Verklig valfrihet

Häromdagen skrev den svensk-danska historikern Hanne Sanders om fenomenet valberedningar och konstaterade i att i Danmark fungerar demokratin utan sådana. Vare sig i det danska föreningslivet, i fackföreningsrörelsen eller inom utbildning och forskning använder man sig av valberedningar. I stället väljer medlemmar och andra berörda direkt mellan dem som kandiderar. Sanders menar att även vi i Sverige borde ”befria” oss från våra valberedningar och själva välja. Själv tycker jag att tanken är intressant. Jag minns att jag sneglade avundsjukt på vårt sydliga grannland när den danska socialdemokratin valde ny partiledare för en tid sedan. Här fanns två kandidater som båda ville leda partiet. Valet avgjordes genom en medlemsomröstning på Internet, med bortåt 90 procents valdeltagande. Och som bekant var det Helle Thorning-Schmidt som fick majoritet. Kontrasten mot Sverige var stor. Jag är själv väldigt glad över att vi fick Mona Sahlin som partiledare, men jag tycker att processen som föregick valet av henne var en sorglig historia. ”En liten centralt placerad grupp tog alltså fram det förslag som ombuden på kongressen hade den demokratiska rätten att välja”, skriver Hanne Sanders – och jag kan bara instämma. Jag säger nu inte att den danska modellen med nätomröstning är något jag förordar. Det finns stora problem med detta; till exempel har inte alla tillgång till dator och uppkoppling. Det finns dessutom säkerhetsrisker inbyggda. Däremot så borde våra valprocesser öppnas upp mer och ge fler medlemmar chansen att påverka och nominera kandidater – som också vågar ställa upp. På många håll anses det lite ”fult” att ställa upp och kandidera när någon annan redan kandiderar. Detta tycker jag att vi måste komma bort ifrån. Och då kan ett slopande av valberedningar vara ett steg på vägen. Andra skriver intressant om politik, valfrihet, demokrati.