FRA sopas fotfarande under mattan

I går meddelades att Allianspartiernas kompromiss om FRA-lagen nu har blivit lagtext och gått ut på remiss till myndigheter. Den 27 februari ska svaren vara hos regeringen. DN hävdar att ”I stort sett allt i de 15 punkterna har nu antagit lagtextens form”, medan en av landets främsta FRA-debattörer, Mark Klamberg, på sin blogg konstaterar att avgörande delar av såväl lagen om elektronisk kommunikation som signalspaningslagen är oförändrade. En annan ledande FRA-debattör, Sanna Rayman, noterar att regeringen ”Enligt klassiskt strategiska regler” smyger fram ändringsförslagen till signalspaningslagen två dagar före jul ”När de vet att varenda kotte oroar sig långt mer för julklappar, gran och matarrangemang än för statens spaningsambitioner”. Fyra debattörer, som samtliga medverkat som ledamöter, experter eller sakkunniga i åtta statliga utredningar om tryck- och yttrandefrihet, skriver i dag på SvD Brännpunkt att Sverige nu får ”en ny hemlig specialdomstol, som står i direkt strid med grundlagen och från demokratisk synpunkt är en icke acceptabel ordning”. Man kräver att integritets- och yttrandefrihetsfrågorna samt frågan om underrättelsdomstolen prövas i en offentlig utredning med bred sammansättning. Det är bara att instämma. Samtidigt kan jag konstatera att agerandet är konsekvent med hur hela FRA-frågan har hanterats politiskt; att sopa jobbiga saker under mattan förefaller vara modus operandi. Andra skriver intressant om politik, FRA, integritet.