Amnesty Press rapporterar okritiskt

[UPPDATERAT] Christopher Aqurette gör mig uppmärksam på en artikel i Amnesty Press som under rubriken "Leve Che Guevara, nu och alltid" helt okritiskt raporterar om Aleida Guevaras besök i Sverige och det framträdande hon gjorde i Stockholm, på inbjudan av Svensk-kubanska föreningen (ett besök jag bloggat om tidigare). I entusiastiska ordalag återges i artikeln hur "en rejäl uppvärmning med Dogge Doggelito & El Primo" fick salen att gunga och stämningen på topp. Det berättas om "rungande applåder" och skanderande av "Viva Che Guevara, ahora y siempre", det vill säga "leve Che Guevara nu och alltid". Utan att ifrågasätta eller presentera någon motvikt återger Amnesty Press Aleida Guevaras syn på Latinamerika, som enligt henne "i 25 års tid har plundrats under den nyliberala politiken". I reportaget uppges doktor Guevara ha sagt att "Vi kan inte låta oss skrämmas till tystnad" och att många människor "här i gamla Europa talar om demokrati, men vad är det för demokrati vi talar om". Kanske hade det där varit plats för Amnesty Press att ge åtminstone några exempel på skillnaderna mellan europeisk och kubansk "demokrati"? Efter artikeln sägs att artiklar i Amnesty Press "representerar inte nödvändigtvis Amnesty Internationals åsikter". Och det får vi verkligen hoppas. I den senaste rapport om tillståndet i Kuba jag kunnat hitta på Amnesty Internationals webbplats sägs bland annat: Seventy prisoners of conscience remained imprisoned at the end of the year, although the true number could be higher. All but two had been sentenced to prison terms ranging from 26 months to 28 years. The two had not been tried or sentenced. I rapporten konstateras också att Amnesty International senast besökte Kuba 1988 "and has not been permitted into the country since then". Detta kanske sätter Aleida Guevaras ord om att Amnesty inte finns och verkar i Kuba och därför inte vet hur det egentligen är, i nytt ljus... * * * Jag mejlade Amnesty Press redaktör och ansvarig utgivare Ulf B Andersson om den märkliga tonen i artikeln, och av det snabba svaret att döma så är det fler läsare som har reagerat. Ulf B Andersson svarade att tidningen "skildrade det möte som hölls i Stockholm på ett journalistiskt sätt, däribland stämningar i publiken" och att han hade "fullt förtroende för läsarnas förmåga att tänka själva när de läser en text". Och denna förmåga betvivlar jag i och för sig inte. Min kritik handlade om tonen i artikeln som jag tyckte gjorde mer än att bara återge stämningen i publiken - jag fick intrycket av att reportern faktiskt ryktes med och tappade sin journalistiska objektivitet. Ulf B Andersson hänvisade i sitt svarsbrev till att man länkat till Reportrar utan gränser som berättar om alla journalisterna som sitter fängslade i Kuba just nu, och skriver - besynnerligt nog - att "Om du vill kalla detta ensidig propaganda så är detta din sak". Detta gjorde mig väldigt förvånad. Jag hade inte skrivit ett ord om "ensidig propaganda". Sedan insåg jag att jag antagligen fått samma svar som någon annan läsare som använt detta ordval. Ulf B Andersson skrev vidare, som kommentar till att jag efterlyst exempel på skillnaderna mellan europeisk och kubansk "demokrati", att "Den typen av uppfostrande artiklar är inte jag intresserad av i en tidning där läsarna förväntas kunna dra egna slutsatser". Men jag begär verkligen inga "uppfostrande artiklar". Däremot tycker jag att en tydlig kritisk ton är på sin plats när man rapporterar från ett propagandamöte där en av Castroregimen betrodd dotter till en nationalhjälte häver ur sig direkta lögner.