Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Var går gränsen för yttrandefriheten?
| Jag betecknar mig ibland, något skämtsamt, som yttrandefrihetsfundamentalist. Med det menar jag att yttrandefriheten är en så grundläggande mänsklig rättighet att varje inskränkning i den bör övervägas mycket noga. Helst borde många av de inskränkningar som gjorts rivas upp. Men jag vill trots allt inte ha en total yttrandefrihet. Vissa begränsningar är jag beredd att acceptera; att hota och utpressa människor bör som jag ser det inte vara tillåtet. Förtal är mer komplicerat. Jag anser inte att vi ska lagstifta mot förolämpningar och kränkningar, däremot kan visst förtal ge allvarliga negativa konsekvenser för den drabbade – och där bör man nog sätta en gräns. Yttrandefriheten är dock komplicerad och ofta kommer den i konflikt med andra fri- och rättigheter. Om detta handlar utställningen Yttrandefrihet – var går gränsen? som öppnar på Nobelmuseet i Stockholm på torsdag den 12 februari. Journalister, konstnärer och fredskämpar, som nobelpristagarna Aung San Suu Kyi och Carl von Ossietzky, lyfts fram för att skärskåda yttrandefriheten ur ett religiöst, politiskt och samhälleligt perspektiv. Både historiska och nutida exempel på hur yttrandefriheten hindrats eller kvävts tas upp. Jag ser fram emot att gå dit. Andra skriver intressant om samhälle, yttrandefrihet, Nobelmuseet. |
skrivet av Jonas Morian om 17:25
Kommentarer om "Var går gränsen för yttrandefriheten?"
-
Anonym skrev... (04 februari, 2009 18:37) :
-
Jonas Morian skrev... (04 februari, 2009 18:43) :
-
Anonym skrev... (04 februari, 2009 18:51) :
-
Anonym skrev... (04 februari, 2009 20:33) :
-
Bo Widegren skrev... (05 februari, 2009 12:20) :
-
Bo Widegren skrev... (05 februari, 2009 12:53) :
-
Anonym skrev... (06 februari, 2009 11:19) :
kommenteraJag tycker att du missar att ta upp lagen om hets mot folkgrupp. Det är ett klart ingrepp i yttrandefriheten.
Nu kommer säkert någon att kalla mig för nasse. Det är jag inte, vilket tex Jonas redan vet. Men jag är beredd att försvara rätten att vara nasse lika mycket som jag tänker försvara min rätt att kalla nassar för idioter.
Andreas, kan bara instämma. Jag har faktiskt redan tidigare skrivit att jag tycker att hetslagstiftningen borde rivas upp. Inte för att jag har den minsta acceptans för rasister och homofober - men dem bekämpar man inte bäst genom att göra dem till martyrer.
Att det är förbjudet hjälper också knäppgökar som Nationaldemokraterna att värva unga medlemmar på högstadier och gymnasier. Att gå med i något som är förbjudet uppfattat av många som klart mer intressant än att gå med i "vanliga" ungdomsförbund.
Lagen om hets mot folkgrupp har förutom den principiella (vilken iof är den enda relevanta ur demokratiperspektiv) också en praktisk baksida.
Det här med yttrandefriheten är inget lätt ämne.
I den bästa av världar skulle vi kunna ha en yttrandefrihet utan inskränkningar, men yttrandefriheten är en frihet som ska hanteras med ansvar, och alla är tyvärr inte kapabla att ta det ansvaret.
Det är naturligtvis inte bra om det skapas martyrer av de som inte kan ta ansvaret, men vi får inte heller glömma att deras "yttranden" faktiskt kan skada människor, och att det ofta är utsatta människor med begränsade möjligheter att svara tillbaka/försvara sig.
Gränsdragningen?
Som sagt var, det är ett svårt ämne...
Javisst, skall vi försvara yttrandefriheten även om de största utövarna av den är de över100 borgerliga dafgstidningarna med 3 miljoner dagsex som dagkligen ges ut som - i vart fall i valtider - fullmatade valbroschyrer både vad gäller nyhetsurval och textutformning. Detta medför att motivet för yttrandefriheten, nämligen granskning av makten är satt på undantag vid borgerlig regering.
Men att därifrån gå vidare till att upphäva hetslagstiftningen är enligt min mening oförsvarligt. Hetslagstiftningen har till syfte att stävja att yttrandefriheten missbrukas i syfte att begå mentala angrepp mot redan från tidigare utsatta grupper, ofta minositeter. Jag tror inte heller på att detta skapar martyrer utom i kretsar dit demokratiska institutioner ända inte når. Ingen tänkande människa kan få sympati för en person som hetsar mot judar, muslimer, homosexuella, romer eller vilka grupper det än vara må. Detta med martyrargumentet är helt enkelt ett månande om iodemokratiska grupper som varken gör till eller från. Alltså försvarar vi lämpligen de gränser vi har för yttandefriheten.
Detta tycker jag var tillräckligt intressant för att bli en blogg på http://blogg.s-info.se/bowidegren
Hänvisningen till min bloggartikel är http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=29799. där är svaret mer genomarbetat.
Att vara för yttrandefriheten behöver ju inte betyda att man inte samtidigt tycker att denna ska ha gränser och att man vill motarbeta missbruk av yttrandefriheten.
Jag reagerar dock på något märkligt som Anders Krohn skrev här om ND och liknande partier.
ND och liknande partier skulle upplevas precis lika förbjuda utan hets-lagstiftningen, eftersom de är "förbjudna" genom att de inte accepteras av folk i allmänhet. Det är möjligt att detta kan locka vissa ungdomar, men jag tror inte att det betyder att vi ska omfamna kvasinazisterna. Nazisterna var oerhört svaga och hade stora svårigheter när nazismen var verkligt stigmatiserad, dvs. ännu mer "förbjuden" än idag.