten", rasar partisekreterare Sven Otto Littorin i Svenska Dagbladet. Själv välkomnar jag en öppen redovisning av de ekonomiska bidrag partierna och dess kandidater och företrädare får från olika håll. Socialdemokratin har knappast något att skämmas för i det avseendet; kopplingen mellan arbetarrörelsens fackliga och politiska gren är välkänd och djupt förankrad historiskt. Att LO-förbund väljer att ekonomiskt stötta en socialdemokratisk politik som ligger i deras medlemmars intresse är föga förvånande eller upprörande. Inte heller att höginkomsttagare och kapitalägare är beredda att satsa pengar på en borgerlig politik som kan innebära skattesänkningar för dessa grupper. * * * Gästbloggaren (?) Delphi-lisa hos Louise P. har också kommenterat Leijonborgs artikel och undrar när de borgerliga partierna ska "börja uppföra sig som en allians istället för ett gäng maktkåta typer som kör på konceptet min fiendes fiende är min vän". Delphi-lisa konstaterar vidare att det är en sak "att bli besegrad av sossarnas formidabla skicklighet på att kampanja men att villigt skjuta sig själv i foten flera gånger är ju bara provcerande enfaldigt". |
skrivet av Jonas Morian om 17:23
Kommentarer om "Leijonborg talar med kluven tunga"
-
Anonym skrev... (16 april, 2006 18:51) :
-
Martin Tollén skrev... (16 april, 2006 20:09) :
-
Anonym skrev... (16 april, 2006 21:06) :
-
Jonas Morian skrev... (16 april, 2006 21:17) :
-
Per Hagwall skrev... (16 april, 2006 23:11) :
-
Per Hagwall skrev... (16 april, 2006 23:24) :
-
Jonas Morian skrev... (16 april, 2006 23:34) :
-
Anonym skrev... (20 april, 2006 14:02) :
Leijonborg talar med kluven tunga'">kommenteraOm sånt som Leijonborgs artikel säger vi härnere: "Man merkt die Absicht und wird verstimmt." Det var inte ens elegant gjort utan bara klumpigt.
Leijonborgs artikel är ingenting annat än fånig. Menar han allvar att inget fp-statsråd inte "inte själva [ska] förvalta [...] privata fastighetsprojekt". Är det förbjudet för folkpartistiska politiker att bygga villor. Ja ja, jag kommenterar artikeln på min egen blogg.
Man blir lite trött på alla pr knep som politiker kör med, men du använder dig själv utav ett retoriskt knep när du gör en märklig jämförelse beträffande partistöd. En sak är om individer - hur rika de än må vara - skänker pengar till ett parti, det är faktiskt inte konstigare än att folk arbetar ideellt för dessa partier, tid lär också vara pengar.
En annan sak är att pamparna i LO använder andras bl. a mina pengar för att stödja S.
Dessutom skriver du att det enbart skulle vara utav vinstintresse som pengar skänks, på något plan är det nog så. Men som du utrycker det enbart för att rika grupper (en grupp som tydligen består utav drygt 15000 pers) vill ha sänkt skatt det verkliga skälet varierar förmodligen några Stycken kanske rentav tror att en moderat politik är bättre Sverige.
Tack för en bra blogg för övrigt, bäst i kla(s)sen
P.B., "knep" vet jag inte om jag använde - möjligen hade jag kunnat vara tydligare med att det privatekonomiska intresset bara var ett exempel. Min poäng var ju just att jag, i likhet med dig misstänker jag, inte tycker att det är något problem med att privatpersoner, företag och organisationer väljer att ekonomiskt stötta partier eller riksdagskandidater de sympatiserar med. Men jag tycker att sådana bidrag ska redovisas öppet.
Och det är knappast "pamparna" i LO som bestämt att stötta det socialdemokratiska partiet - det finns många demokratiska kongressbeslut om detta. Går man med i ett LO-förbund så torde man inte vara omedveten om den historiska och alltjämt levande kopplingen mellan LO och SAP. Men motsätter man sig detta så bör man förstås verka för att klippa banden mellan facket och partiet. Så mycket för det lär man dock inte ha...
"föga förvånande eller upprörande. Inte heller att höginkomsttagare och kapitalägare är beredda att satsa pengar på en borgerlig politik som kan innebära skattesänkningar för dessa grupper."
Vill bara tillägga att det finns annat än pengar som betyder något när människor väljer parti.
"Men motsätter man sig detta så bör man förstås verka för att klippa banden mellan facket och partiet. Så mycket för det lär man dock inte ha..."
Så sant, så sant. Visst kan medlemmarna kräva att stödet till ett speciellt parti skall upphöra, men de kan inte välja någon att företräda dem högre upp, eftersom reellt inflytande kräver en heltidstjänst hos facket, och lämpligt nog så säger LO:s stadgar att de inte anställer någon som inte "delar arbetarrörelsens värderingar", vilket bossarna som sitter där har definierat som att göda Socialdemokraterna med tiotals miljoner av medlemmarnas pengar...
Ett system drivet till perfektion för att ta hand om majoriteten icke socialdemokratiska medlemmars pengar, men utesluta dem från varje inflytande. Visst kan man skryta med den geniala konstruktionen, men så mycket mer kan man inte skryta med.
Per, se mitt svar ovan till P.B. Jag borde ha varit tydligare med att det privatekonomiska intresset bara var ett exempel. För övrigt så köper jag inte din beskrivning om att inflytande i facket kräver en heltidstjänst inom det. Föreningsdemokrati är trots allt ett ganska grundläggande inslag inom arbetarrörelsen.
Några nyanseringar, kanske?
Oavsett vad jag tycker om Leijonborgs gärning som Fp-ledare, har han en poäng. Det är en hel del skillnad på att i en politisk ideologi baka in maktens korrumperande effekt, och på att ha en ideologi som inte berör denna effekt (eller t.o.m. hävda att fenomenet bara drabbar en viss typ av människor - kapitalister).
Socialdemokratin har trots sina goda gärningar i historien sällan varit det parti som lagt förslag som innebär delning av, och ökad insyn i maktutövningen. Konstitutionsdomstolar, öppna utnämningar, självständig revision, måluppföljning, utkrävande av ansvar... Desto oftare har man motarbetat sådana förslag - ofta med motiveringen att de fria valen är tillräckliga kontrollverktyg i sammanhanget.
Jag tycker att Leijonborg har en stor poäng i det att vi idag har tillräckligt med erfarenhet för att kunna dra slutsatsen att S haft fel. Valen räcker inte som kontroll av makthavarna. Att S dessutom är det parti som haft makten och därmed mest att "vinna" på att kontrollen och maktdelningen uteblivit, gör att det också är där vi främst ser korruptionen (och att man som utomstående börjar ifrågasätta "de verkliga motiven" till oviljan att ändra regelverket). Men ge borgarna 12 år med samma regelverk så ska ni nog få se väl så många fallna änglar.
Alltså behöver reglerna anpassas till hurdana människor är - och inte nöja sig med att hantera ett idealtillstånd. Så grundtanken är väl förankrad i liberalt tankegods, även om Leijonkungen väl inte skulle vara den han är om han inte också lyckades hitta en "utspelsvinkel" på det hela.