Buggning och mörkläggning hos Publicistklubben

Publicistklubben (PK) är en ärevördig sammanslutning vars främsta uppgift är att slå vakt om tryckfriheten och yttrandefriheten. PK arrangerar regelbundet debatter med inbjudna gäster om allehanda publicistiska frågor. Det kan gälla hot mot tryckfriheten, men också yrkesetiska regler för publicistiskt arbete. I går kväll arrangerade Publicistklubben en utfrågning av justitieminister Thomas Bodström på temat "Därför vill jag bugga". Och öppenhetstemat till trots inleddes debattaftonen med en mörkläggning. Denna stod Expressens Niklas Svensson för. Han drog nämligen för gardinerna, och därmed slapp många åhörare bli bländade av kvällssolen som sken in genom Kulturhusets stora fönster. Bodström var som vanligt verbal och en duktig retoriker som skickligt parerade PK:s ordförande Stig Fredrikssons frågor. Som utfrågare var Fredriksson förvånansvärt svag och föreföll dåligt påläst. Han återkom flera gånger till om meddelarfriheten - med de nya lagar som Bodström vill införa - också skulle gälla "även om Usama bin Laden var källan". Bodström försäkrade att regeringen snarare förstärkt meddelarskyddet och att det inte hotades av hans lagförslag. De riktigt tuffa frågorna ställdes först när publiken släpptes in. Mest på hugget var Susanna Popova (kolumnist och programledare på TV8) som bland annat undrade om vilka typer av säkerhetspolitiskt känsliga områden som journalister har ett intresse av att granska, som skulle kunna bli föremål för polisiär buggningsverksamhet. Hon exemplifierade med TV4:s uppmärksammade avslöjande om den synnerligen tveksamma avvisningen av ett antal terroristmisstänkta egyptier. Även denna fråga hanterade Thomas Bodström skickligt, och knep nog rent av poäng för uppriktighet genom att rätta Popova när hon pratade om att regeringen "underrättats" om denna avvisning - "det var ett beslut", underströk Bodström, och inte bara något regeringen underrättades om. Därefter följde en debatt på temat "att varudeklarera journalisters sympatier och lojalitet". I debatten medverkade Maja Aase (chefredaktör, Journalisten), Lena Mellin (politisk reporter, Aftonbladet), Susanna Popova, Lena Sundström (kolumnist och programledare) samt Albert Svanberg (chef, SVT Sport). Samtalsledare var också här Stig Fredrikson. Debatten kom att handla mycket om huruvida journalister borde rösta eller ej, vilket kom att utmynna i ett stundtals bisarrt resonemang om neutralitet och obundenhet där Marja Aase sa att hon var fjärde år valde ut valsedlar från partier "som inte var direkt motbjudande" och sedan plockade en valsedel i blindo. Men diskussionen kom också att beröra vänskapskorruption och vikten av att journalister som bevakar exempelvis politik, sport och nöje förmår att hamna så nära dem de bevakar att de får förtroenden och viktig information, men samtidigt bevarar en yrkesmässighet och professionell distans. Denna del av diskussionen var mycket intressant och hade vunnit på en fördjupning - och förtjänat en bättre samtalsledare än Stig Fredriksson.