Persson - alltid bäst när det gäller

Bortsett från den stundtals uppslupna stämningen så gav kvällens partiledardebatt på TV4 antagligen en god försmak av hur den politiska retoriken kommer att låta i valrörelsen. Och några överraskningar bjöds det väl inte direkt på. I det borgerliga lägret är rollfördelningen tydlig; Leijonborg är på offensiven och kommer med aggressiva utspel, Olofsson är påläst och pedagogisk när hon leende serverar giftigheter om s-politiken, Hägglund är den lite torre humoristen i sällskapet som fortfarande försöker hitta sin nisch, och så Reinfeldt som är den samlande, sammanhållande faderliga ledaren. De borgerliga var också bra på att bekräfta varandra och hänvisa till vad allianspartner tidigare sagt. Där har socialdemokraterna och samarbetspartierna en tydlig svaghet. Det är knappast någon hemlighet att Göran Persson helst av allt skulle vilja slippa förlita sig på stödet från vänsterpartiet och miljöpartiet. Och konkurrensen mellan dessa båda partier lyste igenom under debatten i kväll. Peter Eriksson var mer på hugget än Lars Ohly. Kanske återspeglar det kaxigheten hos ett miljöparti som, om man spelar sina kort rätt, mycket snart kan komma att knipa ministerposter i en regering. Göran Persson var i god form. Envist upprepade han budskapet att Reinfeldt och alliansen har udden riktad mot arbetslösa, sjukskrivna och andra utsatta grupper i samhället. Däremot föreföll han påtagligt obekväm med de skrattsalvor som då och då avbröt de seriösa resonemangen. Persson är förvisso själv en omvittnad spelevink, men i kvällens debatt så var det tydligt att han ville hålla en allvarsam stil och i dramatiska ordalag måla upp konsekvenserna av den borgerliga politiken. Och jag tycker nog att han klarade av balansgången. Persson är den typen av politiker som verkligen gillar tuffa politiska debatter där skillnaden mellan de politiska blocken är tydlig. Det märktes i kväll. Engagemanget kändes verkligen genom tv-rutan när han pratade om orättvisor och hur samhällets svaga skulle drabbas av alliansens nedskärningar. Och var det inte den gamle socialdemokratiske skolministern som gjorde en liten comeback när elevernas situation kom på tal? Erik Laakso har skrivit ett bra referat från kvällens debatt. Läs också gärna Maryam Yazdanfars observationer och Nathalie Sundesten Landins kommentarer.