Europaperspektivet i valrörelsen

I en ledare på Arenagruppens webbplats skriver Fredrik M Sjöberg (chef för Arena Program) att nu när valrörelsen så smått börjar komma igång verkar det som om Europafrågorna än en gång "marginaliseras till periferin av den politiska debatten". Och tyvärr så stämmer det nog. De enda svenska politiker som överhuvudtaget verkar diskutera EU och Europafrågorna är de som är synnerligen kritiska till hela projektet och helst verkar vilja att Sverige lämnar samarbetet. Några av dessa återfinns på gruppbloggen Fritt Europa (fritt från vad, kan man fråga sig). För oss som hängt med i EU-debatten ett tag så är det inte direkt några överraskande namn som återfinns bland grundarna: Rolf Englund, Björn von der Esch, Margit Gennser och Erik Lakomaa. Det snällaste man kan säga om satsningen är att de åtminstone för en diskussion om EU, något som vi som i grunden gillar Europatanken är alldeles för dåliga på. Visst, det finns lovvärda initiativ som Vänster för Europa, Europaportalen och Sverige i Europa. Men man når inga andra än "redan frälsta". Och det räcker inte. EU och det svenska medlemskapet är ett faktum. Det är, som Fredrik M Sjöberg skriver, länge sedan svensk politik enbart var en fråga för kommuner, landsting, riksdag och regering. För Sverige har globaliseringen gjort behovet av överstatliga lösningar till en nödvändig del av politiken. Förutom Vaxholmskonflikten och tjänstedirektivet, så finns det en rad andra frågor som borde kunna bli en del av den kommande svenska valrörelsen. Men utöver olika sakfrågor så handlar det om perspektiv och att EU-dimensionen vid det här laget borde vara en integrerad del av den svenska politiska diskussionen. "Vi kan inte förvänta oss att Europa ska bli mer greppbart som en politisk konstruktion för den breda allmänheten om det inte talas om det i valtider" skriver Sjöberg, och jag kan bara instämma.