En rödgrön regering 2010
Ett populärt grepp i framförallt kvällstidningarna brukar vara att inför regeringsbildningar spekulera i vilka som kommer att bli statsråd, och presentera detta på ett bilduppslag under rubriker i stil med ”Här har du din regering”. I dag tog Dagens Nyheter till samma grepp – med över tre år kvar till nästa val. Frågan är vad som är mest anmärkningsvärt; fantasilösheten i spekulationerna, eller att man redan räknar med ett regeringsskifte 2010. För att börja med det fantasilösa så var det påtagligt hur många s-statsråd som DN tycks tro kommer att få förnyat förtroende för samma arbetsuppgifter som sist. Bland annat förespås Pär Nuder bli finansminister, Thomas Bodström justitieminister, Thomas Östros näringsminister och Ylva Johansson socialminister. Dessutom utser man Ulrica Messing (i dag ordförande i Försvarsutskottet) till försvarsminister och Ibrahim Baylan (tidigare skolminister) till utbildningsminister. Tidningen reserverar sig också mycket riktigt i slutet av artikeln med att konstatera att ”En invändning mot den ministerlista som DN skissat är att alltför många får fortsätta inom sina gamla områden”. Mer intressanta är då de namn från vänsterpartiet och miljöpartiet som DN tror tar plats i en ny rödgrön regering. Miljöpartiets båda språkrör Peter Eriksson och Maria Wetterstrand spekuleras bli kommun- och finansmarknadsminister respektive miljöminister. Vänsterpartiets Lars Ohly sägs få axla rollen som integrations- och jämställdhetsminister. Hans partivänner Rossanna Dinamarca och Josefin Brink tros bli kulturminister respektive biståndsminister. Slutligen antas Åsa Domeij (mp) bli jordbruksminister. Jag känner mig själv lite skeptisk till Dinamarca och Brink, men tror nog i övrigt att spekulationerna är hyfsat trovärdiga. Och de skulle nog göra bra insatser på dessa poster. Däremot så tror jag att Mona Sahlin nog kommer att överraska genom att presentera fler för allmänheten okända personer på tunga ministerposter. Ett exempel är Ilija Batljan, i dag s-kommunalråd i Nynäshamn, och som även nämns i DN:s artikel. Men allt detta är förstås spekulationer. Och allt bygger på att dagens tre oppositionspartier verkligen enas om att driva en gemensam kampanj för att vinna valet 2010. Sahlin har lovat att väljarna i god tid före valet ska få besked om huruvida socialdemokraterna siktar på koalition med miljöpartiet och vänsterpartiet eller inte. Troligen kommer det inget besked om detta än på ett tag, men personligen tror jag att en sådan koalition är oundviklig om man verkligen har ambitionerna att ta tillbaks regeringsmakten. * * * PS: Att en borgerlig tidning som DN redan nu börjar spekulera i en borgerlig valförlust 2010 är intressant. Det kan knappast bara hänga ihop med opinionsundersökningarna den senaste tiden. Det ska bli intressant att se hur många gånger till tidningen hinner vända kappan i takt med vindskiftningarna de kommande åren. Andra skriver intressant om politik, regeringen, valet 2010. |
Kommentarer om "En rödgrön regering 2010"
Helt meningslösa spekulationer som DN ägnar sig åt, som när man ska plocka ihop ett favoritlag i fotboll.
Vem vet hur det ser ut 2010 och vad det parlamentariska läget är då och vilka s-politiker som är kvar och vilka som tillkommit?
Jämtin tackade nej till att bli prtiledare med chans på att bli statsminister i nästa val till förmån för att vara oppoistionsbograrråd i Sthlm. Hon har t o m lämnat sin plats i riksdagen. Om inte ens den moroten lockade henne från kommunlapolitiken, varför skulle nåt lägre post locka 2010?
Wanja Lundby-Wedin hoppas nån fackbas få in i regeringen, men hon är ju pensionsmässig 2010.
Så här kan man hålla på att snacka men det leder ingenstans vare sig det är proffstyckare eller jag som gör det. Det viktiga är vilken politik S formerar som alternativ till alliansen, personfrågan är helt underordnad, åtminstone så länge vi inte har rena personval i Sverige
S kommer vara sin egen laxrosa röra 2010.
S kan liknas vid en feministisk sosse som säger att han är en grön vänsterpartist men i själva verket bara är en vanlig folkpartist.
Det är bra att DN redan nu skriver om hur en eventuell S-ledd regering kommer att se ut, så kanske fler inser att en röst till vänster i valet 2010 innebär en regering som innehåller kommunister.
Detta borde vara ett tillräckligt skäl att inte rösta på något parti i vänsterblocket.
Det vore kul med en motivering varför du är skeptisk till Brink och Dinamarca? Jag är skeptisk till dem på de områdena, men är annars mycket positivt inställd till dem. Kanske franförallt Brink.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Jonas, gör du inte det lite väl enkelt för dig när du slentrianmässigt kallar DN för en borgerlig tidning? Visst hör ledarsidan hemma på den borgerliga kanten men menar du också att nyhetsplats är borgerlig? Menar du att journalisterna är borgerliga?
Ja, ett vanligt klagomål brukar annars från borgerligt håll vara att alla journalister är vänster :-)
Anders, ingen av dem har hittills - i mina ögon - framstått som särskilt progressiva och kompromissvilliga, snarare som tvångsmässigt "radikala" plakatpolitiker. Men jag kan förstås ha fel; motbevisa mig gärna.
Johan, "DN:s politiska hållning är liberal" skriver de själva.
Ja Jonas på ledarsidan är det så. Precis som jag skrev. Men det intressanta är om du menar att tidningen på nyhetsplats är liberal/borgerlig?
Det finns ingen anledning för mig att försvara DN men jag tycker att det är anmärkningsvärt att du väljer att kalla hela tidningen för borgerlig.
Jonas M (ordf i (s) pressförening!) hänvisar till ledarsidans politiska hållning för att kunna hänvisa till DN (mfl) såsom borgerliga tidngingar.
Det är att göra det lite väl lätt för sig. Den typen av försök att knipa poänger kan man förvänta sig ute bland den mer okunniga (eller skräniga) vänstern. Men Jonas M borde kunna hålla förmågan till självständig analys och förståelse högre än så. Det tycker iaf jag!
Vad gäller nästan alla nyhetsjournalister finns det överlag en fallenhet för att se och värdera frågorna från ett vänsterperspektiv. De flesta försöker vara objektiva och inte medvetet skarva eller förvränga, men perspektivet är trots allt sällan från marknadsliberalt håll.
Man blir lite lätt trött av all slentrianvänster anser sig motarbetad av media ...
Det om något borde väl säga hur länge folk har blivit matade med vänsterretorik ...
Jag förstår inte riktigt det anmärkningsvärda med att referera till DN som en borgerlig tidning. Mer korrekt hade kanske varit att skriva liberal, eftersom det alltså är så tidningen själv betecknar sig, men det verkar inte vara det Johan och Jonas N invänder emot.
Aftonbladet betecknar sig som "oberoende socialdemokratisk", SvD "obunden moderat" (samt "redigeras på en värdegrund av förenad liberalism och konservatism"), och Expressen säger sig vara "en liberal tidning". Inga konstigheter med detta.
Självklart är jag medveten om att det är skillnad på ledarsidor och nyhetsrapportering, men det jag skrev i mitt inlägg handlade inte om det - utan vilken utgångspunkt tidningen hade.
Jonas N, du skäller dessutom definitivt upp i fel träd när du skriver att du "blir lite lätt trött av all slentrianvänster anser sig motarbetad av media". Om det är något jag varit noga med när jag kritiserar mediebevakning av politik så är det att inte falla i den fällan. Läs mer om det t ex här.
Jonas M, jag syftar definitivt inte på dig när jag säger slentrianvänster. Däremot tyckte jag att du just här hemföll lite åt sådan argumentation.
Dessutom är DN en av de tidningar som jag tycker är allra sämst på att skilja på nyheter och ledare. Deras "kommentarer, analyser, etc." är oftast väldigt politiska. Det finns en anledning varför de av mina bekanta i 08-träsket som har morgontidning har SvD. De är sakligare.
En till sak: Det är klart att en socialdemokrat kan tycka att Dinamarca är en plakatpolitiker, det hon (och Brink) gör är att de sliter hårt för att få ut vår politik. I opposition så befinner vänsterpartiet sig i en hopplös mediaskugga. Vi är inte intressanta. Media pratar oftast med äckel-regeringen och sedan med det största oppositionspartiet, s. Då måste vi för att nå ut sluta vara präktiga för att nå ut. Framförallt Dinamarca för dessutom bara fram klassiska Vänsterkrav i sin roll som utbildningspolitisk talesman. Är det plakatpolitik så är jag rädd att det är hela partiets fel. Kan lova att är det någon av de ledande vänsterpartisterna som är att lita på i en regering så är det Dinamarca. Hon är betydligt mer lojal mot fattade beslut än de flesta andra. Det vill säga en perfekt minister. Som sagt är det hela dock en tramsig diskussion eftersom det
1) Är fel att sälja skinnet innan björnen är skjuten.
2) Politiken är det viktiga, personer är underordnat. (även om man kan diskutera hur det egentligen var i höstens val)
/Mikael Wallgren, Umeå