Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Klåfingriga riksdagsledamöter hotar yttrandefriheten
| Resumé skriver i dag om att en majoritet i riksdagen vill stoppa så kallad könsdiskriminerande reklam. Detta sedan kristdemokraterna gått i allians med vänsterpartiet, miljöpartiet och socialdemokraterna. Enligt tidningen arbetar en "hemlig grupp" i regeringskansliet intensivt med att bereda ett förslag på hur man kan förbjuda könsdiskriminerande reklam. "Frågan kan komma att beröra både tryckfriheten och yttrandefriheten så att de lagarna också måste förändras", säger s-riksdagsledamoten Hillevi Larsson till Resumé. Göran Persson har vid flera tillfällen riktat kritik mot utmanande journalistik och reklam. Vid S-kvinnors kongress i maj 2005 lär han enligt SR Ekot ha sagt att "mediernas möjlighet och rätt att publicera material, text och bilder, som uttrycker en nedvärderande kvinnosyn, kan komma att lagregleras" (mer om detta här). När Lagutskottet i riksdagen i veckan yttrade sig över ett antal motioner om könsdiskriminerande reklam, konstaterades att frågan "nu bereds inom Regeringskansliet, och man avser att på nytt ta ställning till behovet av en reglering". I samband med det sa kristdemokraten Ingemar Vänerlöv att han anser att det går "för långt" när kvinnor "systematiskt kränks och förnedras" i reklamen. "Att porrbilar får köra omkring i Stockholm och göra reklam för sexklubbar är under all kritik", säger Vänerlöv i Resumé. Och enligt kristdemokraterna är det tydligen inga problem att göra ytterligare begränsningar i yttrandefriheten. Attityden till yttrandefriheten bland många av våra lagstiftare är så aningslös att jag knappt finner ord. För en tid sedan fick jag tillfället att diskutera könsdiskriminerande och kränkande reklam med demokratiminister Jens Orback. Jag frågade honom vem som skulle definiera detta och om man inte med en sådan lagstiftning hamnade på ett sluttande plan mot mer omfattande inskränkningar av yttrandefriheten. Orback svarade att det lagförslag man då funderade över antagligen skulle fokusera på "otillbörliga attribut", det vill säga till exempel bikinibrudar i annonser för motorsågar, och han hänvisade till att sådan lagstiftning finns i Norge och Spanien. Som jag ser det så är problemet att alla inskränkningar av yttrandefriheten som skett de senaste åren har haft vällovliga syften; förbudet mot innehav av barnpornografi och hetslagstiftningen är bara två exempel. Det nu aktuella förbudet mot könsdiskriminerande reklam skulle innebära ytterligare en välmenande inskränkning. Och vägen till helvetet är som bekant kantad av goda intentioner. Resumés Viggo Cavling, som annars inte är känd som någon nyansernas mästare, formulerar det väl i en ledare: "Det publicistiska modet hos dem som ska försvara vår nuvarande mycket generösa (och fantastiska) yttrandefrihet är obefintligt. Det kan få katastrofala följder." |
skrivet av Jonas Morian om 10:09
Kommentarer om "Klåfingriga riksdagsledamöter hotar yttrandefriheten"
-
Anonym skrev... (12 april, 2006 11:30) :
-
Anonym skrev... (12 april, 2006 15:01) :
-
Anonym skrev... (12 april, 2006 15:17) :
-
Anonym skrev... (12 april, 2006 18:02) :
-
Anonym skrev... (12 april, 2006 19:37) :
-
Anonym skrev... (13 april, 2006 04:16) :
-
Anonym skrev... (13 april, 2006 04:22) :
-
Anonym skrev... (13 april, 2006 17:36) :
-
Anonym skrev... (13 april, 2006 20:17) :
-
Jonas Morian skrev... (15 april, 2006 18:48) :
-
Anonym skrev... (27 april, 2006 07:46) :
Klåfingriga riksdagsledamöter hotar yttrandefriheten'">kommenteraJag kan knappast hålla med dig mer! Alltför många saknar förmåga att förstå hur samhällsbåset kommer att te sig när yttrandefrihetens kossa är borta.
I andra sammanhang har jag funderat på om inte en framkomlig kompromiss mellan rätten att yttra sig och rätten att slippa budskap som upprör en, skulle kunna finnas i att man fredar just det offentliga rummet från vissa typer av budskap - sex och religiösa kränkningar för att ta två närliggande exempel.
Så länge man kan stänga igen en tidning eller slå av en TV kan man freda sig från budskap man inte gillar. I sådana sammanhang bör ytterst få förbud gälla, även för relam. Men människor ska kanske inte behöva hålla sig undan från offentliga rum för att slippa budkap som många upprörs av. Alltså skulle betydligt strängare regler kunna gälla för löpsedlar, tidningsframsidor affischpelare, och andra publika sammanhang.
Men problemet är väl kanske egentligen att så många människor egentligen vill bestämma vad andra ska få tycka och tycka om och inte. Att gå via sex i reklamsammanhang eller upplevda kränkningar i religiösa sammanhang är bara en ursäkt och en väg man funnit öppen för att införa restriktioner mot budskap som inte passar ens övertygelse. (På tal om att inte bemöta argument i sak utan utifrån egna tolkningar av orsaken till att de framförs...)
Jag skrev en del artiklar och krönikor i olika tidningar i samband med att hetslagstiftningen skulle ändras. Hela tiden blev jag bemött med anklagelser om att egentligen ha en dold agenda och/eller att jag inte brydde mig om de negativa effekterna av absolut yttrandefrihet. Ett av mina främsta argument mot detta resonemang var att vi för att skydda alla som kan känna sig kränkta eller försvara "viktiga värden" måste avskaffa alla yttrandefrihet och helt förbjuda tal, skrift och bildframställan. Det avfärdades naturligtvis som skräckpropaganda av dem som tyckte att just denna inskränkning var nödvändig.
Tyvärr kan jag konstatera att vi är på väg allt längre från de friheter som de de tidiga demokraterna slogs för. Om förbuden mot kränkning av religiösa symboler och könsdiskriminerande reklam blir verklighet är vi tillbaka i den godtyckliga censur ("indragningsmakten") som fanns mellan 1812 och 1949. Även fortsättningsvis kommer vi att ha en formell yttrandefrihet, men med så mycket reglering att det är omöjligt för en enskild medborgare att veta var gränsen går.
Det är kanske dags för en svensk ACLU? Vad sägs om FPY, Folkrörelsen för press- och yttrandefrihet?
CLK -
Jag är med! Jag har redan varit ute och försökt göra en pin av Voltairebilden som Jonas la ut på bloggen för några månader sedan. ;-)
Som juriststudent baxnar man över förslag som detta. Det sista vi behöver är luddiga lagar med svåra gränsdragningar. Vem ska avgöra vad som är sexistiskt, Eva Lundgren?
Jag håller helt med dig Jonas. Idén om ett FPY verkar också tilltalande.
Hillevi Larsson talar om detta i aftonbladet där säger hon att de riktlinjer som näringslivets Etiska Råd mot Könsdiskriminerande reklam arbetar efter ska ligga till grund för den nya lagtexten vidare hävdar hon att ”rådet är lite uddlöst” och att det leder till några kännbara konsekvenser om man blir fälld.
Jag trodde att själva tanken med nämnden var att reklambranschen skulle vara självsanerande denna funktion torde gå förlorad om det lagstadgads om detta.
Hillevi glömmer bort att förtydliga vad hon menar med ”uddlös” menar hon att procentandelen fällda anmälningar är för liten eller menar hon att ERK: s beslut inte leder någonvart, förmodligen det senare med tanke på att hon dels vill använda ERK: s kriterier på vad som är könsdiskriminerande reklam och att domstolsbeslut kan överklagas i tre instanser vilket rimligtvis borde leda till att andelen friade ökar.
Mitt intryck är att det etiska rådets beslut åtminstone tidigare resulterade i att reklam frivilligt togs bort i nästan alla fall, jag minns att till och med Sisleys reklam i tunnelbanan som vållade stor moralpanik togs bort efter rådets beslut. Mot bakgrund av detta kan man fråga sig om det finns ett sådant behov att lagstifta det blir än tydligare om man sett reklam utomlands.
Om man tittar till ERK: s kriterier så kan de betraktas som ganska luddiga, det är helt i sin ordning i nuvarande form eftersom rådet bygger på frivillighet då kan subjektiva bedömningar göras att de skulle bedömas utifrån en strikt juridisk tolkning tror jag inte låter sig göras speciellt lätt men det är min (amatörmässiga) uppfattning, frågan är då hur mycket rum för godtycke den eventuella lagen ger och kan utfallet förutspås av reklammakarna det är klart detta leder till att reklamkostnaderna ökar och att tidningar kommer få svårare att överleva ekonomiskt men att schabloniserande reklam försvinner tveksamt.
Som vanligt föreslås inskränkningarna i våra rättigheter bland sådant flertalet ogillar rasism, sexism och homofobi det är uppenbart att dessa rättigheter - som vi liberaler (nåja och vänstern) kämpat för - är i siktet för en ny värdekonservatism.
Steget från förbud för sexistisk reklam till förbud för sexism i det redaktionella innehållet är faktiskt inte så stort
Det vore för övrigt intresant att veta ifall Hillevi hör till de S kvinnor som ville inskränka religionsfriheten och tvinga präster, imaner mm att viga homosexuella
Tyvärr blir det nästan ett personangrepp men det kan inte hjälpas.
Det måste vara lite pinsamt att vara socialdemokrat och samtidigt för mänskliga rättigheter (10 försa i FNdeklarationen om de mänskliga rättigheterna). Partiet som sådant och dess ledande företrädare verkar ju inte ha något som helst grepp om ämnet.
Laila hade ju uppenbarligen noll koll. Hela feministvärlden är ju ett lika stort hot som kriget mot terrorn i Sverige. HMF.
Listan är för lång. Tur att du sätter ner foten.
/B
PS. Gör de riktiga mänskliga rättigheterna till en valfråga!
En bra sak med en lagstiftning vore att denna rimligtvis kaommer att dra betydligt snävare gränser för vad som är könsdiskriminerande än ERK, som ibland tar väldigt konstiga beslut och agerar moraltant på ett högst okonstruktivt ätt.
Många intressanta kommentarer som vanligt. Några reaktioner bara:
- "The great below", nåja att Sverige i praktiken skulle ha mindre yttrandefrihet "än i de flesta västländer" har jag väldigt svårt att tro på. Vad grundar du det på?
- B, nu är du ute och cyklar. Socialdemokrati står givetvis inte på något sätt i motsats till mänskliga rättigheter. Och om du uppfattar feminism som ett hot så säger det nog mer om dig än något annat.
Angående graden av yttrandefrihet i Sverige så höjdes det på en del ögonbryn utomlands under rättegången mot Åke Green.
Från www.religioustolerance.org: "Green could not have been prosecuted in Canada".
Från Washington Post:
"The prosecution had attracted widespread attention in Europe, where laws restricting speech deemed to incite hatred of specific groups are common. Some conservative Christian groups in the United States have followed the case, saying that similar laws that would restrict speech rights are in the works there. "