När opinionsbildarna själva får välja

Via Kulturbloggen och Politik, påverkan & opinionsbildning ser jag att den lilla obskyra tidskriften DSM (”debatt, sanningssökande, mediakritik”) har fått sitt årliga scoop. DSM listar nämligen varje år ”Sveriges mest betydande opinionsbildare”, något som en mängd medier brukar uppmärksamma – i synnerhet då deras egna medarbetare finns med högt upp på listan. Till saken hör att listan utformas genom en enkät bland 300 svenska journalister som ombeds räkna upp ”årets viktigaste namn”. Inte överraskande får därför just journalister stort utrymme på listan. Kulturbloggen konstaterar att endast hälften av de tillfrågade har ansett det mödan värt att rösta, och undrar hur en motsvarande omröstning där många fler och också andra än enbart mediefolket fick rösta. Bloggen Politik, påverkan & opinionsbildning drar slutsatsen att såväl facken som näringslivet tycks vara usla på att etablera enskilda opinionsbildare, att journalister läser DN till morgonkaffet, samt att SVT-journalisten Mats Knutson saknas på listan – trots att han ger minst lika många kommentarer i tv-rutan som kollegan KG Bergström och har lika många tittare. För 2006 är 9 av de 20 översta namnen på listan journalister. Överst står dock statsminister Fredrik Reinfeldt (m), därefter vice statsminister tillika näringsminister Maud Olofsson (c). På tredje plats kommer finansminister Anders Borg (m), och efter honom listans första journalist: DN:s debattredaktör Mats Bergstrand. Andra namnkunniga journalister på listan är Niklas Ekdal (ledarskribent DN), Peter Wolodarski (ledarskribent DN), Lena Mellin (Aftonbladet), KG Bergström (SVT), Jan Guillou och Maria Abrahamsson (ledarskribent SvD). Några bloggare, som gjort sig kända just som bloggare, finns inte med på listan. Inte ens 2006 års bäste politiske bloggare. Surt sa räven. Andra skriver intressant om opinionsbildning, media, DSM.