E-postelitism och överreaktioner

[UPPDATERAD] Än en gång vevas historien om de slutna e-postlistorna och de elitistiska diskussioner där som sägs hota humanistiska ideal och demokratiska värden. Tidigare har Rolf van den Brink på Dagens Media gått till storms mot dessa slutna rum, där deltagarna under löfte om diskression och tystnad utåt utbyter kändisskvaller (van den Brink är för övrigt nu igång på nytt). Den här gången är det Mustafa Can som på Dagens Nyheters kultursidor beskriver e-postlistan Elit som något som "dryper av arrogans och som uppmanar till personförföljelse, sekteristiska ordningsregler och facistoida människoideal". Can ifrågasätter också hur "kända och profilerade journalister [kan] sluta sig samman i hemliga rum och ingå lojalitetspakter med människor de är satta att granska". Jösses. Jag tycker att Mustafa Can tagit den förvisso överspända tonen på e-postlistan Elit liiite väl allvarligt. Förtroliga samtal där människor ventilerar sin frustration över kändisar och okändisar pågår hela tiden, överallt. Det hör liksom till god ton att inte tipsa media om vad en kompis i förtroende sagt om en tredje person - i synnerhet inte om det handlar om privata uppfattningar snarare än fakta. Men genom att övertolka journalistiska ideal om informationsspridning och misstänkliggöra även relativt kända personers önskemål om privata sfärer så målar Mustafa Can upp en bild av ett oskyldigt fritidsnöje som något skumt och hotfullt. Expressen hakar förstås på och basunerar ut att en "Hemlig kändis-sekt avslöjar kända svenskars sexliv och otrohetsskandaler". Tidningen är naturligtvis sur över att den inte får vara ensam om sådana avslöjande. Man slår också två flugor i en smäll genom att på löpsedeln, förstasidan och på tre sidor i tidningen slå upp "nyheten" som något chockerande, och på debattplats låta en av dem som hängs ut som skvallerskribent på Elit, Jan Söderqvist, bemöta kritiken (ännu ej på nätet). Där skriver Söderqvist att det faktum att folk skvallrar på mejlinglistor "är en nyhet bara för väldigt insnöade töntar på en redaktion utan verklighetskontakt". Han konstaterar också att det är "en fullständigt bisarr idé att det skulle vara någon sorts demokratisk rättighet för alla att ha insyn i vad andra skvallrar om bakom dörrar som förmodas vara stängda". En annan av de uthängda är statsvetaren, debattören och bloggaren Stig-Björn Ljunggren. Han är inte glad. På sin blogg skriver han bland annat att journalister inte längre har privilegiet att sitta på relevant informaton; "Nätet skapar nya maktformationer på basis av nya sätt att dela kunskaper", och att tryckta tidningar inte får vara med i de intressanta nätverken "eftersom de är så paranoida". Då förfaller de, enligt Ljunggren, "till moralistisk populism, istället för att beskriva hur den enkla middagsbjudningens skvaller och småpratande kan bli en maktfaktor när småpratet digitaliseras och plötsligt blir tillgängligt på ett annat sätt än tidigare".