Det har av flera ifrågasats att socialdemokratin i allmänhet och Göran Persson i synnerhet utsätts för en hårdare, och inte sällan direkt insinuant, medial granskning än andra partier och deras företrädare. De som ifrågasätter detta verkar mena att så inte alls är fallet, utan att sådana påståenden bara är ett sätt för socialdemokratin att försöka slingra sig när missgrepp uppdagas. Och i någon mening är det förstås rimligt att s och Persson granskas hårdare; vi har en socialdemokratisk regering och Göran Persson är statsminister. Men i en "analys" i SvD i dag visar tidningens politiske reporter och kommentator Göran Eriksson hur denna "granskning" allt som oftast ser ut:
Att betrakta Göran Persson kan vara som att se reality-tv från maktens inte alltid rena hjärta. Han kan vara elak, docerande, intrigerande, plump eller charmerande, och han gör inte alltid paus emellan. Visst vill Göran Persson gärna framstå i god dager, men till skillnad från de flesta kolleger tvekar han inte att spela skurkroller. |
Kommentarer om "Medie"granskningen" av Persson"
En annan grej med Persson är väl att han sällan _vill kännas vid_ de "skurkroller" han spelar? de exempel som Göran Eriksson tar upp är ju alla i mindra ickeoffentliga sammanhang som inte nått ut i media förräns i Görans inlägg. Lite inkonsekvent blir väl då tesen att Göran gärna spelar skurkroller?
(Känns mera som ett spinn med hänsyn till vad som kan tänkas komma fram i afären om förtalsmailen; SVD-journalisten Göran Eriksson menade för några veckor sedan att splittringen i alliansen var betydande och att den skulle visa sig allt mer besvärande för de borgerliga. Har ju precis förverkligats, och var väl därmed knappast korrekt. Säger det något om denne journalists politiska preferens?)
Journalisten får väl ha en åsikt? Han kanske till och med har rätt? Varför är alla socialdemokrater så paranoida? Är Persson någon slags oberörbar ängel?
Visst får journalister ha åsikter. Men de journalister som har betalt för att skriva just åsikter snarare än fakta återfinns oftast på ledarsidorna. Men när åsiktsjournalistiken blandas med nyhetsrapporteringen sker en glidning från just journalistik till opinionsbildning. Och det är denna utveckling som tyvärr ofta förnekas av dem som inte drabbas av den.