Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Demokratin och dess fiender
| Jag har fått kommentarer om det jag tidigare skrivit om bland annat Wijks och Linderborgs artiklar om insatserna i flera länder mot terrorism (bland annat här, här, här, här och här). Min egen syn på de insatser som görs har efterfrågats. Jag har funderat en hel och tänkte här försöka utveckla mina tankar om detta. Låt oss börja i Storbritannien, där Tony Blairs uttalanden och föreslagna åtgärder nyligen naturligtvis måste ses i ljuset av det nationella trauma det rimligen innebär att utsättas för upprepade terrorattacker. Men demokratier får inte luras att underminera det som gör dem överlägsna alla andra samhällsformer genom att "kasta ut barnet med badvattnet". Jag tycker definitivt att Blair går för långt. Det är inte demokratiskt försvarbart att ytterligare inskränka yttrandefriheten och organisationsfriheten – i synnerhet när syftet är att försvara demokratin. Att dessutom automatiskt neka dem som "har deltagit i terrordåd eller haft någonting med sådana att göra, någonstans i världen" asyl i Storbritannien kan ge bisarra konsekvenser, då det som bekant inte sällan är en fråga om politiskt perspektiv när det ska avgöras vad som är "terrorism" respektive "frihetskamp". I Sverige har Thomas Bodström bland annat aviserat att regeringen vill "gå vidare för att ge polis och åklagare möjlighet till så kallad buggning", samt "i förebyggande syfte avlyssna personer som misstänks planera terroristattentat". Regeringen kommer i höst också lägga fram ett förslag om hur polis och militär kan samarbeta vid en eventuell terroristattack. Vidare ska bestämmelserna för "lagring av information mellan till exempel mobiltelefoner" ses över. Dessa insatser är betydligt mer sansade och rimliga än den brittiska regeringens. Men visst; det är Storbritannien och inte Sverige som drabbats av terrorism i sommar. Det är kanske därför inte heller så märkligt att vi förmår hålla våra huvuden mer kalla. Jag har alltså egentligen inget att invända mot de åtgärder som redan vidtagits i Sverige och som planeras (mer än en ryggradsreaktion mot militära insatser mot civilister). För mig är yttrandefriheten i det närmaste helig och inget som får kompromissas bort till förmån för "säkerhet". En "säkerhet" där den personliga integriteten fullständigt urholkats, yttrandefriheten blivit ett skämt och där asylpolitiken styrs av godtycke betackar jag mig för. |
skrivet av Jonas Morian om 16:02
Kommentarer om "Demokratin och dess fiender"
-
Anonym skrev... (09 augusti, 2005 18:04) :
-
Jonas Morian skrev... (09 augusti, 2005 18:57) :
-
Anonym skrev... (09 augusti, 2005 19:43) :
-
Jonas Morian skrev... (09 augusti, 2005 19:57) :
-
Anonym skrev... (09 augusti, 2005 21:37) :
-
Jonas Morian skrev... (09 augusti, 2005 21:55) :
-
Anonym skrev... (10 augusti, 2005 00:15) :
-
Jonas Morian skrev... (10 augusti, 2005 08:36) :
-
Anonym skrev... (10 augusti, 2005 11:50) :
-
Jonas Morian skrev... (10 augusti, 2005 13:40) :
Demokratin och dess fiender'">kommenteraNågra kommentarer:
Om yttrandefrihet: det handlar om att förbjuda hets till hat och våld, och det går att likna vid den svenska lagstiftningen om hets mot folkgrupp. Jag ser inte varför detta skulle vara ett hot mot yttrandefriheten?
Det är en sak att få yttra (intellektuell) uppskattning av terror. Det är en annan sak att uppmuntra till, sporra, hetsa och rättfärdiga terrorism, hat och våld. Självklart skall detta vara förbjudet. Jag förstår inte din tvekan här.
Gällande asyl: du säger att det kan bli vanskligt att förbjuda terrorister asyl, eftersom det är en "politisk" fråga hur man definierar terrorism.
Även här tror jag att du är onödigt skeptisk. Definitionen av terrorism är den som FN har föreslagit, alternativt Storbritanniens egen. Dvs att en som deltagit i attacker i politiskt syfte utan urskillning av civila är en terrorist.
Jag har väldigt svårt att tro att Storbritannien skulle neka exempelvis en iransk författare eller en studentrevoltsledare asyl, bara därför att Teheran anser att männen i fråga är terrorister. Det görs bedömningar i det enskilda fallet, och jag ser det som osannolikt att UK skulle göra grova felbedömningar på basis av vad förtryckarstater klassar sina demokratiska opponenter. Syftet med lagen är att inte ge en fristad i UK till terrormördare som sedan fortsätter att konspirera attacker i och från UK. Det är INTE en politisk avvägning att definiera vad terror är. Terror handlar om METODEN. Inte om det påstådda politiska syftet med våldet. Detta är väldigt viktigt.
Det är enligt min mening självklart att asyl inte ska ges till terrormördare.
Mvh/Karl
Nej, att säga att det är rättfärdigat med att med våld bekämpa ockupanter är knappast jämförbart med hets mot folkgrupp. Det må vara en bedömningsfråga när detta övergår till direkt uppmaning och hets till våld, men jag tror att det för yttrandefriheten är viktigt att tillåta det förra.
Och nej, jag skrev inte att det kan bli vanskligt "att förbjuda terrorister asyl". Jag skrev att automatiskt neka dem som "har deltagit i terrordåd eller haft någonting med sådana att göra, någonstans i världen" asyl kan ge bisarra konsekvenser. Observera "haft någonting medsådana att göra". Det låter åtminstone i mina öron som något som öppnar för en hel del godtycke.
"Nej, att säga att det är rättfärdigat med att med våld bekämpa ockupanter är knappast jämförbart med hets mot folkgrupp."
Det var inte riktigt det jag skrev. Att "bekämpa ockupanter" kräver en definition. Det ÄR terrorism om denna "bekämpning" är riktad mot civila. Det ÄR likaledes terror om kampen bedrivs utanför regelrätt strid enligt krigets lagar. Jmf gärna FN:s föreslagna definition på terror, samt det som står i 4e Genevekonventionen. Det blir alltså inte lagligt bara för att någon hävdar att man bekämpar "ockupanter".
Att däremot klassa ett helt folk som ockupanter, eller att inbegripa civila i det begreppet är hets till våld och hat.
"att automatiskt neka dem som "har deltagit i terrordåd eller haft någonting med sådana att göra, någonstans i världen" asyl kan ge bisarra konsekvenser. Observera "haft någonting medsådana att göra". Det låter åtminstone i mina öron som något som öppnar för en hel del godtycke. "
På vilket sätt då????
/Karl
Nu bör vi hålla isär vad vi pratar om. För tydlighetens skull så försvarar jag DEFINITIVT INTE terrorism (påstår inte heller att du skrivit det, Karl, men det känns viktigt att vara tydlig). Vad jag försvarar är människors rätt att uttrycka sitt STÖD för terrorism utan att bli fängslad eller utvisad. På samma sätt som att jag har RÄTT att säga att Hitlers gasning av judar var bra, men inte att uppmana människor att döda judar. Det är möjligen en hårfin skillnad, men jag tycker att den är viktig.
Nyckelbegreppet sedan är "haft någonting med sådana att göra". Jag tycker att det är ganska uppenbart att det öppnar för godtyckliga tolkningar. Vilka kan rymmas inom en sådan kategori? En terrorists koranlärare? Hans syster, svåger, mamma? Snubben som lånade ut bilen som sedan självmordsbombaren körde?
Jag tror inte att du försvarar terrorism.
Men de här juridiska aspekterna är viktiga. Redan idag är det möjligt att i Sverige tycka att Förintelsen var bra. Lagen om hets mot folkgupp förhindrar inte detta, förutsatt att denna åsikt inte utgör förespråkande av en ny "Endlösung".
Jag tror att det kommer att vara på samma sätt med de nya lagarna i UK. Man kan tycka att terror är bra, eller att något inte är terrorism. Men om predikningarna eller uttalandena kan utgöra uppmaning till terror, eller hets till hat så har det gått för långt. Därmed liknar lagstiftiningarna varnadra.
Principen är att det är viktigare att försvara liv än att försvara rätten för extremister att uppvgla till vad som helst under skydd av yttrandefrihet.
När det gäller vad som kan räknas som inblandning/medhjälp/materiellt stöd/samarbete/stämpling till terrorism så tror jag att dessa definitioner kommer att följa traditionell rättspraxis. På samma sätt som medhjälp till mord odyl. Det krävs alltså att vederbörande rimligen borde ha vetat vad han var inblandad i. En taxichaufför som ovetandes kör två självmordsbombare är därmed inte "inblandad" i terror. Men den som köper in råvarorna till en bomb med vetskapen om vad varorna skall användas till, eller den som uppmanat och hjälpt förövarna, planerat eller samordnat deras brott eller gömt dem är självklart också brottslingar. De har därmed inte rätt till fristad i UK.
För mig är det mesta av detta självklart, men naturligtvis viktigt att diskutera.
Mvh/Karl
Jag har inte haft tillgång till källorna; vad Blair-regeringen egentligen föreslagit. Jag har förlitat mig på bl a DN:s rapportering där det sägas att det brittiska inrikesdepartementet "håller på att införa nya regler om utvisning av exempelvis hårdföra islamistiska böneledare som förordar terror, liksom personer som uppviglar till hat eller förordar våld för att främja sin religiösa tro". Förordar. Jag tolkar det som mer än "uppmanar till". Jag tolkar det som att det även inbegriper "uttrycker stöd för". Och i så fall går man enligt mitt tycke för långt. Jag anser inte att de viktiga principerna om "att försvara liv" kan ställas mot yttrandefriheten. Båda måste hävdas lika bestämt om demokratin ska ha ett reellt innehåll.
Gränsdragningar om vilka grader av "haft någonting med sådana att göra" som ska råda för att en asylsökande ska beviljas en fristad eller ej är fortfarande intressanta. Flera länder, däribland Sverige, har beviljat asyl åt dömda brottslingar som hotats av dödsstraff i sina forna hemländer. Det är en princip man förstås kan diskutera, men om jag tolkar signalerna från Storbritannien rätt så är det inte mycket utrymme för diskussion kvar.
Du förlitar dig på TTs rapportering, men det går nog att hitta exakt ordval på premiärministerns hemsida. Personligen tycker jag att det är att visa ganska lågt förtroende för brittisk demokrati att börja petnogagranska skillnaden mellan "förorda terror" och "uppmuntra till terror" baserat på ett telegram. Jag är personligen övertygad om att demokratin kommer att stärkas, och hot mot demokratin kommer att avhjälpas bättre med den nya lagstiftningen. Jag hoppas att någt liknande införs i Sverige om det inte redan finns.
Ditt jämställande mellan yttrandefrihet och försvaret av liv är något otydlig. Du berättar ju inte vilken typ av yttranden du tycker är lika viktiga som skyddandet av liv. Uppmaningar till mord kanske? Jag tror inte du tycker det, men det är viktigt att vara tydlig: yttrandefriheten är en frihet under ansvar. Man har rätt att uttrycka en åsikt. Men man ha inte rätt att uttryka åsikter som innebär att man uppviglar eller hetsar till våld eller hat. För mig är detta en ganska enkel och bra definition.
Om du finner den otydlig så antar jag att du också har problem med lagstiftningen om hets mot folkgrupp contra yttrandefriheten?
Mvh / Karl
Ja, jag tycker personligen att flera av de inskränkningar som gjorts av yttrandefriheten (t ex hets mot folkgrupp) är tveksamma. Inser dock det politiskt omöjliga i att försöka ändra på detta, och koncentrerar mig därför på att hindra ytterligare inskränkningar. Följaktligen tycker jag inte att jag var det minsta otydlig. För mig förutsätter demokrati såväl rätten att slippa bli dödad som rätten att få säga vad man vill. Så enkelt kan det vara. Du, och säkerligen många med dig, förefaller i det här läget vara beredd att ställa dessa principer mot varandra och låta den ena gå före den andra. Därmed tror jag inte att vi kommer så mycket längre i den här diskussionen.
Jag tror helt enkelt att det är lättare att förespråka en obegränsad obehindrad "yttrandefrihet" när man inte tillhör någon av de minoriteter som brukar utsättas vid hets mot folkgrupp. Därför är det kanske svårare att förstå vikten av att inte tillåta folk att hetsa till hat och våld.
I 30-talets Tyskland ledde sådan fri hets till att majoritetsbefolkningen föll för nazisternas retorik, och min åsikt är att något sådant inte får tillåtas igen.
Jag ser inte varför det skulle vara viktigare att värna någons "rätt" att säga att jag ska dö eller att jag är en "Untermensch" som inte har rätt att leva, än det är att skydda min rätt att inte utsättas för det hat och våld som retoriken leder till.
Jag tror att de flesta håller med mig om det. Mvh/Karl
Det där var mer än lovligt insinuant; skulle jag alltså vara för en oinskränkt yttrandefrihet för att jag inte själv drabbas av hets mot folkgrupp? Om det var något som kännetecknade Nazityskland så var det väl knappast respekt för demokratiska rättigheter som yttrandefrihet? Din argumentation är ute på väldigt tunn is, Karl.