Skillnaderna i svensk politik

En ny opinionsmätning från Demoskop som Expressen publicerar i dag visar på en ökning för socialdemokraterna om 2,1 procent. Partiet hamnar i mätningen på 40,2 procent och har tillsammans med vänsterpartiet (som minskar med 1,6) och miljöpartiet (oförändrat) ett fortsatt stabilt övertag med 52 procent av väljarstödet. Samtidigt är det (med reservation för att siffrorna kommer från olika opinionsinstitut med olika mätmetoder) ett långt mindre övertag för oppositionen än vad den hade i slutet av sommaren. Peter Eriksson tar dock siffrorna med ro. Till DN nöjer han sig med att konstatera att ”Vi leder fortfarande”. Mätningens stora förlorare är, hur man än räknar, moderaterna som minskar med 2,5 procent. I dag, när de rödgröna samarbetsgrupperna samlas till överläggningar på kursgården Bommersvik, presenterar Svenska Dagbladet en pedagogisk genomgång av de knäckfrågor där de tre partierna har ganska motstridiga uppfattningar. Ett sådant område är asyl- och flyktingpolitiken, som genom åren orsakat heta konflikter i den rödgröna relationen. Roger Mörtvik konstaterar på TCO-bloggen Utredarna att alla tre partierna måste förhandla bort viktiga hjärtefrågor – ”och den som har mest att förlora på att inte nå fram riskerar att bli den som måste ge med sig oftast”. Victor Bernhardtz är mer orolig över de personliga relationerna mellan de olika partiföreträdarna, och påminner om att det under hösten framgick ”med all önskvärd tydlighet vilken omfattning den animositet som finns mellan vänsterpartister och miljöpartister faktiskt har”. ”Om det fortsätter så kan man se sig i månen efter att vinna valet 2010”, fortsättar han, och slår fast att ”om man trots allt skulle göra det blir det ett katastrofalt klimat internt i regeringen”. SvD:s Göran Eriksson noterar för övrigt att Mona Sahlins förmodade finansministerkandidat Thomas Östros lyser med sin frånvaro i det politiska grupparbetet ute på Bommersvik. Detta tas som intäkt för att tillsättningen av denna ministerpost i en rödgrön regering efter valet ännu inte är avgjord. Men även om det jobbet till slut ändå skulle tillfalla Östros, tror Eriksson att han i så fall ”får en strukturellt svagare ställning” än sina företrädare. ”Till sist kommer ju vallöftena i regeringsplattformen att vägas samman av partiledarna i de tre rödgröna partierna”, skriver Eriksson. Själv tror jag att det är alldeles för tidigt att börja spekulera i hur regeringen kommer att se ut efter valet. Min starka förhoppning är förstås att den ser radikalt annorlunda ut än i dag – men om Sverigedemokraterna skulle ta sig in riksdagen så förändras det politiska spelfältet så rejält att det är nästan omöjligt att sia om vad som kan ske. Mot den bakgrunden har statsvetarprofessor Tommy Möller en viktig poäng i att det parti som inte bekänner färg i SD-frågan kommer att få en jobbig valrörelse. Andra skriver intressant om politik, opinion, rödgrönt samarbete, valet 2010.