Det händer på riktigt!

Nu ska FRA nyanställa 250 spioner och köpa in en superdator. Jo visst, allt det här händer på riktigt. Kommer ni ihåg när USA deklarerade att de skulle införa en ny lag? En lag som tvingade alla landets bibliotikarier att rapportera in varje medborgare som lånade Koranen eller annan av regeringen ansedd som farlig litteratur. Minns ni? Jag minns det. Jag är uppväxt i ett hem av bibliotikarier och litteraturvetare. Rätten att läsa vilka böcker jag vill utan att staten eller någon annan lägger sig i har alltid varit helig i vårt hem. Att tvinga bibliotikarier att rapportera in vem som läser vad såg vi, och ser vi fortfarande, som att tvinga en läkare att bryta sin tystnadsplikt. Det får inte göras. När USA började tala om den där lagen minns jag hur upprörd mamma var. Jag minns att jag för första gången insåg vilket helvete "kriget" eller "kampen" mot terrorismen skulle medföra. Samtidigt var det i USA. Detta galna, extrema land som fascinerar och väcker agg på samma gång. Det var i USA, inte i Sverige. I vårt öppna land skulle det aldrig tillåtas. Jag resonerade så. Jag hade så fel. FRA-lagen är mycket värre och bryter betydligt fler heliga lagar än vad den amerikanska bibiliotekslagen gjorde (därmed inte sagt att den inte var vidrig). Innan 11 september 2001 skulle vi aldrig ha tillåtit det här. Våra politiker hade inte ens vågat prova det, för det hade varit politiskt självmord. Den rädsla för terrorismen som 11 september och det som sedan kom medförde har präglat politiken allt sedan dess. Det där hotet, som kan vara vad som helst och vem som helst och när som helst, har satt skräck i en halv värld. Den rädslan och den skräcken har gjort att vi blundat för att vi hellre värnat vår säkerhet än vår demokrati. Rädslan är det största hotet mot demokratin. Det är förvisso så att politikerna har det yttersta ansvaret och att alla de medborgare som nu stått upp för demokratin ska vara stolta. Det är å andra sidan så att vi borde reagerat tidigare (jag säger vi, trots att jag vet att många reagerade långt tidigare, bara inte tillräckligt många). Mot kameror, mot fildelarjakten, mot skrämselretoriken och mot säkerhetshetsen. Daw Aung San Suu Kyi, den burmesiska kampens stora frontfigur och hjältinna, har uttryckt det mycket vackrare och mer träffsäkert än vad jag någonsin lär göra: “The only real prison is fear, and the only real freedom is freedom from fear.” Bloggat: Karlberg, Thomas Tvivlaren, Blogge, Kulturbloggen,Troberg I övrigt: Piratpartisterna ska ha bananrepublikskalas den 2 juli, Emma utannonserar en hel massa protestaktioner mot FRA-lagen, däribland en lit de parade på måndag. Javid ställer sig tveksam till Miljöpartiets plötsliga ideologiska ställningstagande. Sist men inte minst fortsätter Fridén sin debattanalys från Riksdagens FRA-debatt. En analys som är både kul och skrämmande på en och samma gång, och som definitivt visar på det omvända politikerföraktet, dvs politikernas förakt för folket. Tror alliansföreträdarna i talarstolen att vi köper vilken skit som helst (hrm... vi köpte förvisso konceptet allians för Sverige...)? Andra skriver intressant om politik, FRA, rädsla.