Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    fredag, juli 20, 2007

    När bokstäver som bildar ordet blir till ett alibi för dess innebörd

    I Sverige finns idag en osaklig löneskillnad mellan kvinnor och män som de allra flesta är överens om existerar. Om hur stor denna skillnad är tvistar de vise, men att den finns är det få som motsätter sig. Även kring det faktum att osakliga löneskillnader per definition saknar förklaringsgrund (därav ordet osaklig) är de flesta överens, det som diskuteras är snarare hur och om detta ska åtgärdas.

    Bland de som anser detta vara ett problem finns vissa som bedömer det vara upp till arbetsmarknadens parter att lösa problemet. Men att de privata aktörerna på arbetsmarknaden aktivt skulle ge sig an att bekämpa löneskillnader mellan kvinnor och män är lika troligt som att svenska bolagsstyrelser utan politiska påtryckningar inom kort kommer präglas av jämn könsfördelning. Andra hävdar att det bästa är att överlåta det till marknaden att själv jämna ut skillnader, ett absurt påstående eftersom det handlar om en rättvisefråga något marknaden aldrig kan justera ensam eftersom den inte är rättvis. Kvar återstår då att överlämna till övriga aktörer, dvs. staten och fackföreningsrörelsen, att hantera frågan, något som i skenet av det svenska politiska klimat som rått, för länge sedan borde genererat i en utjämning av den könsbetingade löneskillnaden .Men så är inte fallet.

    År 2001 blev det socialdemokratiska partiet ett parti som inte bara analyserade samhället utifrån ett klassperspektiv, utan till analysen lades även kön; nu skulle det på allvar ske förändringar! Men den sex år gamla feministiska ambitionen, som så påtagligt gavs plats i det socialdemokratiska partiprogrammet, kan så här i efterhand betraktas som ett slag i luften. Även om det inom partiet fanns, och fortfarande finns, en vilja att lösa problemet med osakliga löneskillnader uppstod ett vakuum mellan just denna vilja och den faktiska politiken. För vid varje tillfälle jag ställt frågan om hur och varför löneskillnaderna fortfarande existera hänvisar ”politiken” oavkortat till arbetsmarknadens parter, underförstått facket, som ansvariga för den utvecklingen.

    Vänder vi istället blicken mot LO, som är en viktig part i avtalsrörelsen, så är förbundet, likt det socialdemokratiska partiet, en feministisk organisation. Men inom LO finns också ett hålrum mellan vilja och praktik. På frågan om skillnaden mellan könens löner svär man sig fri från ansvar och menar att detta främst kan lösas med hjälp av politikernas verktyg och metoder (med andra ord lagstiftning, delad föräldraförsäkring osv). Hur vet jag det? Jo, jag har frågat.

    Det socialdemokratiska partiet och fackföreningsrörelsen är i Sverige nära sammanlänkade, något som var tydligt inför valet av ny partiordförande där Wanja Lundby Wedin figurerade i diskussionerna som en möjlig kandidat. Och fram till valet 2006 befann vi oss alltså i en situation där staten bestod av ett feministiskt parti som tillsammans med ett feministiskt fackförbund inte lyckades lösa frågan med osakliga löneskillnader, detta trots den nära relationen och gemensamma värdegrunden. Visst, i retoriken var de rörande överens, men i realiteten togs inte problemet på allvar.


    Uppenbart är att ingen av de två aktörerna tagit till sig den feministiska analysen och tillämpat den fullt ut. Feminismen ser bra ut på pappret men i praktiken lyser den med sin frånvaro. Bokstäverna som bildar ordet har blivit till ett alibi för dess innebörd och används ytterst vårdslöst. För, skulle partiet och facket på allvar vara feministiska organisationer, då skulle inte omfördelningspolitiken endast tillämpas utifrån en klassanalys, utan även utifrån en feministisk analys.

    Matilda

    Andra skriver intressant om , , .


    Kommentarer om "När bokstäver som bildar ordet blir till ett alibi för dess innebörd"

     

    Anonymous Carl skrev... (20 juli, 2007 10:48) : 

    Vad är det du tycker sossarna och facket ska göra då? Tvinga arbetsgivarna, i så fall hur då?

     

    Blogger Peter Karlberg Blogger skrev... (20 juli, 2007 11:56) : 

    Det som borde göras är följande: I alla de situationer där vi (socialdemokraterna) har makt/inflytande bör vi verka för att löner i låglöneyrken höjs. Det innebär, eftersom den politiska makten är begränsad, att detta måste ske först inom den offentliga sektorn. Jag har själv motionerat i min arbetarekommun för att få tillstånd en sådan politik men blivit nedröstad (med det från Kommunal hämtade kvinnliga kommunalrådet som största motståndare).

    Om dessa låglöneyrken inom stat, landsting och kommun uppvärderas kommer detta att dels underlätta rekryteringen framföralt till vård och omsorg men också per automatik fungera som en press uppåt för löner inom andra låglöneområden (handel, restaurang, städ etc) då dessa utgör den alternativa arbetsmarknaden för de som befinner sig i låglöneyrken (relativt kort utbildning).

    Prova at tänka så här: De som befinner sig i låglöneyrken är den mest utsugna delen av arbetarklassen och därför de vilka vi bör lägga mest energi på att lyfta. I en på solidaritet baserad politik sker detta utan att andra grupperingar ställs mot de lågavlönades intresse, dvs ingen annan behöver avstå s.k. löneutrymme.

    Vilka gynnas av en sådan strategi: Sannolikt mest kvinor och svenskar med "konstiga namn"

     

    Blogger Matilda & Roya skrev... (20 juli, 2007 12:04) : 

    Hej Carl!

    Om ett parti är feministiskt innebär det per definition att den feministiska analysen ständigt ska vara närvarande i den praktiska politiken. Det finns så mycket som påvisar att grunden till löneskillnaderna vilar i de förväntningar som finns på kvinnor och män. Samhället betraktar män som huvudarbetskraft medan kvinnor förväntas först och främst ta huvudansvar över familj och hem - förväntningar som vi uppfyller, uprätthåller och gör till sanningar dagligen.

    Vi vet att när ett heterosexuellt par skaffar barn är kvinnan hemma i större utsträckning än mannen (ingen grupp jobbar så mycket som manliga småbarnsföräldrar). Detta medför självklart ytterligare förväntningar som skapar en ond cirkel. För att komma åt detta, dvs kärnan i problemet, krävs därför krafttag från politiskt håll. Vi måste få män och kvinnor att ta lika stort ansvar för hem och familj, för det tar död på stereotypa föreställningar om kvinnans och mannens olika roller. Det finns krafter inom Socialdemokratin som drar i rätt riktning, men de är inte tillräckligt starka.

    Gudrun Schyman sa i en intervju i Aip att feminismens backlash började i och med föräldraförsäkringsdebatten på s-kongressen 2005.

    "Det innebar att den fråga, som i all sin litenhet bär den största förändringspotentialen, den frågan diskuterades inte. I och med det försvann även frågor om kvinnors villkor i vardagen och på arbetsmarknaden. De hänger intimt samman"

    Jag tror hon har helt rätt. Frågan om föräldraförsäkringen är det verktyg sossarna har och som faktiskt kan förändra.

    Dock skulle en sådan reform inte komma åt den könssegregerade arbetsmarkanden som också innebär en löneskillnad mellan kvinnor och män; typiska kvinnoyrken värderas lägre än typiskt manliga.

    Här har facket en otroligt viktig roll att fylla. Solidariteten mellan männen i fackföreningsrörelsen är så otroligt stark, men sträcker sig tyvärr inte till kvinnorna. Jag har skrivit om detta tidigare (här: http://royamatilda.wordpress.com/2007/04/24/mer-sant-kent/).

    Det som irriterar mig är att båda organisationerna fortfarande är så starkt präglade av ett klassperspektiv, vilket självklart är nödvändigt och viktigt, men som ständigt överskuggar det feministiska. Och ska det vara på det viset anser jag att det är ett hån mot hela den feministiska ideologin. Kallar man sig för ett feministiskt parti eller förbund, då ska man också vara medveten om att med detta följer en hel del förpliktelser.

    Matilda

     

    Anonymous Carl skrev... (20 juli, 2007 14:12) : 

    Min syster är IT-chef och tjänar stora pengar, undrar om hon är förtryckt av patriarkatet också.

     

    Blogger Matilda & Roya skrev... (20 juli, 2007 14:39) : 

    Peter: Tack för din kommentar! Om jag dock får vara en aning kritisk lyser den feministiska analysen i din text med sin frånvaro, något som är lite min poäng med inlägget. Med en feministisk analys kan vi så lätt finna förklaringar och lösningar på problem vårt samhälle idag har. Jag vill därför att den ska få ett större utrymme, annars kan partiet och LO lika gärna sluta kalla sig feministiska.

    Carl: En i sammanhanget ytterst irrelevant kommentar.

    Matilda

     

    Anonymous Nils skrev... (20 juli, 2007 15:09) : 

    Kan det vara så att etiketten "feministiskt parti" kom till i en tid när ordet hade positiv laddning, och nu finns den där, men man vill helst stoppa huvudet i sanden och inte tänka så mycket på det. Vad hände till exempel med Feministas? Var det bara till för att utmana Fi?

     

    Anonymous Klara skrev... (20 juli, 2007 16:21) : 

    Matilda och Roya

    Skattereduktion för alla kvinnor?

     

    Blogger Peter Karlberg Blogger skrev... (20 juli, 2007 16:53) : 

    Min avsikt var att enkelt visa hur en mer klassisk klassanalys leder fram till åtgärder som mer effektivt attackerar de underliggande verkliga motsättningarna - detta avsett som polemik mot den feministiska teori som gör i systemet inbyggda skillnader av förhållanden inom de arbetande klasserna till huvudsak (och föremål för politiken) istället för att attackera de verkliga motsättningarna.

    Om man utjämnar de materialla villkoren (dvs ser till att alla har en lön som man faktiskt kan försörja sig på inkl. ev barn) undanröjs grunden för över/underordning.

     

    Blogger Björn Fridén skrev... (20 juli, 2007 23:18) : 

    Fan va roligt att se er två ta över som sommarvikarier! Två toppenbloggar som liksom blandas till en. Det är julafton!

     

    Blogger Robsten skrev... (21 juli, 2007 07:11) : 

    Alla seriösa undersökningar jag läst visar att löneskillnaderna är ungefär 2% mellan kvinnor och män, för exakt samma arbete med samma antal anställningsår.
    Inom skolan t.ex. så infördes individuella löner av Socialdemokraterna om jag inte missminner mig, nu polemiserar alltså Socialdemokrater mot sin egen reform, dessutom är inte reformen särskilt uppskattad. Men avskaffa då reformen så är problemet löst i kommunala och statliga organisationer då.

    -"År 2001 blev det socialdemokratiska partiet ett parti som inte bara analyserade samhället utifrån ett klassperspektiv, utan till analysen lades även kön"-
    Jag har ännu inte sett något som kan kallas analys, bara en massa slagord. Kollade ni med väljarna innan ni kom med denna omvälvning?

    -"så är förbundet, likt det socialdemokratiska partiet, en feministisk organisation"-
    Det är det jag säger, ni har inte förstått vad en fackförening skall vara till för eller vad den skall göra. En fackförening skall representera sina medlemmar, inget annat. Skall medlemmar som inte kallar sig feministiska gå ur och bilda en egen fackförening?

    -"Det socialdemokratiska partiet och fackföreningsrörelsen är i Sverige nära sammanlänkade, något som var tydligt inför valet av ny partiordförande där Wanja Lundby Wedin figurerade i diskussionerna som en möjlig kandidat."-
    Ja och hur populär är denna Wedin ute på golvet? Aldrig förut har en fackordförande varit så tydligt kopplade till "partiet", det märktes under kommunals "vi tar fighten" strejken, bedrövligt. Det var förresten Wedin och Persson ihop som saboterade hela strejken, just för att de ÄR sammankopplade med sossarna som inte ville ha en högre lönenivå, en strejk som syftade till högre löner för kvinnor. Återigen, en fackförening skall företräda sina betalande medlemmars intressen, INTE syssla med partipolitik, i annat fall kommer en stor del av dessa medlemmar att gå ur facket, som jag gjorde.

     

    Blogger Matilda & Roya skrev... (21 juli, 2007 09:37) : 

    Hej alla! Tack för era kommentarer! Här nedan följer mina svar:

    Nils - Min uppfattning är att feministas var ett spel för galleriet. Jag gick på deras möten som tyvärr inte gav någonting. Det hölls en massa seminarium för redan frälsta. På första mötet fanns delad föräldrförsäkring med som ett krav, på andra mötet hade detta krav "tagits bort". Det var en för känslig fråga att driva, vilket tyder på att feministas var det sk. feministiska partiets alibi.

    Klara - du får hemskt gärna utveckla ditt resonemang. Det du tar upp är ju intressant och det är sådana idéer sossar måste ta på allvar. Det kanske låter galet, men ur de galna idéerna föds oftast grym politik. Och det finns fortfarande de som tycker att socialdemokratisk omfördelningspolitik utifrån klassanalysen är galen. Skriv gärna mer Klara!

    Peter - Jag tror inte alltid att klassanalysen skapar de mest effektiva åtgärderna. Du kommer exempelvis inte åt det faktum att kvinnor tenderar att gå ner på deltid efter att de fått barn och därmed får en lägre inkomst, lägre pension och blir beroende av sina män för försörjning - något som i sin tur är en över- underordning utifrån kön, inte klass.

    Björn - Vad trevligt! Nu blir jag glad!

    Robsten - Alla seriösa undersökningar jag läst talar INTE om en löneskillnad på 2%. Och även om den "bara" är 2% så är det enligt mig att denna skillnad existerar eftersom det innebär att samhället ännu behandlar könen olika.

    Du understryker mycket av det jag vill få fram. Vi verkar tycka detsamma. Det har inte blivit mycket av den feministiska analysen i det socialdemokratiska partiet, som du skriver är det mest slagord.

    Det är inte JAG som bestämt att facket ska vara ett feministiskt förbund. Det har förbundet självt bestämt och jag har länkat till deras hemsida där det står mer om det. Och det jag menar är att eftersom facket och dess medlemmar inte agerar feministiskt så är det fel av förbundet att kalla sig feministiskt. Även där tror jag vi tycker lika.

    Sen att facket och (s) är nära sammanlänkade har jag inte fördjupat mig i, men även jag ser ett problem med detta. Det är dock ingenting som mitt inlägg handlade om. Jag skrev bara om ett faktum, en realitet, som även du tycks ha uppmärksammat.

    Ha det fint vänner!

    Matilda

     

    Anonymous Klara skrev... (21 juli, 2007 14:15) : 

    Hej Matilda och tack för response!

    1.Om vårt skattesystem är så lättmanövrerat att man idag kan ge skattereduktion för människor som arbetar vore det inget tekniskt problem att ge Alla kvinnor i Sverige skattereduktion. Av samma skäl som man ger barnbidrag generellt. Pengarna är avsedda för barnen respektive kvinnorna.

    2.Ett sådant system skulle vara en liten men viktig symbolisk kompensation för allt obetalt arbete kvinnor sysslar/t med i århundraden
    vilket bl.a. resulterat att de halkat efter i löneutvecklingen i arbetslivet men också inneburit att de fått en allt sämre självbild.

    3. En sådan åtgärd skulle befrämja såväl Jämlikhet som Jämställdhet och skulle om än inte totalt kunna utjämna alla löne- och pensionsskillnader mellan män och kvinnor.

    4. En sådan åtgärd skulle därutöver kunna ha en stor positiv effekt på självbilden hos såväl unga, medelålders som gamla kvinnor.

    5. Idén är kanske galen men den är inte min utan kommer från en ekonom i USA vars namn jag läste på nätet men inte lade på minnet.
    Jag tycker emellertid att idén är så god att jag vill föra den vidare.

     

    Anonymous Mia skrev... (22 juli, 2007 15:10) : 

    Riktig jämställdhet är inte att en kvinnlig professor i fysik kan få nobelrpiset.

    Riktig jämställdhet är när en kvinnlig ovkvalificerad tönt kan komma lika långt som en manlig okvalificerad tönt.

     

    Anonymous klara skrev... (22 juli, 2007 17:58) : 

    mia

    Jag tror att den kvinnliga professor som får nobelpriset i fysik än så länge måste högt överglänsa sina manliga konkurrenter för att komma ifråga.
    Jag tror att fortfarande väljer män män om de inte hittar en klart outstanding kvinna.

     

    Anonymous Mia skrev... (22 juli, 2007 18:55) : 

    Klara: Jag tror vi menar samma sak.

    Att vissa kvinnor lyckas är inget bevis på jämställdhet.

    När de kvinnliga medelmåttorna går lika långt som de manliga medelmåttorna, först då är samhället jämställt. (inom yrkeslivet)

    (jag menar att "Min syster är IT-chef och tjänar stora pengar, undrar om hon är förtryckt av patriarkatet också." är ett ganska intetsägande statement)

    Idén om skattereduktion är väldigt intressant!

     

    Anonymous Klara skrev... (22 juli, 2007 22:34) : 

    Mia

    Instämmer och förstår nu vad du vände dig emot och att du inte hyser ngn underdogavund mot de kvinnor som tillåts lysa och "komma långt". ( Vi kvinnor behöver många kvinnliga föredömen. Män har massor.) Jag vill också att "alla ska med" på tåget som är på väg mot slutstationen - jämställdhet.

     

    Blogger Matilda & Roya skrev... (23 juli, 2007 07:48) : 

    Klara & Mia - Vad trevligt att läsa er korrespondens. Jag kan inte annat än instämma!

    Klara - Jag menade inte att jag nödvändigtvis tycker idén är galen utan skrev det riktat mot andra som kan uppfatta den som galen. Det gäller bara att få in ett nytt tankesätt. Lyckas man med detta kan helt fantastiska idéer komma till liv. Jag gillar det du skrivit. Mer sånt!!

    //Matilda

     

    Anonymous Klara skrev... (23 juli, 2007 16:24) : 

    Matilda och Roya

    Tack för att ni vikarierar på Jonas blogg. För mig blir det särskilt tydligt hur olika kvinnor och män tänker och använder språket. Förr trodde jag att jag behövde härma mäns stringens och styrka om jag ville komma till tals. Resultatet blev ett obegripligt och rätt hätskt papegojspråk. Sanningen att säga tog det mig 60 år att inse att det var "mina" felaktiga förväntningar
    och självbild som låg bakom.

    Nåväl. Jag gluttade på regeringens hemsida. Tror att motspelarna tagit till sig många av våra målsättningar - jämställdhet, förhindra övergrepp mot kvinnor etc. men de tänker kanske bana nya och andra vägar för att nå dit.
    Hur som helst så är vi på väg i dessa frågor men fler män behöver som ni redan skrivit kvinnokunskap för att vilja stiga på tåget.

     

    kommentera