Publicistisk oenighet om Muhammedkarikatyrerna

I kväll var det debatt i Publicistklubbens regi om de beryktade Muhammedkarikatyrerna och om det var rätt eller inte att publicera dem. Först presenterades ett danskt perspektiv på frågan från Rolf Jonshøj, politisk reporter på Danmarks Radio. Därefter vidtog en debatt där även Dilsa Demirbag-Sten (kulturskribent på bland annat Expressen), Lasse Herneklint (redaktionschef och ansvarig utgivare på TV4 Nyheterna), Peter Melin (chefredaktör och ansvarig utgivare på Sydsvenskan) och Mats-Eric Nilsson (biträdande redaktionschef på Svenska Dagbladet). Rolf Jonshøj berättade att TV-Avisen, den danska motsvarigheten till SVT:s Aktuellt, visat bilderna - men bara som redovisning, genom en bild på uppslaget i Jyllands-Posten. Han berättade också att tidningen i samband med den ursprungliga publiceringen av nidteckningarna i september 2005 skrev att muslimer som önskade delta i den västliga demokratiska traditionen måste tåla "spott, hån och förlöljligande". Kvällens hjälte var utan tvekan Dilsa Demirbag-Sten. Hon påminde herrarna i panelen, som upprepade gånger svävade på målet om det var rätt eller inte att publicera de omtalade bilderna, om hur svenska medier flera gånger tidigare gjort just pressetiskt tveksamma publiceringar. Så skedde till exempel när en rad svenska tidningar valde att publicera namn och bild på påstådda svenska nynazister som sade "hota demokratin" samt när kriminella mc-gäng ansågs hota rättstaten. Då var det tydligen befogat med publicistiska markeringar, men inte i fallet med Muhammedkarikatyrerna. Kvällens pajas var Sydsvenskans Peter Melin som inte trodde att någon i Sverige såg detta som en yttrandefrihetsfråga. Han påstod att det var främst rasister som hört av sig till tidningewn när man valde att inte ta in bilderna. Och att "man gör yttrandefriheten en tjänst genom att inte publicera dessa bilder". Dessutom ansåg Melin att "vi publicerar ibland för mycket". Utan att ge mig på att mer i detalj referera debatten så kan man konstatera att det även bland publiken rådde stor oenighet om Jyllands-Postens tilltag. En återkommande uppfattning tycktes vara att "visserligen är yttrandefriheten okränkbar, men...". Själv har jag full respekt för att de flesta svenska medier avstått från att publicera bilderna. De flesta av teckningarna är plumpa och vulgära, och jag har full förståelse för att en del muslimer (ja, okej, totalt sett är de en hel del människor) känner sig kränkta av dem. Men hänsyn till minoriterer måste också vägas mot nyhetsvärdet i att publicera bilderna - i synnerhet efter att de väckt så starka reaktioner. Läsare och tittare bör ju få en egen chans att bilda sig en uppfattning om hur pass anstötliga de egentligen var. Och hänsyn till folks känslor kan inte få tillåtas gå före yttrandefriheten. Tidigare inlägg om detta återfinns bland annat här, här, här och här.