Den svåra yttrandefriheten

Att det här med tryck- och yttrandefrihet är svårt, det märker man ofta. Men väljer man att arbeta med tidningsutgivning och informationsförmedling så borde man kanske få en särskild respekt för det fria ordet. Uppenbarligen finns det dock brister på den punkten. Ett exempel på det är tidningen City som från sitt publika arkiv på nätet plockat bort en krönika av Sakine Madon. Möjligen borde krönikan aldrig ha publicerats - men om man nu valt att göra det så ska självklart tidningen och dess ansvarige utgivare stå upp för sin krönikör och hennes yttrandefrihet. Att vika sig för opinionsstormar är motsatsen till rakryggat publicistiskt mod. Ett annat exempel är det 80-tal brevbärare som vägrar dela ut valmaterial från Sverigedemokraterna. Jag har bloggat om en liknande protestaktion tidigare, och konstaterade redan då att eftersom Posten har i det närmaste monopol på att distribuera post, tidningar och andra försändelser till svenska hushåll, så ska inte de som anlitar dem för att utföra detta uppdrag behöva förlita sig på enskilda postanställdas goda vilja. Lika lite som Posten har rätt att vägra dela ut mina smaklösa vykort från Kanarieöarna så bör enskilda brevbärare kunna göra det med politiskt material vars värderingar man inte delar. Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: yttrandefrihet, City, Posten.