Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Är Åsa Linderborg fortfarande på riktigt?
| Det finns märkliga debattörer, det finns märkligare debattörer och så finns det Åsa Linderborg. Åtminstone tror jag det. Jag är nämligen ännu inte helt säker på om hon är på riktigt. Hennes senaste bisarra inhopp i den politiska debatten handlar om Laila Freivalds. Linderborg verkar instämma med de allra flesta om att Freivalds avgång var nödvändig och önskvärd, men när det gäller orsaken till detta så är Linderborgs analys... annorlunda. Problemet var nämligen inte det grundlagskränkande agerandet mot Sverigedemokraternas webbhotell. Problemet var inte heller att hon förde sin chef, Sveriges statsminister, bakom ljuset om detta. Nej, problemet var - enligt Åsa Linderborg - att Laila Freivalds under sin tid som utrikesminister ägnat sig åt "stormaktskryperi" och fört en "feg och proimperialistisk utrikespolitik". Det faktum att regeringen är kollektivt ansvarig för den förda politiken och att kritiken, om den nu skulle ha någon som helst substans, kanske snarare borde riktas mot Göran Persson verkar inte föresväva Linderborg. Åsa Linderborgs debattartikel, eller vad det nu är, har kommenterats väldigt olika av bloggare på olika ändar av det politiska spektrat. Vänsterbloggaren Lasse berömmer henne som den som bjuder på "de mest genomtänkta kommentarerna i svensk press om politiska händelser". Lasse skriver vidare att det är skönt att veta att "det åtminstone finns någon som likt Åsa Linderborg kan se verkligheten genom dimmolnen". Rakt motsatta slutsatser drar C.L.K. Aqurette, som framförallt skjuter in sig på det Linderborg skrev om att borgarna inte kan vinna på sin egen politik. Aqurette menar att "det är helt fel i sak". Min egen uppfattning om Åsa Linderborgs politiska analyser, där jag också första gången uttryckte mitt tvivel på om hon överhuvudtaget var på riktigt, återfinns här. |
skrivet av Jonas Morian om 18:04
Kommentarer om "Är Åsa Linderborg fortfarande på riktigt?"
-
Anonym skrev... (23 mars, 2006 23:34) :
-
Anonym skrev... (24 mars, 2006 00:50) :
-
Anonym skrev... (24 mars, 2006 06:50) :
-
Jonas Morian skrev... (24 mars, 2006 09:44) :
-
Anonym skrev... (24 mars, 2006 19:58) :
-
M Hazard skrev... (24 mars, 2006 21:20) :
-
Anonym skrev... (24 mars, 2006 22:26) :
-
Lennart Regebro skrev... (25 mars, 2006 09:48) :
-
Jonas Morian skrev... (25 mars, 2006 10:44) :
-
Tobias Dahl skrev... (27 mars, 2006 16:02) :
-
Jonas Morian skrev... (27 mars, 2006 16:12) :
-
Tobias Dahl skrev... (27 mars, 2006 16:26) :
-
Jonas Morian skrev... (27 mars, 2006 20:39) :
-
Tobias Dahl skrev... (27 mars, 2006 21:12) :
-
Jonas Morian skrev... (29 mars, 2006 10:17) :
-
Tobias Dahl skrev... (02 maj, 2006 20:20) :
Är Åsa Linderborg fortfarande på riktigt?'">kommenteraMen om nu "Åsa Linderborg" inte är på riktigt, skulle det onekligen förklara en del =)
/Anders
OT men ändå inte.
Om du skulle tvingas svara på om du står till höger eller vänster, vad skulle du välja?
Se det som konsumtdeklaration inför valet. :)
När man först stiftar bekantskap med Åsa Linderborgs artiklar är det lätt att bli provocerad. Efter ett tag blir det dock bara kul på ungefär samma sätt som Fox News är det. När stötande konspirationsteorier och tillskruvade politiska analyser når en viss intensitet blir de ofrivilligt komiska.
Själv satsar jag på att bara var sådär förnumstigt irriterande. Har insett att det inte går att tävla med sådana som Linderborg. :-)
Jag förstår ärligt talat inte den anonyma kommentaren ovan. Är den riktad till mig? I valet mellan höger och vänster väljer jag självklart vänster. Fast vad har det med Åsa Linderborg att göra?
Hahahha :)
Morian är ju en moderat som nästlat sig in i SAP.. :) :) :)
JK ansåg dock inte att det var grundlagskränkande vad Freivalds et consortes pysslade med.
Okej, jag har normalt ganska hög tolerans för anonyma kommentarer och skitsnack - men ovanstående fånerier får nu stå kvar av det enda skälet att det säger mer om den som skrev det än om mig.
Vänta här nu... Linderborg hävdar alltså att Freivalds blir sparkad för att hon för den utrikespolitik Göran Persson har sagt till henne att föra...?
Eller menar Linderborg att Göran Persson i hemlighet är en USA-hatande diktaturkramande, precis som Linderborg?
Jag tror Åsa Linderborg är på riktigt. Hon hara bara inte insett att det finns nåt som heter resonemang och slutsatser.
Föresten, en senkommen kommentar till "vetenskap och socialism": Det är inte JK:s sak att granska statsråd - det är riksdagens konstitutionsutskott som gör det.
Jag förstår inte riktigt din aversion mot artikeln i fråga.
Lindeborg riktar kritik mot Freivalds politik. Hon ger tre exempel på vad hon menar är hovsamhet gentemot de tre stormakterna Ryssland, Storbritannien och USA.
Göran Persson har hon kritiserat i en mängd andra sammanhang, och att begära att hon på detta begränsade utrymme, som hon uppenbarligen fått helt i anledning av Freivalds avgång, ska nämna allt som föresvävar henne är kanske litet mycket begärt?
Jag tycker att Linderborg är en intressant debattör, även om jag naturligtvis inte alltid håller med henne. Den här artikeln är för all del litet väl yvig för min smak. Men varför skulle det föranleda mig att komma med infama påhopp i stället för att ge min syn på sakfrågan?
För övrigt är väl delar av artikeln helt i linje med det som Palmecentrets förre generalsektreterare Thomas Hammarberg gav uttryck för i söndags. Men han är kanske inte heller på riktigt?
Tobias, jag tror att de flesta förstår att mitt ifrågasättande om huruvida Åsa Linderborg är "på riktigt" ska tolkas som ett seriöst tvivel på hennes logik och förståndsförmågor. Ett sådant tvivel hyser jag nämligen. Starkt. Huruvida mina kommentarer ska ses som "infama påhopp" överlåter jag till er läsare att avgöra. Själv konstaterar jag att Freivalds självklart inte avgår till följd av den utrikespolitik regeringen fört. Att som Linderborg ens antyda det är otroligt korkat. Hennes kritik mot utrikespolitiken må möjligen vara relevant, men ska den riktas mot någon så är det väl Persson - att ta upp den i en krönika om Freivalds avgång är bara snurrigt.
Tack för svaret! Jo det är klart att jag förstår hur du menar när du ifrågasätter Linderborgs existens. Men jag kanske inte formulerade mig tillräckligt klart?
Däremot förstår jag i n t e hur du kan tolka artikeln som att Linderborg antyder att Freivalds fick gå/valde att gå på grund av de punkter Linbderborg nämner i artikeln*. Det enda hon skriver är ju att det är vad hon tycker b o r d e ha skett.
Visst har Persson ett stort ansvar för hela regeringens poltik, men så allsmäktig har han väl ändå inte gjort sig att det är "snurrigt" att rikta kritik mot utrikespolitiken i en artikel om just utrikesministern? :)
*Med reservation för att det verkligen är originaltexten länken går till; i en webtidning kan ju fel el. liknande rättas till efter hand.
Tobias, jag förstod (tror jag) vad Linderborg menade. Men hon borde ju veta att en minister inte avgår på grund av att människor är missnöjda med regeringspolitiken. Så att ens önska att det vore skälet är snurrigt, något bättre uttryck att beskriva det kommer jag faktiskt inte på.
All right, du menar så. Då börjar vi förstå varandra.
När jag nattaffischerade för några år sedan med budskapet "Åt helvete med privatiseringen - Avgå Elwing" trodde jag naturligtvis inte att han verkligen skulle göra det, men det var ett sätt att skrika högt och få fram ett relevant budskap.
Mao, enligt min mening är det inte snurrigt att tycka att en förd politik är sä felaktig att man kräver den ansvariges avgång - även om det givetvis inte är en önskan med realistiska möjligheter att gå i uppfyllelse, utan mer en retorisk figur. Och likaså är det, i mitt tycke, inte heller snurrigt att använda det retoriska grepp som Linderborg gör - hon sammanfattar, efter en politikers avgång, vederbörandes gärning och drar, rätt eller orätt, slutsatsen att gärningen är så dålig att det borde tvingat bort vederbörande från posten tidigare.
Att politiker mycket oftare får gå på lägenhetsaffärer och dylikt än på politiken må vara sant (och litet trist), men visst händer det att de tvingas bort på politiska grunder: Maj-Inger Klingvall är ett exempel (hade inte partikongressens förtroende och topg konsekvensen och lämnade regeringen), Rocco Buttiglioni, även om han aldrig fick tillträda, ett annat.
Tobias, ditt och Linderborgs resonemang faller på det faktum att det ju snarare är Göran Persson - inte Laila Freivalds - som är ytterst ansvarig för regeringens utrikespolitik.
Jo det är klart att han är på sätt och vis. Å tredje sidan tar ju regeringen sina beslut kollektivt. Men jag vill med (en dåres) envishet upprepa att jag tycker att kritik och eventuella avgångskrav mot enskilda statsråd för den politik som förs på deras politikområden inte gärna kan anses annat än som en fullt normal och rimlig del av det politiska livet.