Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Överraskande bra "Kronprinsessa"
| Såg premiäravsnittet av SVT:s nya dramasatsning "Kronprinsessan" i kväll - och blev positivt överraskad! Jämförelsen med "Kommissionen" ligger förstås nära till hands, och "Kronprinsessan" var betydligt bättre. Har man jobbat några år inom politiken så reagerar man över pinsamma felaktigheter och förenklingar, men i kvällens avsnitt fanns det få saker att haka upp sig på. Miljöerna - flera gånger autentiska - kändes trovärdiga, titlar och relationer - det mesta kändes bekant. Och tonfallet var så enormt mycket bättre än "Kommissionen" där tittarna ständigt skrevs på näsan och inte förväntades känna till något alls om politiskt arbete. Det enda som störde mig i "Kronprinsessan" var relationen mellan huvudpersonen - miljöminister Charlotte Ekeblad - och hennes politiske sakkunnige. Han hade en attityd som helt enkelt inte var realistisk. I verkligheten hade han fått sparken direkt. Sedan är det trist att "Kronprinsessan" sänds samtidigt som "Commander in chief", men tack vare inspelningsbar dvd med inbyggd hårddisk så blir inte heller det ett problem :-) |
skrivet av Jonas Morian om 21:00
Kommentarer om "Överraskande bra "Kronprinsessa""
-
Anonym skrev... (01 mars, 2006 16:16) :
-
Sandro Wennberg skrev... (01 mars, 2006 17:09) :
-
Anonym skrev... (02 mars, 2006 00:02) :
-
Sandro Wennberg skrev... (02 mars, 2006 15:21) :
Överraskande bra "Kronprinsessa"'">kommenteraSå dålig var väl inte Kronprinsessan, jag ska definitivt se resten av serien - MEN nog tyckte jag att väldigt mycket kändes konstigt och avigt.
1. Kärnkraften - man skulle kunna tro att serien spelades in för 25 år sedan. Kärnkraften har väl knappast varit en politisk stridsfråga av den här digniteten på över 20 år. Och hur gammal var Alexandra Rapaport egentligen 1980?
2. Den politiskt sakkunnige. Inte bara uppträdde denne på ett sätt som omedelbart renderat uppsägning, jag kan för mitt liv inte förstå hur vederbörande blev anställd överhuvudtaget. Och som bekant tar pol. sakk. sina ministrar och går så karln borde inte ha varit kvar överhuvudtaget. Visserligen är det väl sannolikt att man som ny och oprövad och partipolitiskt oerfaren minister behåller företrädarens sakkunniga, men det borde ha beskrivits genom t.ex. en rekomendation från statssekreteraren.
3. Den andre nye ministern. Lät det verkligen naturligt när han sade att han kände de flesta för han hade ju varit på Bommersvik? Skulle Du ha uttryckt Dig så? Och framförallt, borde inte den mer erfarne kollegan som frågade veta att påläggskalven från SSU kände andra i regeringen?
4. Plenisalsscenen. Sedan när håller nya statsråd linjetal för sina egna uppfattningar i riksdagen?
5. Borde inte alla inblandade veta att det på svenska heter "statsråd" inte "minister"?
6. Utskottet. Sedan när brukar utskottsordföranden sitta och gallskrika åt regeringsmedlemmar?
7. Familjereaktionen. Skulle Du sitta och tala på det sättet om politiker inför en släkting som just blivit utnämnd till statsråd? Kändes det som ett trovärdigt samtal? Och borde inte statsrådet, som visserligen var ny i sin position men ändå ägnat hela sitt vuxna liv åt politiskt arbete i miljörörelsen vara mer verbal än så?
8. Varför sprang utrikesministern omkring uppe på miljödepartementet under julhelgen? Borde hon inte vara på UD och jobba?Finansministerns besök kan jag möjligen köpa då han tänkte säga adjö till kollegan.
9. Skulle en svensk statsminister verkligen säga till sin finansminister att han är så snål att han gråter då han skiter? Och skulle utrikesministern läxa upp statsministern om regeringens sammansättning?
10. Sedan när började EU-ministrarna använda engelska som gemensamt arbetsspråk? Säga vad man vill om "Kommissionen" men när Grete var i huvudstaden talade hon i alla fall franska!
11. Skulle en svensk miljöminister verkligen smita i väg med en journalist till en pub i Bryssel under pågående Ministerrådsmöte? Utan rådgivare? Utan livvakter? Och skulle hon verkligen väckas av sin mans samtal på morgonen?
Så en helt OK serie, men inte kändes det särskilt trovärdigt. Det gör för övrigt inte "Commander in Chief" heller. "West Wing" är fortfarande den enda serie som åtminstone kllarar av att vara i närheten av trovärdighet på det området.
Jag tyckte också att det var en riktigt bra start på serien. Och som Jonas skrev slås jag av det autentiska. Visst finns det saker som förbryllar, särskilt den politiskt sakkunniges inställning och kynne men de mesta stämmer i övrigt tycker jag.
Med ett leende konstaterar jag att Joakim E har gjort en gedigen analys av avsnittet. Och jag kan inte låta bli att kommentera Jockes punkter...
1. Ok, kärnkraft är lite passé, men att möten med "miljönördar" kan gå till på det här sättet är inte alldeles osannolikt...
2. Agree.
3. Möjligen slår det inte så högt att på regeringslunchen skryta om Bommersvik, men en osäker nykomling kanske inte kommer på så mycket annat att säga första dagen...
4. Linjetal kan man hålla i riksdagen, men de kanske bäddas in i en frågestund eller en särskild debatt. Men nog går det. Och skiljelinjen mellan en ministers personliga uppfattningar och regeringens politik på ministerns område är väl inte knivskarp, eller? Som minister har man ändå något som kallas för "mandat".
5. Agree.
6. Vem vet? Det kan nog hända. Men eftersom utskotten är hemliga sammanträden lär det inte framgå av protokollen, som ändå inte offentliggörs...
7. Det kan nog hända. Det finns faktiskt folk som på allvar vill markera mot den "politiska eliten", även på middagar. Och då kan även den mest munvige känna att man inte ens får vara i fred i det egna hemmet...
8. Här har de tagit i med lite fiktion för att få det att funka på TV. Sånt måste de göra ibland...
9. Vem vet?
10. Engelska kan de nog använda, det beror mycket på vem som leder mötena och vilket lands minister som dominerar det ministerrådet.
11. Det är nog inte alldeles osannolikt...
Men jag är å andra sidan ingen sanningssägare heller. Jag har ju aldrig jobbat på miljödepartementet...
Kul att Du plockade upp min kastade handske, Sandro. Mina punkter var egentligen frågor om den påstådda autenciteten.
1. Nog kunde de hittat en fråga som inte kändes lika out-dated. Finns det inga frågor som hade känts lite mer aktuella? Växthuseffekten?
3. Kanske. Jag fick dock intrycket att det snarare rörde sig om ett försök att föra in en grabbig attityd. Typ, det där gör vi upp i bastun. Vilket ju är lite löjligt då bastun på Bommers är en sambastu...
4. Visst, det går. Men jag fick intrycket att denna del snarare var inspirerad av amerikansk och "storeuropeisk" politik. Du vet när ministrar och Kommissionärer grillas i den parlamentariska församlingen innan de godkänns. Och så funkar ju inte svensk politik. Även om det alltså inte direkt är otänkbart att det skulle kunna hända så tror jag att serien gav ett falskt intryck av svensk politik. Ungefär som när åklagare och advokat ställer sig upp under framställan i svenska rättegångsserier...
6. Ja, jag VET ju inte. Min fantasi leder mig dock till en ganska annorlunda slutsats...
7. Ja, sådana människor finns. Men på en privat middag med en släkting eller god vän..? Brukar man inte ha respekt för dem?
8. Ja, de har fört in fiktion. En fiktion som ger intrycket att departementen sitter i olika ändar av korridoren på Rosenbad och att statsråden springer runt på varandras dep. Och det finns det nog många som tror att de gör.
9. Återigen så vet jag väl inte, det känns bara så osannolikt.
10. Ja, engelska kan användas. Men automatiskt? I privata samtal? När Polen leder mötet? Sorry, men Gretes samtal på franska med fransosen i "Kommissionen" kändes mer autentiskt. Framförallt mindre "anglofierat" och tillrättalagt.
11. Jo, det tror jag faktiskt att det är. Såväl de europeiska ministrarna som den svenska staben skulle reagera. Och hur kom journalisten in på cocktailpartyt? Och går verkligen hennes man i Sverige upp tidigare än hon gör när hon ska på Rådsmöte? Känns oerhört långsökt...
Just när jag skriver detta har jag reprisen på i bakgrunden och kommer på ett antal fler irritationsmoment. Framförallt undrar jag om en ny minister verkligen skulle uttala sig så frispråkigt om sin EGNA, ej regeringens, uppfattningar i alla tänkbara situationer, typ i TV och riksdagen. Först när hon ska vara officiell representant i Bryssel anpassar hon sig. Vet inte programmakarna att vi har ett kollektivt ansvar på regeringsnivå i Sverige? Återigen ett anglo-saxiskt inflytande skulle jag tro.
Ok, Jocke. Jag vet att du kan vara en envis en :-)
Därför låter jag bli att sätta upp elva nya punkter. Jag gillade serien och jag tycker att de har gjort bättre politisk research än det mesta som görs på TV.
Så det så.