Muntra miner men samsyn saknas

De rödgröna partiledarna sägs ha uppnått en samsyn rörande energipolitiken. ”Vi vill att avvecklingen av kärnkraft successivt ska fortsätta. Vi vill se till att människor och företag ska veta att det kommer att bli en ökad tillförsel till el och att vi skapar ett elöverskott under de kommande åren och det kan trygga och garantera situationen för både fackföreningar, industrin och enskilda människor. Och det gör vi med förnybara energikällor”, sa Peter Eriksson i går på pressträffen efter helgens överläggningar. Och det må ju låta bra. Men de muntra minerna och uppmuntrande beskeden döljer inte det faktum att stora meningsskiljaktigheter fortfarande återstår att lösa. Aftonbladets Ingvar Persson nämner synen på det europeiska samarbetet, skatterna och den gemensamma sektorn. Han tror även att försvarspolitiken kommer att leda till diskussioner, liksom familje- och skolpolitiken. Svenska Dagbladets ledarsida – vilken förvisso knappast gör någon objektiv bedömning av det rödgröna regeringsalternativet – tror att risken är överhängande att ”kompromisserna utmynnar i en spretig och inte särskilt attraktiv enighet”. Dessutom, som jag var inne på häromdagen, råder det stora skillnader mellan partierna i fråga om perspektiv och internkultur. Som SvD:s Göran Eriksson konstaterar så är för socialdemokraterna ideologiska kompromisser en självklarhet. I vänsterpartiet och i bland också i miljöpartiet värderas däremot ideologin högre än väljarstödet. Aftonbladet menar dock att de arbetsgrupper som inlett uppgiften att formulera en gemensam oppositionspolitik ”kommer att vara tvungna att omvärdera traditionella partiståndpunkter och söka nya, gemensamma, lösningar”, skriver Ingvar Persson. Dagens Arenas Nisha Besara anser att de rödgröna inte ska skrämmas av att meningsskiljaktigheter nu dras fram i ljuset. ”Ängslighet inför splittring och spelad låtsasenighet är bara kontraproduktivt”, menar hon, och påminner om att då ”träder de för socialdemokraterna bekanta kontrollinstanserna in och en öppen diskussion om det som kan bli regeringspolitik från september 2010 hindras”. I stället förespråkas en offentlig diskussion som kan engagera fler och därmed ge större legitimitet åt samarbetet. Jag håller tummarna för detta. De satsningar på att nå ut till väljarna med delvis nya metoder som inte minst socialdemokraterna gjort på sistone, kan lägga grunden för en ny öppenhet i svensk politik – betydligt större än vad som uppvisades under partiets rådslagsarbete. Får Sahlin bara med sig sina samarbetspartner på den vagnen så kan den tid som återstår fram till valet 2010 bli riktigt spännande. Andra skriver intressant om politik, rödgrönt samarbete, valet 2010.