Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Vem fan är Eric Rosén?
| När medieetablissemanget nu så sakteliga börjat uppmärksamma bloggar och vad som pågår i bloggosfären så uppstår en del missförstånd och överdrifter. Ett tydligt exempel på detta är hysterin som uppstått om ”anonymt hat” på nätet. För att reda ut vad som gäller har medieetablissemanget – i form av ärevördiga Publicistklubben – bestämt sig för att viga en debattkväll på temat ”Bloggen – offentligt privatliv och anonymt hat”. Detta sker på måndag den 21 maj. Det som verkligen förvånar är panelen man satt ihop för att skärskåda ämnet: Frida Boisen (”chefredaktör Plaza Kvinna, bloggare”), Nils Funcke (”chefredaktör Riksdag och departement”), Isobel Hadley-Kamptz (”bloggare och författare”), Eric Rosén (”bloggare”) samt Peter Wennblad (”redaktionschef Neo”). Jag har valt att sätta paneldeltagarnas titlar inom citationstecken för att belysa hur Publicistklubben tycks se på dem. Inget ont om Isobel Hadley-Kamptz, som känns synnerligen välkvalificerad i sammanhanget – men vem fan är Eric Rosén? Lite googlande tyder på att han förvisso bloggar och har en sida på MySpace, men att hans främsta claim to fame verkar vara en gästkrönika i Aftonbladet. Hade det inte varit lite mer rimligt att ha med bloggprofiler som var känna just för sitt bloggande snarare än som journalister? Folk som faktiskt kunde ha något att bidra med till diskussionen? Apropå det så arrangerade i går Journalistförbundets yrkesetiska nämnd en debatt kring ”användargenererat material”, det vill säga medborgarjournalistik, inskickade läsarbilder, bloggar etc. Själv hade jag tyvärr inte möjlighet att vara där, men jag reagerade redan tidigare över att inga renodlade bloggare verkade fått plats i panelen. Jag har också fått tips om (tack Sven!) att temat medborgarjournalistik stod i fokus på ett seminarium på Medie- och kommunikationsvetenskapen vid Karlstads universitet, samt i SR:s Publicerat häromdagen. Andra skriver intressant om bloggosfären, media, Publicistklubben. |
skrivet av Jonas Morian om 10:29
Kommentarer om "Vem fan är Eric Rosén?"
-
Olle Lidbom skrev... (15 maj, 2007 10:46) :
-
Jonas Morian skrev... (15 maj, 2007 11:07) :
-
Eric Goesta Rosén skrev... (15 maj, 2007 13:39) :
-
Jonas Morian skrev... (15 maj, 2007 15:09) :
-
Eric Goesta Rosén skrev... (15 maj, 2007 15:37) :
-
Gunilla skrev... (15 maj, 2007 16:46) :
-
Anonym skrev... (15 maj, 2007 17:05) :
-
Gunilla skrev... (15 maj, 2007 18:16) :
-
Anders Eriksson skrev... (15 maj, 2007 18:57) :
-
Anonym skrev... (15 maj, 2007 18:58) :
-
Eric Goesta Rosén skrev... (15 maj, 2007 19:17) :
-
Anonym skrev... (15 maj, 2007 20:18) :
-
Eric Goesta Rosén skrev... (15 maj, 2007 21:07) :
-
Unknown skrev... (15 maj, 2007 23:11) :
-
Anonym skrev... (16 maj, 2007 07:33) :
-
Mangobruden skrev... (16 maj, 2007 12:06) :
-
Anonym skrev... (16 maj, 2007 18:30) :
-
Eric Goesta Rosén skrev... (16 maj, 2007 19:12) :
kommenteraNja, Det ljuva livet får nog betraktas som en högst befintlig, välkommenterad och välläst blogg – den har funnits rätt länge också.
Bloggosfären är mer än bara politiska bloggare.
Kanske är det ett sätt att förändra den vanliga zoologin på Publicistklubben. Gratistidningar har ju inte direkt varit överrepresenterade på PK. Varken på podiet eller i publiken.
Lidbom, sant - vi politiska bloggare missar ofta de många bra och vällästa bloggar som uppmärksammar annat än politik. Och det är förstås en brist. Men själv tänkte jag nu mer på "metabloggare", eller vad man nu ska kalla dem, som oftast skriver om just bloggosfären som fenomen. Fler sådana borde ha fått plats i panelerna, tycker jag.
Hej. Jag är Eric Rosén och jag har bloggat i snart två år, om bloggar, om politik, om fylla, om trams och tull och töjs. Sedan fem veckor tillbaka skriver jag nöjeskrönikor i Punkt.Se (inga gästkrönikor i Aftonbladet alltså). Tillfrågad blev jag efter att jag, i egenskap av bloggare, intervjuades i NEO om integritet och att dela med sig av sitt privata. Att prata med metabloggare om detta vore säkert intressant men jag förstår verkligen hur man tänkt när man tar med bloggskribenter som verkligen valt att göra stora delar av sitt privata till offentligt.
Huruvida jag kommer tillföra något väl på plats låter jag vara osagt men jag ser inte det ologiska i att jag tillfrågats.
Hej Eric, meningen med mitt inlägg var egentligen inte att ifrågasätta vare sig ditt bloggande, din existens eller ditt berättigande i Publicistklubbens panel. Rubriken var nog tillspetsad i överkant och det ber jag om ursäkt för.
Och du har rätt; det kan nog vara på sin plats att ha med en bloggare som just är så öppen om sitt privatliv på bloggen, som nidbilden om bloggare brukar se ut. De flesta av oss som mestadels skriver om politik är ju oftast lite mer återhållsamma med självutlämnandet. Jag lägger inga värderingar i det - det är två olika sätt att skriva som båda har sitt berättigande.
Min frustration handlar egentligen om att när olika former av medieetablissemang arrangerar den här typen av debatter, seminarier och vad det nu må vara, så ser så ofta panelerna likadana ut: en eller ett par yngre journalister som också bloggar, några manliga redaktörer (gärna lite äldre), och i bästa fall en ung bloggare. Den här gången fick du den rollen, och inget ont i det. Men det vore kul om det togs till andra grepp någon gång.
Jag trodde att i princip hela texten gick ut på att ifrågasätta mitt berättigande i publicistklubbens panel. Det är svårt att läsa den på ett annat sätt. "Vem fan är Eric Rosén? ... Hade det inte varit lite mer rimligt att med bloggprofiler som var kända för just sitt bloggande ... som faktiskt kunde ha något att bidra med till diskussionen?"
Anyhoo. Eftersom du inte hade någon aning om vem jag är eller vad jag skriver eller varför jag tillfrågats kan jag i och för sig förstå din skepsis efter ett snabbt googlande.
Jonas, du får nog pudla bättre och erkänna att du verkligen inte hade någon koll...
Goesta/Eric är den perfekta panelgästs-kombinationen av ämnena politik + privatliv + bloggande. Och som framgått synnerligen känd för just sitt bloggande om såväl bloggosfär och politik – med knivskarpa klassanalyser. Du har helt enkelt missat honom!
Det är svårare att förstå varför Nils Funcke är med. Han har ju gjort stor affär av att han aldrig någonsin läser en blogg. Allt som görs av icke-journalister är skit enligt honom (vilket han vet utan att ha läst vad vi skriver).
Med "du har helt enkelt missat honom" menade jag inte främst ett förbiseende utan mer "du har något läsvärt att se fram emot".
Och NEO-artikeln, med nya perspektiv på integritet etc, kan varmt rekommenderas.
Ett tydligt tecken på att han är känd just som bloggare är väl att jag inte hade en aning om vem Eric Rosén var, men visste precis när jag insåg att det var "Goesta".
Nils Funcke är rimligtvis med för att han kan anlägga en rad tryckfrihetsrättsliga aspekter på bloggar och vad som får respektive inte får skrivas sett ur ett tryckfrihetsrättsligt perspektiv. Inte för att han skulle vara en stor kännare av den svenska bloggosfären, för det är han inte. Läs t ex hans senaste bok Tryckfriheten - ordets män och statsmakterna, som är en utmärkt genomgång av tryckfrihetens utvecklig i Sverige.
I övrigt har Jonas Morian i princip rätt i sin kritik av sammansättningen av panelen. Den svenska bloggosfären genomgår för närvarande en intressant utveckling där den börjar få inslag av bra nyhetsdrivna och/eller analysdrivna bloggar inom en rad fackområden.
När bloggosfären mognar tar den också ett kliv ut från den ointressanta och irrelevanta navelskådardrivna dagboksorienterade delen av bloggosfären. Den delen som skildras i en artikel i senaste numret av Neo. (Som för övrigt finns att ladda ned från Neos hemsida).
Det finns en rad intressanta svenska bloggare som skulle kunna representera den utvecklingen i en panel och tillföra för pk:s medlemmar relevanta synpunkter och en analys av bloggandet som går bortom navelskåderiet. Låt mig nämna några:
Olle Lidbom, Per Gudmundson, Dick Erixon, Magnus Ljungkvist, Fredrik Wass, Karolina Lassbo, Jonas Morian, Katrine Kielos eller Hans Kullin.
Den här gången har alltså pk:s debattarrangörer klivit fel, inte i ämnesval, men väl i val av paneldeltagare.
Andreas Henriksson:Att skriva om såhär generellt: "ointressanta och irrelevanta navelskådardrivna dagboksorienterade" om personliga bloggar är lika obegåvat som att avfärda all annan litteratur än facklitteratur.
Och i och med att de personliga dagboksorienterade är en så pass stor del av det som kallas bloggosfären är det än mer relevant att ha med dessa i paneldiskussioner.
Det är akademikersnobbigt och strustshuvat att resonera som du gör.
Visst, Eric Rosén har en poäng i att jag framhäver de nyhetsdrivna eller fackorienterade bloggarna på bekostnad av de bloggar som mer fungerar som en rapportbok från frukostbordet.
Och det gör jag för att det just nu är den delen av bloggosfären som utvecklas på ett för publicistklubbens medlemmar intressant sätt. Linda Skugges dagböcker var kul att läsa när de gavs ut i bokform för ett antal år sedan, men sedan dess har det just inte inte hänt någonting nytt på den fronten.
Jag har som journalist som bland annat skriver om delar av bloggosfären haft förmånen att intervjua och föra intressanta samtal med två av de bloggare som har haft ett enormt politisk inflytande under senare tid: Magnus Ljungkvist i Sverige och Lane Hudson i USA. De har för pk:s medlemmar intressanta ståndpunkter att framföra om politisk medborgarjournalistik.
En annan aspekt skulle Dick Erixon och Karolina Lassbo tillföra, och den handlar om hur man kan kapitalisera på sitt bloggande och skaffa fram ekonomiska resurser som kan bidra till att skapa en form av ekonomisk och därmed också redaktionell frihet för bloggare.
En tredje aspekt skulle Olle Lidbom eller Fredrik Wass tillföra, och den handlar om hur webben och bloggarna är del av ett nytt medielandskap som i grunden förändrar affärmodellerna, ekonomin och intäktsströmmarna för medieföretagen.
Per Gudmundson, Jonas Morian och Katrine Kielos skulle in sin tur kunna komplettera med aspekter från den analysdrivna delen av bloggosfären. Den som genom egna politiska, eller i Gudmundsons fall nyhetsorienterade, analyser och fördjupningar både kompletterar och driver på den traditionella redaktionella nyhetsrapporteringen.
Alla dessa aspekter är i dagsläget mer intressanta ur ett pk-perspektiv, än att diskutera aspekter på texter som för tusende gången handlar om vem som drack vilken pilsner med vem på vilken krog under gårdagskvällen.
Andreas Henriksson: Men om du gillar ämnesvalet - "offentligt privatliv och anonymt hat" - borde du kunna se nyttan med representanter från de som gör delar av just sitt privatliv offentligt. Att sätta Olle Lidbom (som är utmärkt och skicklig!) att analysera det jag, och tusentals andra, sysslar med är en väg att gå, en annan, intressantare i mina ögon, är att gå direkt till källan.
Att säga att det inte hänt något nytt på "den fronten" (privatlivsprosa, eller vad det nu är som är fronten) är att nonchalera majoriteten av bloggosfären. Du gör misstaget att fortfarande bara titta på etablissemang och av konventionella medieleverantörer publicerade texter istället för att se vad som händer. Hela ditt synsätt är tidigt nittiotal, om jag vågar sammanfatta det baserat på dina två kommentarer.
Andreas Henriksson, du pratar om det "ointressanta och irrelevanta navelskådardrivna dagboksorienterade" och håller privata skriverier för en beklaglig bloggmediets barnsjukdom som kanske kändes lite intressant för några år sedan men som i grunden är sååå oväsentligt - "rapportbok från frukostbordet" liksom, vem bryr sig?!
Jag personligen tycker precis tvärtom!
Jag är inte det bittersta intresserad av att läsa fina och tillrättalagda texter av det slag som redan passar i etablerad media. För mig är den sortens bloggande ointressant och irrelevant.
Det betyder inte att jag hoppas att de politiska bloggarna skall dö ut, och det bekymrar mig lite att det automatiskt är en antingen-eller-inställning du intar när du reflekterar över bloggandet som sådant.
För mig är hela poängen med bloggerier just det där ostyrigt spretande.
Någon, i det här fallet jag, gillar bloggmediet för att det är intressant att läsa personliga betraktelser och lära känna mänskor genom deras skriverier. Nån annan å sin sida, du, tycker om de bloggar som kommenterar det offentliga. Jag tror nog att det finns plats för oss båda.
Detta förutsätter ju dock att du och dina gelikar förmår föreställa er att bloggmediet kan ha ett annat syfte än cv för presumtiva näringsidkare och politiska journalister.
När - eller om - ni kan ta in det så kanske ni också kan sitta av och låta era höga hästar återvända till stallet. Sedan kan vi alla diskutera saker på ett respektfullt sätt, som en enda stor och brokig, folkhemsbloggig familj.
Ni kanske kan tänka lite på saken, du och dina polare -
Skulle det kunna vara så att bloggandet är en uttrycksform som i sig inte har nån egentlig agenda utan bara ÄR? Kan vi i sådana fall också se värdet i en paneldiskussion om "offentligt privatliv och anonymt hat" där även den som faktiskt har ett offentligt privatliv snarare än ett privat offentlivt liv kan ha nåt att tillföra diskussionen?
Besvara dessa frågor på en A4 var, teckenstorlek 12, dubbelt radavstånd. Mig tillhanda på måndag. Tack.
För att förtydliga: Visst kan den skönlitterära och mer personligt hållna delen av bloggosfären vara av intresse att både granska och diskutera. Det finns säkerligen spännande skönlitterära författarskap som föds, spirar och utvecklas i bloggosfären, och som kommer gå därifrån till att publiceras i vanlig romanform. Men ett sådant panelsamtal skulle göra sig bättre i till exempel de författarsalonger som hålls i kulturhuset i Stockholm med jämna mellanrum, eller i ett möte arrangerat av förläggarföreningen.
För Publicistklubbens medlemmar, som också håller sina möten i kulturhuset, skulle det i dagsläget vara betydligt mer relevant att diskutera det som bloggaren Magnus Ljungkvist skriver om i en debattartikel i senaste numret av Journalisten, nämligen om hur journalister och nyhetsredaktioner plockar nyheter från bloggar utan att credda dem, när det för samma redaktion är en självklarhet att credda en konkurrerande nyhetsredaktion om det plockas en nyhet därifrån.
Det är inte bara Magnus Ljungkvist som har upplevt det problemet. Till exempel så har Politkerbloggens Niklas Svensson stött på samma problem när han gick från Expressen till bloggosfären.
Och för pk:s medlemmar är en sådan diskussion, som faktiskt skulle kunna leda till en förändrat förhållningssätt i deras publicistiska arbete redan dagen efter, alltså mer relevant.
Jag tycker Eric Rosén är en ypperlig representant för oss ickepolitiska, ickejournalister i det här sammanhanget. Jag kan knappast tänka mig en bättre. Visst sjutton behövs han och passar in.
Bloggvärlden består ju till stor del av just dagboksbloggar och inte av journalistiska bloggar. Erics blogg är en av de mer välskrivna och personligtutlämnande.
Et bra val!
Jag antar att Erik Rosen är samme Erik Rosen som år 2003 i en kommentar på min blogg lyckades avslöja författaren (namn och arbetsplats) till ett "hemligt" EU-papper som läckt ut. Det var vilda spekulationer i pressen om varifrån papperet hade kommit och Erik R. lyckades genom ett avancerat utnyttjande av metadata i Word och Acrobat ta reda på vem det var. Jag var (och är) djupt imponerad av hans skicklighet. Om det nu är samma person?
Bengt O: Låter tyvärr inte som jag. Även om jag önskar att jag besatt sån skicklighet.