Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Reklam - en del av yttrandefriheten
| Jag har flera gånger tidigare uppmärksammat den politiska klåfingrigheten hos bland annat mina egna partivänner, som bland annat tar sig uttryck i att vilja utvidga lagstiftningen mot olika former av reklam (mer om detta bland annat här och här). I dag rapporterar Dagens Media att 50 procent av våra folkvalda riksdagsledamöter vill minska mängden reklam och 60 procent vill begränsa reklamens uttrycksformer. Den politiska skepsisen till reklam förefaller ha ökat kraftigt det senaste året. Förra året svarade nämligen "bara" 44 procent av 100 tillfrågade riksdagsledamöter i en liknande undersökning att de ville begränsa reklamen i större utsträckning än i dag vad gäller mängd, och 50 procent av riksdagspolitikerna ville begränsa reklamens uttrycksformer. Med andra ord visar Dagens Medias undersökning att det finns stöd i riksdagen för ytterligare regleringar av reklamen. Jag tror att detta vore en en farlig väg att slå in på. Reklam är kommersiella budskap, men bör omfattas av samma yttrandefrihet som annat material. Denna uppfattning delas dock inte av alla. Till Ekot säger exempelvis vänsterpartisten Siv Holma att "Det är ju en balansgång men när det gäller vissa saker så måste man ändå kunna få det överordnat yttrandefriheten". Själv tycker jag att detta tyder på en skrämmande insiktslöshet om yttrandefrihetens betydelse. Därmed inte sagt att all reklam är särskilt bra - långt ifrån. Faktum är att jag gärna ansluter mig till Kristoffer Talltorps upprop om att låta brevbäraren ta makten över reklamen och bedöma vad som är läsvärt och inte, genom att sätta upp nedanstående dekal på dörren:  Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: reklam, yttrandefrihet. |
skrivet av Jonas Morian om 09:08
Kommentarer om "Reklam - en del av yttrandefriheten"
-
sakine skrev... (09 augusti, 2006 16:15) :
-
Jonas Morian skrev... (09 augusti, 2006 16:25) :
-
Anonym skrev... (09 augusti, 2006 19:56) :
-
Jonas Morian skrev... (09 augusti, 2006 20:42) :
-
Anonym skrev... (09 augusti, 2006 21:55) :
-
Anonym skrev... (09 augusti, 2006 23:33) :
-
Anonym skrev... (10 augusti, 2006 18:24) :
-
Jonas Morian skrev... (10 augusti, 2006 19:19) :
-
Anonym skrev... (10 augusti, 2006 20:09) :
-
Jonas Morian skrev... (10 augusti, 2006 20:55) :
-
Anonym skrev... (10 augusti, 2006 21:41) :
-
Jonas Morian skrev... (11 augusti, 2006 10:05) :
kommenteraHmm...ja, det finns för mycket usel reklam.
Läser just en PR-bok om att olika generationer har olika humor och därför tiltalas av olika slags reklam. Det är nog det rika köttbergets fel, i vanlig ordning.
Angående sakfrågan: Visst är det (o)lustigt så lätt folk - för att inte tala om politiker - tar på yttrandefrihet.
Onekligen. Om just detta ska jag prata nu i helgen - på Frihetsfrontens sommarläger...
Du urvattnar yttrandefrihetsbegreppet lite grann i taget Jonas, men när du jämställer reklam med nyheter är du ute rätt långt i vilsedjungeln.
I ett vidare perspektiv kan du väl tala dig varm för lite könsreklam också - vi som inte vill se det kan ju alltid blunda, eller hur? Jag vill inte ATTACKERAS av reklam på varje tom plats i samhället - jag vill kunna välja själv om jag ska ta del av reklamen eller inte. Du gör det svårare för oss.
Calle, på vad sätt är det att urvattna det? Jag anser inte att staten ska göra en uppdelning av vilken typ av information som är "god" och bör omfattas av yttrandefriheten och vilken som inte bör göra det. Och nej, jag gillar inte reklam som framställer kvinnor som sexobjekt och män som idioter, men min smak bör inte vara avgörande för vad som är tillåtet. Reklam och andra former av budskap "attackerar" inte vare sig dig eller någon annan. Du stör dig på viss typ av reklam - okej, tråkigt för dig. Själv stör jag mig på rasister, sexister och homofober, men jag vill inte lagstifta bort deras yttrandefrihet för det.
Det är skrämmande så ofta denna koppling görs:
"Jag gillar inte det där. Därför borde det FÖRBJUDAS."
det gäller inte bara reklam.
Politiker borde granska sin egen propaganda innan de kritiserar reklamen. Marknadsdomtolen hade haft en hel del att säga om partipropagandan om den hade blivit bedömd på samma grunder som annan reklam.
Du knallar runt ämnet Morian. Varför är det så viktigt att precis all tom yta i samhället ska fyllas med budskap? Och varför ska man anses som moralist för att man talar om att man inte gillar viss sorts reklam? Det är för jävla jobbigt att mer eller mindre överfallas av mer eller mindre illa producerade budskap varje vaken stund.
Som småbarnsförälder har jag också synpunkter, som tonårsförälder kan jag berätta en del. Eftersom reklamen med fördel utformas som "intressant samhällsinformation" eller "kul grej som aaaalla dina kompisar har" siktar man ju in sig på de som inte kan värja sig. Tycker du att det är OK att ställa sig upp som förälder och ryta "ge fan i att manipulera mina ungar!" Eller är jag för gammalmodig nu?
Calle, jag knallar inte runt någonting. Du påstod att jag "urvattnar yttrandefrihetsbegreppet lite grann i taget" och att jag "jämställer reklam med nyheter". Mitt svar är för det första att jag inte anser att staten ska göra en uppdelning av vilken typ av information som är "god" och bör omfattas av yttrandefriheten. Och för det andra jämställer jag inte reklam med nyheter – jag säger att bägge formerna av information bör omfattas av yttrandefriheten.
Du glider däremot över i något annat, som jag uppfattar som en kraftig ovilja mot att möta reklambudskap överhuvudtaget. Jag gillar inte heller viss form av reklam – men det betyder inte att jag vill förbjuda den, lika lite som jag vill förbjuda musik, böcker eller filmer jag inte gäller. Och definitivt vill jag inte förbjuda musik, böcker eller filmer överhuvudtaget.
Jag lägger mig inte i hur du vill skydda dina barn från reklambudskap, men jag tror att du sköter över ansvaret på andra när du vill lösa "problemet" med det myckna reklamutbudet när du vill förbjuda det.
Och jag säger fortfarande att du saknar ett annat perspektiv på frågan än bara "rycka på axlarna och låta det vara upp till var och en." Det är slött, oengagerat och på sikt farligt.
Nej, jag anser inte att allting ska stå fritt att sägas. Jag ska berätta för sig om en kompis som har en dotter som har Downs syndrom. Han reagerar alltid när folk slentrianmässigt använder uttrycken "mongo" eller "Cepe".
Hans dotter kan läsa, kan förstå en del. Men trots att hon är sjutton nu kan hon inte gardera sig eller stålsätta sig mot kränkande uttryck eller bemötande. På samma sätt är hon totalt värnlös mot reklam, vilket hindrar henne från att leva ett vettigt, värdigt liv, som för oss andra precis som för henne innebär att kunna ha pengar i plånboken. Du kan ju fundera på hur hon klarar sig och sitt självständigare liv i ett genomkommersialiserat samhälle där man ses som moralist och bakåtsträvare för att man tycker att det gått för långt.
Jag behöver inte fråga om du har barn - det framgår rätt tydligt av ditt svar - men man kanske inte skulle ha hastighetsbegränsningar vid skolor och förskolor "eftersom det är att lägga över ansvaret på andra".
Jag vill inte förbjuda det - det kan man inte. Men man måste ju få ha en annan åsikt än din.
Men snälla Calle, jag har verkligen inte sagt annat än att man får ha en annan åsikt än min. Tvärtom är det just rätten att få yttra sig, oavsett hur fel man har, som jag slår vakt om.
Problemet du beskriver, med en ung kvinna med Downs syndrom som inte förmår värja sig mot reklambudskap eller människors tanklösa bruk av kränkande uttryck, är förstås en väldigt speciell situation. Men är det verkligen rimligt att göra en allvarlig inskränkning i yttrandefriheten för att freda henne?
Vad har yttrandefrihet med kränkning att göra? För mig innebär faktiskt inte yttrandefrihet att man får säga säga precis vad som helst, och det innebär inte lagstiftningen heller. Om du skulle ställa en ledande fråga till vem som helst så får du de svar du vill ha.
På samma sätt är det med den där undersökningen. Om jag frågar "är det OK att framföra reklam överallt, i kyrkor, naturreservat eller i klassrum?" så skulle jag bli ytterligt förvånad om inte de flesta skulle dra efter andan en smula.
Samhället är sönderreklamat, och att be om en stunds respit är enbart ett hälsostecken. Har du en aning om hur många kommersiella budskap en svensk idag utsätts för varje dygn, och hur många någon som levde på fyrtiotalet utsattes för?
Det finns all anledning att sätta dagens kommersiella reklam under luppen, likosm att det alltid finns anledning att ifrågasätta om yttrandefrihet verkligen har med profit att göra.
Vi lär inte bli överens om det här Calle. Min uppfattning är att vi måste vara beredda att acceptera en hel del kränkningar om vi menar allvar med yttrandefriheten. Den engelske komikern Rowan Atkinson har vältaligt uttryck att ”Rätten att driva med något är mycket viktigare för ett samhälle än rätten att inte bli förlöjligad, eftersom det första är frihet och det senare förtryck”. Och mycket klokare kan det inte sägas. Även hån, förlöjligande och kränkningar bör omfattas av yttrandefriheten – alternativet blir ett förtryck baserat på godtycke.