Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    onsdag, januari 10, 2007

    Här kommer alla känslorna (på en och samma gång)

    ”Mona är inte särskilt tung i partiet och inte den som flest personer nominerat. Men partidemokrati är bara snack när en ledare ska utses.” 3 januari 2007, klockan 23:27

    ”Jag tycker det är ett jätteproblem med alla kandidater som tackar nej. Och ett jätteproblem med Mona Sahlin. Hon splittrar partiet eftersom hon är så oerhört omtvistad.” 5 januari 2007, klockan 00:30

    ”Jag såg att partidistrikten nu ger Mona massivt stöd. Ombudsmän som vänder kappan efter vinden och gör som husse säger. /.../ Leve byråkratin och vila i frid demokratin a la svensk arbetarrörelse.” 6 januari 2007, klockan 23:09

    ”Jag kan också beundra Mona därför att hon vill ha makt så mycket. In i lejonkulan igen trots att hon gång på gång fått rejält med stryk. En sak är säker hon vill verkligen bli partiledare.” 9 januari 2007, klockan 21:58

    Ovanstående citat är alla saxade från Lotta Grönings blogg den senaste veckan. Och då ska man ha klart för sig att Gröning är tidigare ledarskribent och politisk chefredaktör på Norrländska Socialdemokraten, och numera debattredaktör på likaledes socialdemokratiska Aftonbladet.

    Varför väcker då Mona Sahlin så starka känslor?

    Dagens Nyheter gör i dag en hedervärd granskning (här och här) av Mona Sahlin och de uppmärksammade ”affärer” som hon förknippas med. Där konstateras att bland annat att Sahlin tycks ha skött sin privatekonomi korrekt de senaste åren, och den enda anmärkning som noterats är enstaka bruk av regeringens kreditkort för privata taxiresor – något hon sedan betalt för genom avdrag på lönen.

    Ändå är det mer eller mindre uttalade antydningar om att Mona Sahlin skulle vara alldeles outsägligt slarvig och misskötsam som hennes motståndare ständigt drar upp. Hon ges också skulden (främst från fackligt håll) för att den socialdemokratiska regeringen 1990, då Sahlin var tämligen nyutnämnd arbetsmarknadsminister, införde ett tillfälligt strejk- och lönestopp – trots att ansvaret för detta rimligen snarare låg hos dåvarande statsminister Ingvar Carlsson. Ändå drabbar inte kritiken Carlsson lika hårt, och inte heller den dåvarande finansministern Göran Persson. Och att Stig Malm, som då var LO-ordförande, åtminstone initialt stödde regeringens åtgärder verkar också ha fallit i glömska.

    En som tar avstånd från kritiken mot Mona Sahlin är LO:s nuvarande ordförande Wanja Lundby-Wedin. Till LO-Tidningen säger Lundby-Wedin att hon aldrig ”känt att det finns konflikter, snarare tvärtom”. Wanja Lundby-Wedin påminner om att Sahlin under sin tid som arbetsmarknadsminister fick bli symbol för förslaget om strejkstopp, ”vilket var orättvist”. Bakom förslaget stod hela regeringen och en nästan enig LO-styrelse, så det är fel att nu utmåla henne som ansvarig, säger Wanja Lundby-Wedin till LO-Tidningen.

    Också ordföranden för ett av LO:s största medlemsförbund, IF Metall, Stefan Lövfen säger att det ”kan inte vara meningen att något som hände för länge sedan ska ligga någon till last”, och att ”vi har en bra relation till Mona Sahlin”.

    Enligt Svenska Dagbladet blir för övrigt Sahlins supportrar snabbt fler. Minst sex nya partidistrikt har de senaste dagarna sagt att de vill ha henne som partiledare. Även Broderskap och S-studenter ger henne sitt stöd.

    Jag vet inte, men det känns som att läget i den socialdemokratiska ordförandevalsprocessen nu är sådant att om man som sosse hellre vill ha någon annan partiledare, som också står till buds, än Mona Sahlin – så är det hög tid att aktivt argumentera för henne eller honom. Det förefaller åtminstone mer konstruktivt än att dissa den kandidat som alltmer framstår som det självklara valet.

    Andra skriver intressant om , , .


    Kommentarer om "Här kommer alla känslorna (på en och samma gång)"

     

    Blogger Peter Karlberg Blogger skrev... (10 januari, 2007 09:09) : 

    Jag tycker förstås att det borde vara självklart att det fans flera kandidater vid kongressen. Val med en kandidat är inte särskilt tilltalande. Därför utgör det ett problem i sig att processen nu verkar i riktning mot "det självklara valet".

     

    Anonymous Caltex skrev... (10 januari, 2007 10:27) : 

    Gröning vet naturligtvis att hennes populism är precis vad AB:s imbecilla läsare vill ha. Jag kan inte påminna mig att människan har kommit med ett enda konstruktivt förslag sedan valförlusten (efter att ha idkat krypskytte på GP i månader). Dessutom gör hennes olidliga västmanländska att jag numera tvingas välja bort Gomorron Världens panel då hon medverkar.

     

    Anonymous Mattias Lönnqvist skrev... (10 januari, 2007 11:02) : 

    Persson var väl ändå inte finansminister 1990, när strejkstoppet infördes. Om jag minns korrekt var det Allan "ljuset i tunneln" Larsson.

     

    Blogger Simon Petrus skrev... (10 januari, 2007 11:20) : 

    Strejkstoppet genomfördes aldrig och regeringen avgick efter att förslaget röstades ned i riksdagen. Ingvar Carlsson efterträdde sedan sig själv med enda skillnaden att dåvarande finansministern Kjell-Olof Feldt lämnat skeppet till förmån för den föga karismatiske Allan Larsson. Göran Persson var då skolminister. Under regeringen Bildt var GP först miljöpolitisk talesman för att sedan efterträda AL som finanspolitisk talesman.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (10 januari, 2007 11:23) : 

    Mattias och Simon har förstås helt rätt. Beklagar, jag lät mig missledas av Dagens Nyheter. Felet är nu åtgärdat.

     

    Anonymous Tjelvar skrev... (10 januari, 2007 14:51) : 

    Lotta Gröning jobbade dessutom som politiskt sakkunnig åt Mona Sahlin (rentav vid den tid då stoppaketet presenterades om jag inte alldeles missminner mig). Hon har uppenbarligen ett antal horn i sidan till MS sedan dess. Synd att hon blandar ihop personligt agg med politisk analys.

     

    Blogger Magnus Andersson skrev... (10 januari, 2007 17:28) : 

    Lotta Gröning kommenterar ofta i falsett utan nyanser. Ibland hoppar hon obekymrat mellan oförenliga motpoler. Ett sken av intelligens skapar kanske tvärsäkerheten.

    Tonläget är nog något kompenserande. Ett fall av "Upp flyga orden, tanken stilla står"?

     

    Anonymous jp skrev... (10 januari, 2007 18:16) : 

    För egen del kan jag bara säga att jag djupt beklagar om Mona Sahlin blir partiledare. Hon kommer i princip att garantera borgerligt styre i fler mandatperioder över. Mona Sahlin har ingen som helst dragningskraft på den politiska mitten, till och med jag som mitten-vänster är tveksam till om jag någonsin skulle kunna rösta på ett parti där hon är partiledare. Hon är förbrukad - efter skandaler, och åratal i s-toppen. Det vore mycket vettigare att plocka in ett oetablerat namn ifrån lokalpolitiken isf. Jag begriper inte denna fixering vid att personen måste ha erfarenheten från regeringen, who cares? Folk röstar på den person som är mest sympatisk, som har snyggast slips eller vackrast ögon.

    Jonas, jag vill verkligen tro att du vet vad du gör när du stödjer Sahlin som kandidat. Snälla förklara för mig, sosse liksom du, hur hon kan vinna över de väljare som röstade borgerligt 2006?

     

    Anonymous Hans Kilsved skrev... (11 januari, 2007 09:11) : 

    Om Mona blir officiell kandidat kommer hon givetvis att granskas in i sömmarna. Det är sällan särskilt upplyftande.

    Hon kommer att tvingas kommentera varför hon fick betalningsförelägganden av kronofogden och varför hon parkerade fel varannan dag. Hon kommer att få frågor om likvidationen av hennes bolag. Hon kommer att få frågor om varför hon inte betalade sin restskatt i rimlig tid.

    Hon kommer att få frågor om det är rimligt att företag som betalt sina skatter för sent och som har betalningsanmärkningar utesluts ur offentliga anbudstävlingar och om det är rimligt att personer får bostadslån och kontokort uppsagda när de fått betalningsförelägganden av kronofogden. Hon skulle få frågor om hur hon hanterar situationer där det finns mer arbete att utföra än det finns tid; hur hon prioriterar.

    Hon kommer att få förklara hur hennes dotter kunde få praktikplats och vikariat på ambassaden i Washington utan att tjänsten utlystes i konkurrens på sedvanligt sätt.

    Låt oss dock anta att Mona klarar detta.

    Som ordförande skulle Mona vara lojal med partiet, hon skulle se till att hålla ihop skarorna. Hon är pragmatiker och skulle inte dra sig för att inta nya positioner om det gynnar partiet. Hon matchar Fredrik Reinfelt rätt väl i debattstil.

    Som vanligt inom partiet handlar dock det som kallas för politiska motsättningar om persongrupperingar. Monas vänner är naturligtvis inte desamma som Wanjas vänner eller Ulricas vänner. Lena Hjelm Wall´n är säkert väl medveten om detta och strävar nog efter att skapa ett lag som balanserar detta.

     

    Anonymous Tjelvar skrev... (11 januari, 2007 09:38) : 

    Av de som nu nämns tror jag personligen att Mona är den som har störst chans att vinna valet 2010 åt socialdemokraterna. Hon är en lysande retoriker och kommunikatör, Reinfeldt skulle få mycket svårt i debatter med henne. Hon är en utpräglad lagspelare och mer erfaren och kunnig idag än hon var på 90-talet. Politiskt ligger hon i partiets mittfåra, hon har förmåga att lyssna och ta till sig nya stämningar och ideer (andra kallar det populism, jag tycker att det i Monas fall är en fördel). Hon har inte haft några problem med LO under sin tid som statsråd och är dessutom populär, tydligen mer bland väljare i allmänhet än bland partiaktiva. Det som talar emot henne är givetvis barlasten från 90-talet, allt det som hände då kommer naturligtvis att dras upp nu igen - och det handlade sannerligen inte bara om "Toblerone". Om hon klarar det, och jag tror att hon har goda möjligheter till det, kan hon bli en av de mest framgångsrika socialdemokratiska partiledarna.

     

    Blogger Johan Ingerö skrev... (11 januari, 2007 17:36) : 

    Sahlin är inte det självklara valet. Hon är den sjlävklara lösningen, vilket är något helt annat. Hon verkar vinna, men utan något spontant stöd, förutom från sitt partidistrikt samt Jonas Morians blogg.

    Men jag håller om att det är svårt att förstå varför hon väcker så starka känslor.

     

    kommentera