Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Journalistik och hyckleri
| I förra veckan uppmärksammade jag en spaning som Stig-Björn Ljunggren gjort om socialdemokratiska ledarskribenters frånvaro under Almedalsveckan. På detta tema har jag nu skrivit en krönika som publiceras i Aktuellt i Politiken inom kort. Men Ljunggren driver sin tes vidare, bland annat i Arbetarbladet – och får där ett mycket märkligt svar från Jenny Wennberg. Efter spydigheter om ”månglarnas paradis” och ”elitismens högborg” virrar Wennberg in sig i ett resonemang om att hon inte vill delta i detta, och att det ”egentligen [är] en omöjlighet” att bara åka dit som observatör. De som är där återger nämligen bara, enligt Jenny Wennberg, ”den officiella versionen av den där veckan”. Det märks rätt tydligt vid en genomläsning av ledarsidor, bloggar och nyhetsmaterial, påstår hon. Och att säga man åker dit för att rapportera från fältet, att ge läsarna en bild av Almedalen som överensstämmer med verkligheten ”är nog faktiskt att hyckla”. Ursäkta? Vad Jenny Wennberg alltså säger är att vi som är på plats i Almedalen och rapporterar från seminarier, tal, debatter, mötet och mingel hycklar, medan de som håller sig för goda för att besmutsa sig och i stället kommenterar Almedalsveckan från säkert avstånd är de egentliga sanningssägarna. Det är en fascinerande inställning som torde kunna revolutionera journalistiken om den fick ett ökat genomslag. För varför ska man egentligen ta reda på fakta och skaffa sig en egen uppfattning om någonting, när ens fördomar och förutfattade meningar räcker så långt? Andra skriver intressant om media, mediekritik, journalistik. |
skrivet av Jonas Morian om 07:13
Kommentarer om "Journalistik och hyckleri"
-
Erik Laakso skrev... (16 juli, 2007 08:31) :
-
Anonym skrev... (16 juli, 2007 11:25) :
-
Anonym skrev... (16 juli, 2007 11:58) :
-
Jonas Morian skrev... (16 juli, 2007 13:47) :
-
Anonym skrev... (16 juli, 2007 14:02) :
-
Anonym skrev... (16 juli, 2007 16:20) :
-
Anonym skrev... (17 juli, 2007 09:33) :
-
Anonym skrev... (17 juli, 2007 09:46) :
kommenteraJag reagerade precis som du Jonas, det var ett oerhört spydigt svar som Jenny gav till Stickan. Det är ju också så att båda de politiska redaktörerna vid Arbetarbladet prioriterade annat (semester) än att vara politiska debattörer under almedalsveckan och kanske hamnade Jenny i försvarsposition istället för att helt ärligt säga att semestern prioriterades det här året.
Som prenumerant av arbetarbladet, och delägare, så tycker jag det var riktigt dåligt responderat av henne, lite underhållande är det också att det i dagens ledare av Kenneth Jonsgården ges en analys av almedalsveckan men eftersom inte heller han verkar ha varit där (Stig-Björn skrev i vilket fall som helst att inte heller Jonsgården var på plats) så kanske det är den nya mediaprofilen, det är trovärdigare att inte vara på plats för då blir man inte manipulerad.
Andra året i rad som jag velat åka men inte lyckats få till det, kanske kan det gå bättre nästa år. :)
Som varande s-ledarskribent vid Tidningen Ångermanland kan jag ju bidra med en förklaring till varför jag inte var där.
Det kändes helt enkelt inte som rätt prioritering.
Dels är jag ensam på min ledarsida, som många av s-redaktörerna, och har därför begränsade möjligheter att åka på vad som helst. Det brukar begränsa sig till en och annan s-redaktörsträff med statsråd och företrädare för arbetarrörelsen samt en och annan kongress.
Dels känner jag att Almedalsevenemangen är lättare att överblicka på avstånd med hjälp av de många olika medierna på plats.
Dels kan jag inte ha Almedalsfokus på en lokal ledarsida under en hel vecka - samtidigt som det inte riktigt lönar sig att bara åka dit ett par dagar.
Sen ska jag väl inte hymla med att jag personligen har begränsat tålamod med den lobby/mingel/karriäristkänsla som jag i alla fall på avstånd känner dominerar alltihop.
Det är säkert inte en rättvisande bild, men det är i alla fall min förklaring.
Susanne Sjöstedt
Politisk redaktör Tidningen Ångermanland
Intressant diskussion, men varför är utgångspunkten att det är rätt t åka till Almedalen och fel att stanna hemma?
Varför avkrävs inte de som väljer att fokusera på lekstugan på Gotland en motivering till deras beslut?
Almedalen är mycket skrik för lite ull. Om man nu inte gillar att läsa och skriva listor av typen "snyggast i Almedalen" eller "dagens lobyist".
Och de listorna kan man väl skriva lika bra från Sundsvall eller Ystad - eftersom det borde vara lättare att bedöma hur givande Almedalen är för den som betraktar det hela med lite perspektiv?
När får vi höra att den enda riktiga musikjournalistiken är den som skrivs av gitarristen på scen?
Om man aktivt deltar i spektaklet i Almedalen - kan man då verkligen ge det hela ett perspektiv?
Även om landets själutnämnda elit av politiska tyckare anser att Sverige och världen roterade kring Visby unde rden förra veckan, behöver ju inte det betyda att så är fallet för alla betraktare?
Den gode Stig-Björn brukar ju hävda att journalistik är en nöjesbransch. Han har därvidlag helt rätt. Men var verkligen Almedalen det roligaste som hände förra veckan? Många journlister tycker det - men hur många läsare håller med?
Erik, tack för medhåll. För tydlighets skull så unnar jag självklart Arbetarbladets ledarskribenter semester. Och jag har full förståelse för att mindre redaktioner måste prioritera vad de bevakar och inte. Men att så många s-tidningar förefaller aktivt bojkotta Almedalsveckan, det är helt enkelt inte smart. Då ger man nämligen de borgerliga tidningarna monopol på berättelsen om vad som sker och vad sägs. Och om man dessutom väljer att på tryggt avstånd dissa en företeelse man själv aldrig varit i närheten av – ja, då har man faktiskt passerat dumhetens gräns.
Susanne, som jag skrev i svaret till Erik så förstår jag att små redaktioner inte kan prioritera allt. Men flera s-tidningar skulle t ex kunnat betala en eller två personer att vara på plats och rapportera åt sig. Så utnyttjar ju t ex många liberala tidningar LNB. Du skriver vidare att Almedalsevenemangen är lättare att överblicka på avstånd med hjälp av de många olika medierna på plats. Det är något jag själv har svårt att förstå, i synnerhet som andra mediers rapportering rimligen filtreras genom just dessa redaktioners värderingar, preferenser och perspektiv.
”Leffe”, genom att referera till Almedalsveckan som ”lekstugan på Gotland” demonstrerar du just den attityd som verkar ligga till grund för vissa redaktioners aktiva bojkott. Det är en bild som får stå för dig och dem. Själv har jag deltagit på ett rätt stort antal Almedalsveckor nu, och min bild är en annan. Troligen är den också mer rättvisande än den som tecknas av dem som aldrig varit med. Därmed faller också din liknelse med musikjournalistik platt, då sådan sällan eller aldrig skrivs av människor som inte själva lyssnat på skivan eller konserten de recenserar. Listor av typen ”snyggast i Almedalen” eller ”dagens lobbyist” tar jag inget ansvar för; jag har aldrig skrivit några sådana.
Men tjugo "filtrerade" texter är trots allt mer än ett seminarium per dag, som är vad jag skulle ha hunnit med om jag varit på plats. Och att kommentera vad andra skriver och hur beskriva hur de filtrerar händelser är ju också en del av mitt jobb.
Intressant diskussion, och ett rejält skott i foten av Jenny W... man ska inte tro allt som Expressens fotografer rapporterar...
Jag har liksom Jonas varit i Visby ett antal gånger, och tycker faktiskt att det blir bättre och bättre för varje år. Seminarierna håller jäkligt hög klass och är öppna för alla. Dessutom har de lobbyister som tidigare lovat sina uppdragsgivare stor medial uppmärksamhet för den pseudofråga som nämnda uppdragsgivare brinner för fått ändra taktik. Svenskt Näringsliv/Almega och Skattebetalarnas förening m fl har gjort flera försök att dominera veckan men har fått ge sig.
Det är nämligen alltid politiken som syns och är viktigast. Den här gången var det väl iofs BMW som lyckades tränga igenom, men det var ju mycket tack vare en fd politiker som åkte i deras bil...
Almedalsveckan har två ansikten; dels ett seriöst sådant med tal, seminarier, debatter, tvärpolitisk allsång och jäkligt många intressanta politiska samtal.
Dels ett halvt oseriöst dylikt med mingel på Donners Brunn, tvärpolitiskt hångel, rosévin hos Prime och "sanning eller konka" på sena efterfester. Och jäkligt många intressanta politiska samtal.
För mig har det första alltid varit viktigare och det jag har prioriterat. Det andra är en trevlig bonus i mån av tid och ork... =)
Jag menar inte att alla sosseredaktörer bör vara på plats i Almedalen. Men däremot att några fler än Widar Andersson och hans vikarier på Folkbladet borde ha hittat dit.
Antingen därför att deras läsekrets förtjänar lite mer blod och märg i skildringarna av det politiska skeendet, exempelvis när Mona Sahlin talar.
Eller så därför att Almedalen är en sådan förskräcklig tillställning att den av det skälet borde bevakas.
Att INGEN är där förutom Folkbladet är märkligt. Om de har semester, dåligt med pengar eller svårt att hitta en anständig bostad så borde de åtminstone kunna samarbeta om att dela upp bevakningen, alternativt hyra in någon skrivhungrig volontär som gör jobbet med laptop, blogg och tvåmanstält.
Men jag tror att det är en samling av egentliga orsaker. Det är lättja, dryghet, social inkompetens, flygrädsla, taskigt med pengar, livströtthet etc som är förklaringen. Var och en av dem rationella, Men sammantaget irrationellt.
Min förslag är att det sker en ändring på detta.
mvh
Stig-Björn Ljunggren
Precis. "Det är lättja, dryghet, social inkompetens, flygrädsla, taskigt med pengar, livströtthet etc som är förklaringen".
Förutom taskigt med pengar då, jag hör till en hyggligt rik koncern (vilket Stig-Björn vet eftersom han får betalt för att skriva i dess tidningar...).
Nu haglar fördomarna om ledarsidorna lika hårt som Jenny Wennbergs om Almedalen. Och vem blir klokare (eller mindre dryg) av det?
/Susanne