Ungdom går över

Kalle Olsson, 22-årig ledarskribent på Länstidningen Östersund, skriver i dag kul och klokt om vådan att vara just ung ledarskribent. ”Ska man vara ledarskribent måste man alla gånger vara 35 år, ha en gedigen meritlista från partipolitisk alternativ facklig verksamhet”, skriver Olsson. Han tillägger att man även bör ”känna till ATP-reformens detaljer, löntagarfondernas tanke, de stora truppförflyttningarna under andra världskriget, vara beredd att yrvaken och när som helst leverera ett träffsäkert citat och, såklart, vara nördigt politiskt intresserad”. Det är tuffa krav även för en 35-åring kan jag intyga – och inte alltid så lätta att leva upp till. Tur för mig då att jag inte är ledarskribent, utan endast fuskar som krönikör och bloggare. Men det är inte endast i ledarskribentyrket ens ungdom kan vara en nackdel. Jag har länge hört äldre människor i samhället klaga över diskriminering och ”åldersrasism” de utsätts för, när deras långa och gedigna erfarenhet inte efterfrågas längre. Och självklart har jag förståelse för att detta upplevs som kränkande. Men att som 35-åring allt som oftast bli klappad på huvudet av äldre – i vissa fall bara några år, är inte helt kul det heller. Den enda trösten jag kan erbjuda till alla andra som inte tas på allvar på grund av späd ålder – eller som uppfattas som yngre än ni är – är att ungdom är ett övergående tillstånd. Alltför snart lär också vi bli gamla och bittra över detta. Andra skriver intressant om samhälle, åldersdiskriminering, ungdom.