PromeMorian 2 år

Den 22 mars 2005 började jag som ett experiment börja blogga. Jag hade blivit ombedd av SSU:s tidning Tvärdrag att skriva en artikel om nya sätt att kommunicera och bedriva opinionsbildning på nätet. Och då var förstås bloggar något jag bara måste ta upp. Jag fick höra, när jag gjorde research inför artikeln, från flera håll att det var så oerhört enkelt att blogga. Kunde man använda skrivprogrammet Word så kunde man blogga, sas det. Och på den vägen var det. Vad ingen sa var hur otroligt beroendeframkallande det var. Sedan den dagen har jag skrivit väldigt, väldigt många inlägg här på bloggen. I snitt två om dagen. Jag skulle förstås inte ha fortsatt om jag inte fått positiv respons, och det fick jag nästan omgående. Folk skrev kommentarer, länkade till mig och sa när vi sågs att de brukade läsa min blogg. Och all feedback är nog det som gör bloggandet så givande. Genom att få mothugg och genom att diskutera med mina läsare lär jag mig mycket, och får allt som oftast anledning att revidera tidigare uppfattningar. På senare tid har också mina läsarsiffror stigit höjden rejält. Jag brukar inte redovisa sådan statistik, eftersom jag är osäker på vad det statistikprogram jag använder – eXTReMe Tracking – egentligen menar med ”unika besökare”. Jag jämför mig alltså inte med någon annan, utan bara med mig själv. Ta gärna nivåerna med en nypa salt; poängen är snarare att visa tendenser. Förra året hade jag omkring 250-300 besökare på vardagarna och något färre på helgerna. I samband med valet hände dock något, och siffrorna sköt i höjden. Plötsligt steg vardagssnittet och de senaste sex månaderna har jag haft runt 12 000 besökare i månaden. Sedan årsskiftet – då min blogg mycket hedrande röstades fram till ”Årets bästa politiska blogg” – har besökstrycket ökat ytterligare. Nu i helgen, då jag bloggade från socialdemokraternas extra partikongress, hade jag ungefär lika många besökare som jag normalt haft på vardagar – 400-500/dygn. Och på måndagen kom en ”Katrine Kielos-effekt”. Efter hennes gästanalys av Mona Sahlin fick jag hela 973 besökare, och i tisdags låg besökarantalet på över 900. Jag inser förstås att detta knappast kommer att hålla i sig, men det är kul så länge det varar. Och jag hoppas att ni nytillkomna läsare ska tycka att det jag skriver känns angeläget och läsvärt. Om inte så säg ifrån. Andra skriver intressant om bloggosfären, metabloggande, bloggande.