Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Guillou fel ute om näthatare
| Via deep|edition ser jag att Jan Guillou åter tagit till orda om hatiska bloggkommentarer och mejl. Hans tes är att ”näthatare /.../ är vanligtvis unga män som politiskt står nära nazisterna, sverigedemokraterna eller moderaterna”. De sägs även vara ”entusiastiska anhängare av USA:s krigföring och deras blodtörst riktas lika mycket mot muslimer som mot den misshaglige kolumnisten”. För att läsa hela krönikan och ta del av Jan Guillous analyser på nätet krävs dock att man loggar in sig via Aftonbladets Plustjänst, något han själv beklagar i ett PS och konstaterar att det inte är han som ”har hittat på att man numera måste betala 19 kronor i månaden” för detta. Han skriver också att han inte tjänar några pengar ”på det experimentet”. Hur som helst. Jan Guillou menar att det alltså inte är, som Linna Johansson skrev i Expressen, en fråga om kvinnohat. Han tillstår dock att ”dessa kloakmejlare verkar bestå av män till nittio procent”, och att ”Den typiske näthataren är en ung högerextremistisk man på en utbildningsnivå något under genomsnittet, av deras språkbehandling att döma”. Av mina egna erfarenheter att döma så är det just snubbar (jag vill inte hedra dem genom att beteckna dem som män) som skriver hånfulla, kränkande och ibland hotfulla kommentarer på bloggar. Däremot har jag svårare att dra några generella slutsatser om deras politiska inställning. Själv får jag påhopp både från höger och vänster, och ibland från riktningar som får en att undra över vilken dimension människor vistas i. Vidare tror jag Guillou gör debatten en otjänst genom att framhålla att det skulle vara något ”i själva tekniken som framkallar detta galenskapsliknande hat, som är isolerat till internet”. Han hänvisar till psykologen och internetforskaren John Suler som kallar fenomenet ”online disinhibition effect” (nätgalenskap, i Guillous fria översättning). Visst innebär den relativa anonymiteten på nätet att människor kan tänkas tappa en del spärrar och lättare släpper loss mycket mer uppdämd aggressivitet än vad de skulle göra ansikte mot ansikte med en meningsmotståndare. Men detta är trots allt en rätt liten del av allt meningsutbyte på nätet. Alla former av mänsklig kommunikation har mörka sidor, men internetskeptiker som Jan Guillou förefaller bortse från detta faktum. För ett drygt år sedan uppmärksammade Joel Malmqvist ett fenomen som länge plågat de fysiska mötenas politiska diskussioner, och gav dem ett namn: ABF-männen. Dessa är minst lika plågsamma och hämmande för det demokratiska samtalet som de så kallade näthatarna. Den enda skillnaden är egentligen att de valt andra fora att verka på. Andra skriver intressant om samhälle, bloggosfären, Jan Guillou. |
skrivet av Jonas Morian om 11:01
Kommentarer om "Guillou fel ute om näthatare"
-
Anonym skrev... (14 maj, 2007 11:50) :
-
Anonym skrev... (14 maj, 2007 14:17) :
-
Anonym skrev... (14 maj, 2007 14:58) :
-
Anonym skrev... (14 maj, 2007 15:13) :
-
Anonym skrev... (14 maj, 2007 15:16) :
-
Anonym skrev... (14 maj, 2007 15:48) :
-
deeped skrev... (14 maj, 2007 17:25) :
-
Anonym skrev... (14 maj, 2007 18:09) :
-
Anonym skrev... (14 maj, 2007 18:25) :
-
Alter Ego skrev... (14 maj, 2007 19:03) :
-
Anonym skrev... (14 maj, 2007 19:45) :
-
Anonym skrev... (14 maj, 2007 21:22) :
-
Anonym skrev... (14 maj, 2007 22:04) :
-
Unknown skrev... (15 maj, 2007 00:35) :
-
Anonym skrev... (15 maj, 2007 18:52) :
-
Anonym skrev... (15 maj, 2007 23:48) :
-
Anonym skrev... (17 maj, 2007 01:48) :
kommenteraJonas,
Jag tror att du faktiskt underskattar de problem som sitter i anonymiteten på nätet. Anonymitet skapar ofta en nivå på människors argumentation som gör mig häpen och ganska skrämd. Som du själv skriver undrar man vilken dimension de vistas i.
Vad som gör mig än mer skrämd är att anonyma inlägg på gorillanivå tycks trigga fram otaliga andra anonyma svarsinlägg på samma nivå. Människor tycks alltså inte bara få ut något av att häva ur sig egna obcseniteter utan de stimuleras faktiskt även av att läsa andras och svara på dem.
Guillos misstag är förstås att han därmed dömer ut all kommunikation på Internet. Din och andras bloggar visar tvärtom att det går att föra vettig diskussion på nätet.
Men tidningarnas offentliga anslagstavlor ger jag inget för. Det är totalt meningslöst att läsa läsarnas kommentarer på exempelvis Expressens hemsida. Trots detta envisas tidningen med att låta läsarna kommentera allt fler artiklar. Jag förstår ärligt talat inte varför. Eller så har jag fortfarande för höga tankar om Expressen.
Mats Andersson
jag är väldigt förtjust i internet. men jag tror ändå att suler (och andra psykologer som för liknande resonemang) har en viktig poäng: internet förändrar hur vi kommunicerar. bland journalister som varit i branschen ett tag är det välkänt att tonen på läsarinläggen blev råare i och med e-posten. ansikte mot ansikte - eller via traditionella brev, som tar en stund att skriva och skicka - reagerar folk inte alls på samma sätt.
Själv får jag påhopp både från höger och vänster, och ibland från riktningar som får en att undra över vilken dimension människor vistas i.
Hahahaha, ja det kan vara svårt ibland. Kltpzyxm på dig.
De sk ABF-männen är ju egentligen inget annat än privatlobbyister som fanatiskt vill driva sin egen lilla nördiga halvhaveristiska fråga. Mer eller mindre harmlöst än LRF?
Det finns ju också de som har som verksamhetside' att helt enkelt förstöra den politiska diskussionen. Det ser jag som mer problematiskt.
Det är inte första gången Guillou uttalar sig kategoriskt i ett ämne. Det är väl hans jobb att röra om i den lilla grytan. Att han sedan extrapolerar sina erfarenheter från kvällstidningarnas forum till att gälla för hela internet gör ju bara att han själv framstår som okunnig.
I min erfarenhet står kvaliten på diskussionen i direkt proportion till läsarnas intelligens och förmåga att uttrycka sig. Vad som diskuteras spelar oftast mindre roll.
Guillou dömer med andra ord ut sina egna läsare.
Sorry, glömde skriva under. Ovanstående kommentar var av mig, Klister Eriksson.
Det är uppenbart att Jan Guillou drar generella slutsatser av de reaktioner han själv möter. Att det skulle vara unga moderater som irriterar sig på honom är nog fullt möjligt eftersom han satt i system att attackera moderater (minns pedofilattacken mot Tobias Billström). Men Guillou missar att vi som bloggar och skriver utifrån ett högerperspektiv blir man minst lika attackerad från människor till vänster. Ulf Nilson, Marie Söderqvist och Per Ahlmark brukar vad jag förstår alltid få massor av hatisk epost från unga socialister efter varje krönika.
Sedan är det ett faktum att 70% av alla skribenter i Sverige befinner sig på vänsterkanten. Om unga högersympatisörer blir frustrerade så är det inte helt utan orsak.
Aqurette. 70 %? Och varifrån kommer den siffran bara så där? Vem avgör i vilket läger vem tillhör i bloggosfären i sådana fall? Du och Jinge?
En liten påminnelse mitt i diskussionen: glöm inte att det är en skillnad mellan män och kvinnor. Som hyfsat ung, kvinnlig skribent behöver man inte vara särskilt kontroversiell - det räcker med att vara ung kvinna. Jag har nog inte träffat någon kvinnlig ledar/kulturskribent som inte har fått sin beskärda del av hormejl. min favorit hittills är mannen som skrev "jag kräver en högre intellektuell nivå av dig, din dumma jävla kossa." Touché. Just den sortens sexistiska, kränkande mejl tror jag knappast drabbar särskilt många manliga skribenter.
deep|ed:
Siffran kommer från den undersökning om journalistkårens partipolitiska sympatier som Göteborgs universitet presenterade för ett år sedan och som debatterades ganska flitigt då. Bara bland ledarskribenter och sportjournalister finns det ett svag borgerligt övertag.
Nu har jag inte läst artikeln eftersom jag inte gillar Ab:s påhitt för att dra in pengar så andra mindre lyckade satsningar inte blir så kostsamma.
Men det är klart att det är ett PR trick att använda sig av just Guillou, det är väl ett namn som normalt drar läsare och han har ju innan uttryckt ett och annat negativt om bloggosfären.
Men jag förstår inte, han nyttjar inte nätet säger han, kan ingenting om internet, ändå får han så mycket hatmail. ... vad nu mail har att göra med allt annat på internet t.ex bloggosfären.
Man kan väl inte blanda ihop det ena anonyma med det andra. Lingon och blåbär är två bärsorter men de har inget gemensamt.
Egentligen tror jag inte det finns mer 'knäppskallar' på nätet än vad det gör IRL, det är bara det att man ser dem tydligare via just kommentarer och att andra påtalar problemen. Effekten skulle nog minst sagt vara likadan om människor ställde sig på torgen och basunerade ut vilka otrevliga människor som mobbar dem etc.
Håller med om att tonfallet tyvärr gärna blir hårdare i anonymitetens skydd, även i helt opolitiska hobbyforum. Men jag kan förstå att folk ibland väljer anonymitet:
För ett antal år sedan debatterade jag på SvD:s debattforum (medan det fortfarande var helt öppet). En debattör hade ett mycket ovanligt efternamn. Han var väl huvudsakligen moderat, men framförde ibland också sansad islam- och invandringskritik.
Efter några månader skrev han att detta var hans sista inlägg med detta konto, för han och hans familj hade fått motta anonyma hotfulla telefonsamtal!
Vi har ju också ett samhälle idag där folk utesluts från facket eller nekas arbete på grund av sina politiska ställningstaganden. Så länge man inte har ett vanligt namn som Per Persson så är det lätt idag att med Google hitta vad folk har skrivit och de kan därigenom råka illa ut.
Först måste vi alltså återupprätta åsiktsfriheten i Sverige, sedan måste vi sluta att genom onyanserad svartmålning/avhumanisering uppmuntra politiskt hot och våld, och polisen får inte längre blunda för sådana tendenser utan tvärtom prioritera detta.
Först därefter är det rimligt att begära att folk debatterar under eget namn.
Aqurette - jag nöjer mig med att konstatera att du har fel. Jag kan redogöra för innehållet på annan plats. Däremot tror jag att det är viktigt att påpeka att pressen till övervägande delen är borgerlig - oavsett vilka politiska åsikter journalisterna har.
Jag kan efter påpekanden om just repressalier och annat acceptera att somliga är anonyma. Vad som däremot är fullkomligt vidrigt är att politiskt valda personer tillbringar långa stunder på t ex Flashback, där de agerar anonymt och ofta i strid med vad de officiellt skulle stå för.
Det andra är ju att de som vill, vågar, kan stå för sin åsikt med sitt namn faktiskt gör det. Och tar risken att drabbas av hot eller besök.
Om man till för stor del bara slentrianmässigt accepterar anonymitet som en självklarhet kommer det att drabba oss alla i långa loppet.
Calle Fridén:
Att pressen är borgerlig är bara en myt som bygger på att man utgår från ledarsidorna. Men ledarsidans ideologiska färgning speglar inte nyhetsrapporteringen. Sanningen är ju att nästan all rapportering är vinklad till vänsterns fördel, och ser man till Sveriges Radio och Sveriges Television är de genomgående socialistiska. Björn Elmbrants fredagskrönikor, som väl får ses som SR:s ledarsida, är mycket tydligt socialistisk. Svensk journalistkår är mycket hårt hållen till vänster. Man märker det som tydligast när socialdemokrater alltid blir utfrågade i "public service"-media. Attacken kommer från vänster - marxismen är norm.
Det hela är nog bara ett exempel på att världen kretsar kring Jan Guillo. Jag förmodar nämligen att Linda Skugge inte slutade blogga pga USA-kramare och moderater.
Jag borde veta bättre än debattera sånt med inbitna sossehatare. Den sorten anser att allt till vänster om NWT är för mycket vänster.
Bloggandet innebär extrema problem för mediala fixstjärnor, som inte hinner eller kan eller vill titta ut från elfenbenstornet. Horace Engdahl är ett annat bra exempel - som kommer missa rasande debatter och inspiration genom att inte läsa bloggar.
Även på min oansenliga sida, som jag skriver för mina närmaste, drabbas man av svinigheter, påhopp. Både på mig och min familj.
Att i yttrandefrihetens namn vräka ur sig vad som helst, förtala och baktala folk, skadar just yttrandefriheten.
Det finns egentligen ett annat mycket större problem som inte diskutera lika flitigt i bloggosfären. Det är att män inte läser litteratur. Detta problem har till och med LO noterat i egna undersökningar (borde vara en källa även Calle Fridén kan erkänna). Detta är ett mycket större problem än de vi diskuterar här av den anledningen män med dåliga kunskaper är lättare att manipulera och därmed riskerar att ta dåliga beslut. Lägger man därtill att männen har makten i de flesta sammanhang så förstår man följderna.
Mäns svikande läsintresse märks överallt, inte minst i bloggosfären. Jag har i flera ordväxlingar med meningsmotståndare plötsligt insett att den jag "tjafsar" med inte har några baskunskaper. Istället handlar allt mer av manliga politisk och kulturell verksamhet om någon slags diffus identitet. Att någon kallar sig kommunist betyder inte längre att vederbörande läst Marx, Engels och Lenin. Och samma sak gäller säkert omvänt.
De flesta som skriver e-mail till mig för att tala om hur mycket de hatar nyliberaler har aldrig läst någon enda bok skriven av en nyliberal. Istället har de tagit ställning mot nyliberalism för att de tror att exempelvis George Bush, Lars Leijonborg, Tony Blair eller Göran Persson är nyliberaler. Fria fantasier blandas med trivialiteter på ett sätt som gör att total begreppsförvirring uppstår. Orden förlorar sin mening och all verklig debatt blir omöjlig.
Svensk kultur och politisk debatt är oftast ytlig och trivial för att människor är obildade och dumma. Så samtidigt som jag tycker det är trist att Horace Engdahl och andra intellektuella inte läser bloggar, så tycker jag det är ännu tristare att många bloggare inte läser böcker.
Sorry, Jonas, jag gled ifrån ämnet lite...
Jag har också stött på de s k ABF-männen några gånger, fast jag inte är partipolitiskt engagerad. Joels text var väl kul men han ser dem med den ironiska, mätta blicken hos en som befinner sig inne i partiapparaten; han missar att dessa ibland tydligt förkomna debattörer är ett symptom på en långvarig broilerifiering av politiken, ett läge där de flesta beslut tas i slutna rum, bakom kulisserna, och där debatterna handlar långt mer om personer, frisyrer och handväskor än om politiska realiteter. Pfokuserade rättshaverister är inte kul, men när de dyker upp är det också en slags protest mot det spininfekterade samtalsklimat som stod som en våt dimma kring hela valrörelsen förr aåret - för att inte tala om EMU-omröstningen.