Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Den svåra konsten att göra sitt jobb
| Under rubriken "Tvingas dela ut rasistreklam" skriver Aftonbladet ett snyftreportage om hur brevbärare hotas av sparken om de inte gör sitt jobb och delar ut ett informationsblad från Nationaldemokraterna. "Förnedrande" säger en anonym brevbärare till tidningen, som överväger att vägra dela ut den rasistiska propagandan. Här har vi uppenbarligen ett problem där friheter och rättigheter ställs emot varandra. Å ena sidan Nationaldemokraternas tryck- och yttrandefrihet och å andra sidan brevbärarnas rättighet att slippa befatta sig med kränkande och främlingsfientligt material. Men precis som i fallet med Muhammedkarikatyrerna så borde rimligen yttrandefriheten gå före. Posten har i det närmaste monopol på att distribuera post, tidningar och andra försändelser till svenska hushåll. De som anlitar dem för att utföra detta uppdrag måste förstås ha rätten att inte behöva förlita sig på enskilda postanställdas goda vilja. Lika lite som Posten har rätt att vägra dela ut mina smaklösa vykort från Kanarieöarna så bör de kunna göra det med politiskt material vars värderingar man inte delar. |
skrivet av Jonas Morian om 14:47
Kommentarer om "Den svåra konsten att göra sitt jobb"
-
Jonas N skrev... (25 mars, 2006 17:05) :
-
Anonym skrev... (25 mars, 2006 17:35) :
-
Anonym skrev... (25 mars, 2006 21:42) :
-
Anonym skrev... (25 mars, 2006 23:34) :
-
Per Hagwall skrev... (26 mars, 2006 00:22) :
-
Anonym skrev... (26 mars, 2006 12:09) :
-
Anonym skrev... (26 mars, 2006 17:20) :
-
Jonas N skrev... (26 mars, 2006 19:17) :
-
Anonym skrev... (26 mars, 2006 20:00) :
-
Anonym skrev... (26 mars, 2006 23:05) :
-
Nya Bergérusbloggen 3.0 skrev... (26 mars, 2006 23:16) :
-
Jesper Bengtsson skrev... (27 mars, 2006 10:27) :
-
Nya Bergérusbloggen 3.0 skrev... (27 mars, 2006 10:47) :
-
Jonas Morian skrev... (27 mars, 2006 20:47) :
-
Markus "LAKE" Berglund skrev... (27 mars, 2006 22:13) :
-
Anonym skrev... (27 mars, 2006 23:25) :
-
Anonym skrev... (28 mars, 2006 10:38) :
-
Markus "LAKE" Berglund skrev... (28 mars, 2006 17:20) :
-
Anonym skrev... (28 mars, 2006 17:36) :
-
Kritan skrev... (29 mars, 2006 09:27) :
-
Jonas Morian skrev... (29 mars, 2006 10:13) :
-
Jonas N skrev... (29 mars, 2006 13:17) :
-
Kritan skrev... (30 mars, 2006 09:00) :
-
Jonas N skrev... (30 mars, 2006 13:57) :
-
Anonym skrev... (31 mars, 2006 10:29) :
-
Jonas N skrev... (31 mars, 2006 13:00) :
-
Anonym skrev... (31 mars, 2006 13:14) :
-
Jonas N skrev... (31 mars, 2006 14:49) :
-
Anonym skrev... (31 mars, 2006 17:10) :
-
Jonas N skrev... (01 april, 2006 02:44) :
Den svåra konsten att göra sitt jobb'">kommenteraJonas, åter hamnar du rätt och undviker moralpaniken.
Men brevbärarens 'rättighet' att slippa befatta sig med 'kränkande och främlingsfientligt' material existerar inte. Tvärtom, han skall uttryckligen inte befatta sig med innehållet i brev som skickas. Post och brev hemligheten är nästan lika 'fin' som yttrandefriheten.
Vad han gissar att breven innehåller är förstås hans ensak. Och varje försök att 'problematisera' situationen blir fullständigt absurd.
Om någon har uppenbarliga problem med andra människors post är ju brevbärare kanske ett arbete denn bör undvika. Men även då så är hans arbetsuppgifter uttryckligen inte 'att tycka', bara att distribuera.
Och for the record, det finns fler saker än Nationaldemokraternas idéer folk finner anstötliga. I volym är det oändligt mycket mer ...
(vad det nu har med saker att göra)
Hear Hear!
De som historiskt sett varit mest drabbade av distributionsproblem med posten (försändelserna hamnar i soporna istället för i mottagarnas brevlådor) är dock inte rasisterna utan frimarknadsanhängarna. Både tidskrifterna Nyliberalen och Contra har haft åtskilliga sådana problem vad jag vet.
AB uppmärksammar dock inte när det är sådana försändelser som "censureras" av postanställda.
Jag är väl helt pervers, men tycker det skall bli lite spännande att se vad dom skriver, man har så otroligt lite information från källan, jag surfar inte på deras sidor,läser inte deras material, talar aldrig med dem.
Instämmer med alla föregående talare, jag kommer på måndag att dela ut ND:s propaganda (om de nu vill ha den distribuerad där), precis som jag delar ut propaganda från Offensiv, ETC, ABF eller KD. Det är inte min sak att avgöra vad som skall delas ut, det är min arbetsgivares, och där är det postlagen som gäller.
Drömmer jag eller var det inte något liknande tjafs inför förra valet? Vill minnas att det var i Göteborg då. Jan Myrdal satt i Nyhetsmorgons soffa och diskuterade saken med någon syndikalist.
Detta känns ju ungefär som när partierna vägrar debattera med Sverigedemokraterna. Som om man skulle lösa problemet genom att ignorera det och låtsas att det inte existerar.
National- och Sverigedemokraternas största svaghet är deras egna politik, så jag ser inte riktigt problemet med att låta folk själva få läsa hur idiotiska dom är.
Nja, Nationaldemokraterna är ena riktigt vidriga främlingshatare. Sverigedemokraterna är mer popoulister och med en ekonomisk profil som ligger hyfsat nära socialdemokraterna. Går inte att jämföra. Jag skulle ranka (v) som större populister än (sd).
Högerextremism är det inte frågan om i det senare fallet. Även om både det och främlingsfientligheten framhålls vid varenda SvT inlägg. Ganska tramsigt faktiskt.
(nd) däremot borde polisen hålla vaksama ögon på hela tiden
Man kan faktiskt ge fan i att utföra sitt jobb den dagen. På samma sätt som en polis kan tacka nej till en kommendering därför att den strider mot hans personliga övertygelse.
Man får givetvis ta konsekvenserna av det, men i Sverige tvingar vi inte folk att utföra arbeten som strider mot deras samvete. Vare sig politiskt, religiöst eller på nåt annat sätt.
den "nationella rörelsen" brukar ju hävda att de är motarbetade av allt och alla så nazistpacket i nd får bara vatten på sin kvarn om posten ab skulle vägra dela ut det. däremot har jag full respekt för de brevbärare som vägrar ta i skiten.
Det finns också en dimmension till som ingen belyser. I mitt stillsamma radhusområde kommer förmodligen inte brevbäraren att råka illa ut och där delar också (nd) själva ut sitt material.
Det finns ett talesätt om att inte skjuta budbäraren. Det är precis vad många brevbärare fruktar, kan komma att hända - nämligen att de kan bli utsatta för våld vid utdelning av detta material.
Den andra funderingen, som också är avsevärt mindre konkret, är vad som händer om postanställda förvägras / Posten inte får vägra åta sig detta uppdrag. Kommer vi då istället få se exempelvis nazi-propaganda förbjuden, som i t.ex Tyskland. Och vad händer då? Jag har inget givet svar, mer än att konfliken kvarstår, om än i en annan tappning.
Jag undrar seriöst om det är särskilt troligt att brevbärarna utsätts för våld. Nationaldemokraterna brukar själva dela ut material i just de områden man nu pratar om. De borde löpa större risk i så fall. I invandrartäta Flen har Sverigedemokraterna satt in en kampanj sedan över ett år. Inget våld.
Däremot tycker jag att man ska ta brevbärarnas moraliska invändningar på lite större allvar. Posten kan inte vägra, men som anställd på Posten? Kanske inte, men man måste ha rätt att protestera och säga sin mening.
Jesper
Jesper, du kanske har helt rätt. Men brevbärarnas upplevelse och rädsla finns där iallafall. Som vanligt är ju inte säkerhet och trygghet samma sak. De kan till och med vara motsatspar i andra sammanhang.
Spännande diskussion! Nej, jag tror inte heller att risken är särskilt stor att brevbärare skulle utsättas för hot eller våld om de delar ut främlingsfientligt material från Nationaldemokraterna. Och visst har jag stor förståelse för att det kan ta emot att som brevbärare behöva befatta sig med detta. Men så länge materialet inte innehåller olagligheter så tycker jag inte att det kan vara upp till varje enskild brevbärare att avgöra om han eller hon vill göra sitt jobb eller ej. Distribution av post och tidningar är samhällsväsentliga verksamheter av stor betydelse för demokrati. Huruvida detta utförs eller inte får inte bli föremål för godtycke.
Kan bara hålla med dig Jonas! Välformulerat, som vanligt.
Manuell trackback:
At bära, eller inte bära?
Jag har lite svårt att se det rimliga i att enskilda brevbärare skulle kunna vägra befatta sig med viss post. Hur skulle man kunna hantera en sådan ordning - skall de kunna öppna försändelserna och kontrolera att ev. budskap stämmer med den egna övertygelsen/religionen?
Jag har lika svårt att respektera att tydligen vissa brevbärare (enligt nyheter i TV idag) har sjukskrivit sig för att slippa/protestera.Det är väl knappast en rimlig sjukskrivningsorsak, eller?
Jag förstår inte riktigt problemet om Posten skulle vägra. För utdelning av direktreklam har Posten absolut inget monopol. Det skulle inte vara konstigare än att Sony inte ger ut Vit makt-skit.
Jo Per, på många ställen HAR Posten i praktiken monopol på att dela ut försändelser till hushållen. Kanske inte i storstäderna, där ND delade ut sin propaganda denna gång, på på många andra håll i landet.
Och den "olösliga" frågan kvarstår-ska en brevbärare ha rätt att avstå från att dela ut sådant material och tidskrifter som han inte gillar? Typ Arena, ETC, Proletären, Ung Center m.fl.? Hur skulle det funka i förlägningen?
1. I hur stora delar av landet är det Posten som distribuerar morgontidningar?
2. Det är en typisk arbetsledningsfråga. När jag jobbade som brevbärare slapp de som tog illa upp att dela post till porrbutiker, exempelvis. Vill man hota anställda med avsked för att de inte vill dela nazipropaganda kommer man kanske ha svårt att få bra sökande. Hur gör restauranger med servitörer som inte vill servera naziskins?
Det är möjligt att de som vägrat gå till jobbet för att slippa dela ut broschyrerna ska ha någon slags påföljd för detta. MEN...
... de förtjänar naturligtvis allas vårt stöd för att de visar var de drar sin gräns!
Kritan, det där med "allas vårt stöd" är jag ganska tveksam till. Jag kan sträcka mig så långt att jag har full förståelse för deras motvilja mot att befatta sig med rasistpropaganda - men jag kommer aldrig att stödja obstruktion av yttrandefriheten.
.. och jag är också helt emot idén som skiner igenom i så många kommentarer:
'Jag skall inte behöva uftföra mitt arbete som jag är anställd och har lön för, om jag (och många andra) tycker starkt om något helt annat som jag får reda på ...'
Jag är faktiskt väldigt mätt på den fullständiga brist på proffesionalism som vi får se i så många sammanhang (här brevbärarna), och som vill ersätta denna med obegränsade mängder av rent 'tyckande'.
Det finns nästan inga yrken(!) där tyckande är den centrala arbetsuppgiften, inte ens en av uppgifterna öht.
Man kan få för sig att iom 'det politiska' genomsyrar väldigt mycket av vårt samhälle, och att politik i stor utsträckning mest bara tycks handla om 'tyckande' (tyvärr), så skulle stora skaror ha legitm rätt att 'tycka till' om det allra mesta lite hur som helst, tex om brevbärandet.
Men så är det inte! Tvärtom! Problemet i Sverige är snarare det motsatta:
Det 'tycks' för mycket av alldeles för många, i alldeles för många sammanhang, och det finns för lite professionalism i alldeles för mycket av yrkesutövningen i alldeles för många sammanhang!
Jonas m, och Jonas n; finns det, enligt er, lägen då man har rätt/plikt att vägra medverka i åsiktsspridning? Var går eran gräns?
I de beramade flygbladen finns yttranden som skulle kunna diskuteras om det inte är frågan om hets mot folkgrupp, och sådant bör man ha moralisk rätt att vägra medverka till. (Sedan kan man naturligtvis drabbas av löneavdrag eller liknande, civil olydnad måste bygga på att man tar konsekvenserna av sitt handlande.)
Att bara tänka att man skall vara professionell, och lämna över den bedömningen till sina chefer, blir lite som att altid lyda order. Och det blir inge bra.
Kritan
Ja, man kan alltid vägra att sprida åsikter man inte vill sprida.
Det är nämligen frivilligt att jobba som brevbärare. Precis lika frivilligt som det är att dela ut tidningar, reklam, jobba med postorder, på bibliotek, i boklådor osv i all oändlighet. Ingen skall kunna tvingas till att utföra något mot sin verkliga och absoluta övertygelse. Det tycker jag är väldigt viktigt!
Men det innebär att man måste välja. Man kan inte både äta upp kakan (få lönechecken) och ha den kvar bestämma sig om man vill eller inte vill göra jobbet. Det är eg hur enkelt som helst! Brevbäraren har ju verkligen inte uppgiften att titta på vad som står i posten och från/till vem den kommer, än mindre att värdera sådan information.
I detta fall hade dessutom Posten låtit någon jurist göra bedömningen att det inte var olagligt, vilket för amatörbedömningar av brevbärare och åskådare än mer överflödiga.
När det gäller vanliga arbetssituationer menar jag att du har fel rakt av: Det ÄR bra om den anställde lyder order, dvs utför sitt arbete, och lämnar över bedömningar och ansvar till sina chefer i sådana frågor där man själv inte kan/bör/har/vill ta ansvaret.
Angående civil olydnad generellt blir frågan lite knivigare. Men i detta fall handlar det inte om 'civli' olydnad iom att det är frågan om tjänsteutövning.
Dessutom tror jag att allt det här tramset och mediaexponeringen har gynnat (nd) ofantligt mycket mer än det utskicket som de trots allt behövde betala för, dvs allt engagemang som har visats har varit direkt kontraproduktivt.
Men för att klargöra tankarna lite för alla dem som fortfarande är mer upprörda än klartänkta:
Försök att hitta (på) analoga situationer, och tänk ut konsekvenserna.
Jonas N,
du klartänkte: finns det någon som förespråkat att den brevbärare som inte delar rasistreklam prompt ska ha samma lön som den som inte gör det? (Jag tror dock att det vore smart av Posten att inte göra löneavdrag, men det är en arbetsledningsfråga.)
Min åsikt är att Posten borde vägrat så långt möjligt och hänvisat till andra företag. Möjligen skulle de åtagit sig det där de har faktiskt monopol, d v s i glesbygd utan tidningsbud.
Med analoga fall påhittade och konsekvenserna uttänkta.
Per,
upprörd och klartänkt
Per
Jag vet inte om någon direkt diskuterat konsekvenserna av medveten arbetsvägran, maskning, eller bara kasta bunten med utskick. Jag har ännu svårare att föreställa mig hur sådant skulle kontrolleras, dvs hur arbetsledningen skulle kunna hantera sådan rätt.
I det här fallt har en beställare har betalt för en tjänst. Och om sedan någon medvetet inte utför denna (oavsett privat uppfattning) utgör detta kontraktsbrott och i förlängningen bedrägeri.
Och, som redan har påpekats har brevbäraren ingen som helst anledning att vare sig ta reda på innehållet i material denne delar ut eller värdera det. Varför skulle just han kunna ta sig rätten att sabba sin arbetsgivares verksamhet eller bedöma vad som skall skickas av och till vem?
Om vi utgår från att (nd) är något som vi ogillar starkt, varför just brevbäraren, och bara han? Varför inte postkassörskan också som skall lämna ut paktet med från tryckeriet, eller killen på bensinmacken ifall utskicken körs runt med bil, eller handläggare som beslutar om bostadsbidrag för de utpekade osv. Varifrån kommer idén dels att dylika sandlådefasoner skulle vara en bra metod bland vuxna, och dels att just brevbäraren skall hålla på med sådana?
Det finns goda skäl till att tex prövning av bostadsbidrag sker på andra grunder än handläggaren personliga åsikter, och att bensimacken säljer bensin till den som vill ha och betalar, och att posten skall dela ut material den har tagit betalt för att dela ut. Mycket goda skäl! Skäl som vida överstiger ensklidas personliga åsikter som de dessutom verkar ha svårt att hantera.
För vi har sett otaliga upprörda röster som är upprörda och indignerade över materialet och som vill visa sin motvilja. Men ingen verkar använda det engagemanget till att prata med dem de tycker har fel, eller dem de tror materialet skulle kunna påverka. Det finns ju trots allt massor av vägar att påverka opinioner både generellt och hos enskilda som är helt legitima. Men det starka engagemanget slutar visst tvärt innan den punkten. Bättre då att sabba lite anonymt och på avstånd.
Angående analogia situationer och konsekvenser:
Betänk att det finns fler saker som är vidriga än (nd), både som är det och som olika människor tycker är det. Och folk tycker dessutom väldigt olika i många sådana frågor. Vad skulle det innebära för brevbäraren, kassörskan osv om dylika resonemang skulle vinna allmän acceptans.
Som jag sa: Det finns mycket goda skält till att olika arbetsuppgifter delas upp på olika aktörer, och att dessa (och just dessa) sköts professionellt av yrkesmän/kvinnor. Och det finns också goda skäl till att personligt tyckande inte ingår arbetsbeskrivningen, utan att sådant skall skötas utanför arbetet.
Jonas N,
din klartänkthet sparkar in helt öppna dörrar.
Självfallet ska man göra saker man åtagit sig. Att lova att dela ut material och sen dumpa det är förkastligt.
Det jag förespråkar är att brevbäraren säger till förmannen att han inte kommer att dela ut det, och är beredd på löneavdrag eller annat extrajobb. Eller hellre att Posten vägrar att åta sig uppdraget om de inte av konkurrensskäl måste i viss glesbygd. Och ännu hellre att tryckeriet vägrar att trycka skiten.
Att vara professionell innebär inte att man ska stänga ute sina värderingar, om man är beredd att stå för dem. Också för de mest professionella finns det anledning att ta ansvar för det man gör. Historien visar på några mycket goda skäl.
Jo, att vara professionell betyder precis detta. Att göra sin uppgift även de dagar man inte gillar den.
Så är det nämligen för de flesta. Allt är inte roligt eller lätt i tillvaron. Och alla måan måste ha att göra med kommer man inte att gilla, några kommer man tom att starkt ogilla. Professionalism beytder att man kan hantera sådan lika bra som resten av sitt jobb, det är nämligen en helt nödvändig del av jobbet. Och att ta anställning som brevbärare innebär just att man har åtagit sig göra detta.
Och fortfarande förbigår det mig helt varför just 'brevbäraren' skall leka åsiktspolis, och att just hans obehag inför de väldigt välkända arbetsuppgifterna måste bli en riksangelägenhet i media.
Det finns fullständigt obegränsat med liknande situationer där samma tankegångar skulle kunna rättfärdiga nästan vilket beteende som helst. Dessbättre slipper vi sådan för det allra mesta.
Men även du, Per, du är ju inte ens brevbärare (eller?) varför har du så starka åsikter om vad de borde göra, få göra, eller deras arbetsledare eller Posten öht!?
Det finns alldeles för många som ständigt har åsikter om hur andra borde göra (och som händelsvis inte gör så mycket själv i frågan)
1. Du var först av dessa kommentarer att ha en åsikt om hur andra borde göra.
2. Min åsikt om vad en brevbärare borde få göra är ungefär lika stark som din, om än rakt motsatt. Däremot bygger den till viss del på vad jag skulle känt om jag under min tid som brevbärare fått en gruppis från rasister.
3. Eftersom jag via staten är delägare i Posten anser jag mig ha lika stor rätt som du att ha åsikter om vad Posten borde göra.
4. Jag är ganska säker på att de flesta managementkonsulter skulle vägra uppdrag som effektiviserar nazisters eller bolsjevikers verksamhet. Detta gör dem i mina ögon mer professionella, inte mindre.
Per,
1) Min åsikt var att brevbärare skall göra vad brevbärare gör och skall göra. Det är knappast kontroversiellt.
2) Det låter som om du inte är brevbärare längre, dvs du handlade het rätt givet de bryderier du redovisar för oss här
3) Du har lika stor rätt att ha åsikter som jag. (Du behöver inte vara netto-skattebetalare för det) Men du har inget de-facto inflytande över Posten alls (trodde du det?)
4) Kan vara så eller inte. Dina betygelser väger dock lätt. Ffa är det fullständigt ovidkommande i sammanhanget. Man har köpt en tjänst och betalat efter prislistan.
Och du undivker fortfarande den principiella frågan: Varför detta spektakel i just denna lilla detalj!?
Hur många av alla som är så uppbragda har ens försökt prata med någon (nd) och förmå dem att ändra uppfattning!? För det är väl det som vore det mest önskvärda utfallet? Eller?