Sahlin och opinionen

[UPPDATERAD] I veckan presenterade pr-byrån Westander en Sifoundersökning som föreföll visa att mer än varannan svensk, 55 procent, känner störst förtroende för Fredrik Reinfeldt som statsminister. Knappt hälften så många, 27 procent, känner störst förtroende för Mona Sahlin. 17 procent uppgavs vara tveksamma eller inte veta. Denna undersökning gav visst medialt eko, och SvD:s Per Gudmundson rubricerade det som Förtroendehaveri för Sahlin. Samtidigt visar SvD/Sifos februaribarometer – som även andra medier uppmärksammar – att oppositionens opinionsövertag på regeringen ökar. ”Den ekonomiska krisens positiva opinionseffekt för Alliansen kan ha upphört”, säger valforskaren Sören Holmberg. Klyftan mellan blocken är nu 7,1 procentenheter och enligt Holmberg har socialdemokraterna gått framåt i alla de senaste mätningarna från alla institut. Det är också värt att notera att större delen av februarimätningen är gjord efter regeringens överenskommelse om energi- och klimatpolitiken, som inte verkar ha påverkat väljaropinionen nämnvärt. Svenska Dagbladets ledarsida försöker dock spinna mätningen på ett för Alliansen gynnsamt sätt. PJ Anders Linder tycker att Sifos mätning av partisympatierna i februari inte skiljer sig ”så rasande mycket” från januarisiffrorna. Han påpekar också att i storstadsområdena Stockholm och Malmö leder Alliansen. I Stockholm står det 54-42. I Malmö 50-40. På bägge ställena är moderaterna klart större än socialdemokraterna, vilket Linder menar är en varningssignal för Mona Sahlin. Mot den bakgrunden är det sannolikt klokt att en av de rödgröna arbetsgrupper ska ta sig an ”storstadens utmaningar”. I SvD konstaterade nyligen Mikael Damberg, s-representant i gruppen och riksdagsledamot från Stockholms län, att ”Den största utmaningen för storstäderna är att ta tillvara på möjligheterna som finns där”. En annan varningssignal kommer från den förre Metallordföranden Göran Johnsson och Lars-Olof Pettersson, chef för konsultföretaget Unionkonsult, som på DN debatt först konstaterar att Mona Sahlin ”har förutsättningar att bli en av socialdemokratins viktigaste partiledare” genom bland annat sitt mod att ”ompröva socialdemokratins ståndpunkter”. Samtidigt varnar de för att samarbetet med vänsterpartiet och miljöpartiet innebär problem och ställer sig frågande till i vilken utsträckning socialdemokraterna ”orkar med en sådan förnyelse och omprövning under det gemensamma rödgröna paraplyet”. En välkommen förnyelse vore en socialdemokratisk politik som i högre utsträckning tilltalade storstadsområdenas lättrörliga väljare. Var femte väljare finns i huvudstadsregionen och ingenstans är rörligheten så stor som där. Enligt en rapport från SNS som presenterades i november förra året kommer valet 2010 att avgöras i Stockholm. Statsvetarna Tommy Möller och Göran von Sydows teser kommenterades då utifrån väldigt olika perspektiv av SvD:s Claes Arvidsson och Dagens Arenas Katrine Kielos. Johnsson och Pettersson menar att en aktiv jobblinje, utbildning före ledighet, kärnkraft före fossila bränslen och europeiskt samarbete framför isolationism är de prioriteringar som socialdemokraterna behöver göra. Detta låter i mina öron som en politik också Stockholmsväljarna skulle prioritera. Andra skriver intressant om politik, opinion, socialdemokraterna, Mona Sahlin.