Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    onsdag, februari 22, 2006

    E-postelitism och överreaktioner

    [UPPDATERAD] Än en gång vevas historien om de slutna e-postlistorna och de elitistiska diskussioner där som sägs hota humanistiska ideal och demokratiska värden. Tidigare har Rolf van den Brink på Dagens Media gått till storms mot dessa slutna rum, där deltagarna under löfte om diskression och tystnad utåt utbyter kändisskvaller (van den Brink är för övrigt nu igång på nytt). Den här gången är det Mustafa Can som på Dagens Nyheters kultursidor beskriver e-postlistan Elit som något som "dryper av arrogans och som uppmanar till personförföljelse, sekteristiska ordningsregler och facistoida människoideal". Can ifrågasätter också hur "kända och profilerade journalister [kan] sluta sig samman i hemliga rum och ingå lojalitetspakter med människor de är satta att granska".

    Jösses.

    Jag tycker att Mustafa Can tagit den förvisso överspända tonen på e-postlistan Elit liiite väl allvarligt. Förtroliga samtal där människor ventilerar sin frustration över kändisar och okändisar pågår hela tiden, överallt. Det hör liksom till god ton att inte tipsa media om vad en kompis i förtroende sagt om en tredje person - i synnerhet inte om det handlar om privata uppfattningar snarare än fakta. Men genom att övertolka journalistiska ideal om informationsspridning och misstänkliggöra även relativt kända personers önskemål om privata sfärer så målar Mustafa Can upp en bild av ett oskyldigt fritidsnöje som något skumt och hotfullt.

    Expressen hakar förstås på och basunerar ut att en "Hemlig kändis-sekt avslöjar kända svenskars sexliv och otrohetsskandaler". Tidningen är naturligtvis sur över att den inte får vara ensam om sådana avslöjande. Man slår också två flugor i en smäll genom att på löpsedeln, förstasidan och på tre sidor i tidningen slå upp "nyheten" som något chockerande, och på debattplats låta en av dem som hängs ut som skvallerskribent på Elit, Jan Söderqvist, bemöta kritiken (ännu ej på nätet). Där skriver Söderqvist att det faktum att folk skvallrar på mejlinglistor "är en nyhet bara för väldigt insnöade töntar på en redaktion utan verklighetskontakt". Han konstaterar också att det är "en fullständigt bisarr idé att det skulle vara någon sorts demokratisk rättighet för alla att ha insyn i vad andra skvallrar om bakom dörrar som förmodas vara stängda".

    En annan av de uthängda är statsvetaren, debattören och bloggaren Stig-Björn Ljunggren. Han är inte glad. På sin blogg skriver han bland annat att journalister inte längre har privilegiet att sitta på relevant informaton; "Nätet skapar nya maktformationer på basis av nya sätt att dela kunskaper", och att tryckta tidningar inte får vara med i de intressanta nätverken "eftersom de är så paranoida". Då förfaller de, enligt Ljunggren, "till moralistisk populism, istället för att beskriva hur den enkla middagsbjudningens skvaller och småpratande kan bli en maktfaktor när småpratet digitaliseras och plötsligt blir tillgängligt på ett annat sätt än tidigare".


    Kommentarer om "E-postelitism och överreaktioner"

     

    Anonymous Andreas skrev... (22 februari, 2006 10:01) : 

    Jag håller med dig om att denna nyhet är överdriven och att vi inte ska lägga oss i vad vuxna människor har för lagliga hemligheter. Men det är ett journalistiskt problem att så många journalister är med på samma lista. Att en del journalister svär "trohet" till vissa människor i denna gruppering. Det försvagar förtroendet för våra medier när medierna ingår i hemliga allianser.

     

    Anonymous Per skrev... (22 februari, 2006 10:08) : 

    Bortsett från det Andreas tar upp finns en annan aspekt. Vill man ha en massa fringisar för att man är offentlig får man även ta baksidan.

    Att säga sånt som tydligen stått på listan på en middagsbjudning tyder på dåligt omdöme; att säga det på nätet är både osmakligt och korkat.

    Fattar man inte skillnaden mellan nätet och slutna rum bör man kanske inte vara mediekändis.

     

    Anonymous Anna skrev... (22 februari, 2006 10:37) : 

    Just det! Om man inte fattar att en mailinglista inte är privat, att listmedlemmar är låtsaskompisar och inte riktiga vänner, då har man väl ändå inte alla getterna hemma?

     

    Anonymous Per skrev... (22 februari, 2006 11:18) : 

    är det inte helt obskyrt att media orkar bry sig om dom här uppenbart mentalt utmanade fjomparna.

    Utöver det borde man inse att inget av det som skrivs är faktiska åsikter uttryckta av nissarna på maillistan, jag menar listan startades av A. Bard som vi alla vet inte har ett värdigt eller seriöst ben i sin kropp.

    Mitt medlidande är med alla dom stackarna som bedragits på detta vis och åter fått bevisat för sig själva att de inte blev häftigare efter gymnasiet heller, trots ivrigt rövslickande och sökande efter "gemenskap".
    Tack

     

    Anonymous Per skrev... (22 februari, 2006 12:02) : 

    Den Per som skrev 11:18 är inte jag, d v s Per Sonnerby som skrev 10:18.

    Listigt att signera med redan upptaget namn...

     

    Anonymous Anonym skrev... (22 februari, 2006 12:12) : 

    Får man lov att tillföra lite andra aspekter på Elit-problemet än de uppenbart självfokuserande?

    Undrar bara hur kommer det sig att det överhuvudtaget finns en vilja att försvara Elit-medlemmarnas s.k. skvallrande som "vuxet" beteende, och därmed tillskriva det nån slags lam legitimitet? På senaste tiden har det skrivits mycket om "den nya typen av mobbing" som skolungdomar råkar ut för i det dagliga livet, bl.a. sms-mobbing och mobbing på nätet. Trakasserier av sådana slag som är mycket svåra att värja sig för. Vad sänder vi ut för signaler till alla ungdomar när vi avskriver Elits explicita, höggradiga skitskrivande (nej, de snackar INTE) som ett "vuxet" och därmed acceptabelt sätt att umgås? Mobbing är ordet som vi vuxna uppgivet har rensat ut från vårt eget ordförråd (ty det hörde väl ändå ungdomsårens synder till?). Och just den uppgivenheten gör att alla kommentatorer som vill verka extra smarta i Elit-diskussionen nu intar en resignerad "whatever"-position.

    Ett sista påpekande: ett skrivet ord väger tyngre än ett uttalat. Har alltid gjort, kommer alltid att göra. Den som säger något annat ljuger för sig själv.

     

    Anonymous Anonym skrev... (22 februari, 2006 14:34) : 

    Det är symptomatiskt att när en journalist får sparken (som nu från DN för att ha varit med på listan) så handlar det inte om att de har gjort ett dåligt jobb. Personer som Rickard Ashberg, Ulrika Kärnborg, Mats Olsson och Maria Carlshamre sitter kvar trots lögner, trakasserier, plagiat etc. Det verkar vara fler än Dr Persson som tillämpar inkompetensamnesti.

    Vi har de journalister vi förtjänar. Inte konstigt att de startar en mailing-lista så att de kan få garva ut åt det absurda i att just de blev satta att administrera "den tredje statsmakten".

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (22 februari, 2006 14:46) : 

    Andreas: Är det verkligen ett problem? Var ska man i så fall dra gränsen? Är det okej för en journalist att engagera sig i sina barns fotbollsklubb? Att ta ett styrelseuppdrag i sin hyresgästförening? Att gå på middag med vänner, och skvallra om ditt och datt, där en av vännernas partner råkar vara politiker?

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (22 februari, 2006 14:54) : 

    En anonym person skrev och undrade över min (antar jag) "vilja att försvara Elit-medlemmarnas s.k. skvallrande som 'vuxet' beteende, och därmed tillskriva det nån slags lam legitimitet". Tja, de är väl vuxna människor och vuxnas beteenden är väl definitionsmässigt "vuxet beteende"? Men min avsikt var inte att försvara, snarare att trivialisera. Jag ser nämligen inte skvaller och skitsnack bakom ryggen som en stor grej, så länge ingen far illa av det. Jag är övertygad om att det förekommer på varenda fikarum på varenda arbetsplats i det landet. Och nej, det är väl inget vidare trevligt mänskligt drag, det medges, men ändå ett mänskligt drag.

    Jag tror inte att det har mycket - om ens något - att göra med den mobbing som förekommer på skolgårdar, via sms och på chattrum på nätet. Det finns många vuxna beteenden som vi inte vill att barn ska efterhärma. Sexuella övningar, alkohol- och tobakskonsumtion samt elakt skvaller är bara några exempel.

     

    Anonymous Joc skrev... (22 februari, 2006 15:18) : 

    Grymt bra inlägg!

    Som svar på en av kommentarerna… Nästan alla journalister i Sverige är med på NÅN mailinglista. Ofta till och med sådana där journalister är i majoritet, som Media eller Absolut. För att inte tala om alla listor där specialister på olika fält diskuterar (numera kanske det heter FROTTERAR SIG MED) skribenter som bevakar samma fält. Fram till i natt sågs sådana listor mer som ett redskap än ett hot. Det fanns liksom ett grundantagande att journalisters egen bedömningsförmåga är nog för att identifiera konflikter.

    Vad internet-ovana människor har svårt att förstå om mailinglistor är att de kan vara öppna eller slutna i olika grad. Man måste försöka förstå det som ett rum där flera olika diskussioner pågår samtidigt. Dörrarna kan vara öppna eller stängda. Och alla som är inne rummet lyssnar inte heller på allt som sägs. Cans artikel missar det där med lyckta dörrar – men utgår ändå ifrån att antingen Bard som listmaster eller kollektivet som helhet ska ställas till svars för… vadå? Tonen?

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (22 februari, 2006 16:26) : 

    Tack! Kan bara instämma.

     

    Anonymous Micke skrev... (22 februari, 2006 18:24) : 

    Det finns inget på nätet som är en privat sfär så länge det utgörs av levande människor som agerar som levande människor.

    Om man dessutom är så förbannat korkad att man bygger ett upplägg på det viset Bard har gjort och inte fattar att det förr eller senare kommer att rämna så förtjänar man den skit man får tillbaks för den man spytt ut.


    Det är bra att deras fascistoida dravel kommer upp på bordet för det visar grunden för det vissa av dom skapar i "den riktiga världen" på ett klart och tydligt sätt så att alla kan ta ställning till det.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (23 februari, 2006 08:14) : 

    Micke, jag tycker nog att det är en viss skillnad mellan det som försigår "på nätet" och det som sägs i en sluten mejlinglista, även om jag jag naturligtvis är medveten om den bristande säkerheten med sådana. Jag är också medveten om att en hemlighet inte är en hemlighet längre när mer än två personer känner till den.

    För övrigt så känner jag inte Alexander Barn, men de som gör det berättar att han alltid provocerar och skarvlöst växlar mellan ironi och allvar. Jag skulle därför inte ta formuleringarna som lett till skriverier om "facistoid människosyn" på så stort allvar.

     

    Anonymous Micke skrev... (23 februari, 2006 14:40) : 

    Nej du har rätt i det du säger och reaktionen på det hela blir (var) även från mig sida oproportionerlig.

    Däremot gjorde DN helt rätt.
    Jag tror att 80 procent av deras motivation handlade om vad som sades om Hanne Kjöller.

    Hade jag varit chrefred på DN så hade jag gjort likadant.

    Sen får ju Bard naturligvis spela "rollen" av ...Bard hur mycket han vill.

     

    E-postelitism och överreaktioner'">kommentera