Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med EU - det är vi
| På Ekot i morse rapporterades det att allt fler svenskar är osäkra på om Sverige bör vara med i EU. Trots att Sverige har varit med i EU i över tio år kan i dag var fjärde svensk inte säga ett klart ja eller nej till EU-medlemskap. Det visar den årliga SOM-undersökningen från Göteborgs universitet, som presenteras i juni. Det framgick inte av Eko-inslaget hur frågan som de deltagande i studien besvarat egentligen var ställd. Det är nämligen stor skillnad på frågorna "Anser du att Sverige ska vara med i EU?", "Anser du att Sverige ska lämna EU?" och "Skulle du rösta ja om det vore folkomröstning om svenskt EU-medlemskap i dag?". Det finns mängder av olika sätt att formulera frågan på, och dessa formuleringar får rimligtvis betydelse för svaren. Klart är dock att den svenska EU-skepsisen förefaller vara väldigt stor. Och det är djupt oroande för mig och andra EU-vänner. Professor Rutger Lindahl verkar i Ekot instämma, och konstaterar att "om inte politikerna, partierna, organisationerna och andra för ut [att samarbetet i EU påverkar så mycket i det svenska samhället] till folket /.../ och får folk engagerade, kommer det att vara en demokratisk brist". Problemet är, något jag skrivit om flera gånger förr, att EU-perspektivet fortfarande inte blivit en integrerad del av den svenska politiska debatten. EU verkar fortfarande vara något "där borta", skilt från den svenska verkligheten. Detta är naturligtvis helt felaktigt. I väntan på att våra politiska företrädare tar ansvar för EU-medlemskapet är det välkomet att åtminstone vissa journalister anstränger sig för att berätta om vad som sker inom det europeiska samarbetet och hur detta påverkar oss alla. Mats Engströms Europablogg är ett lysande exempel. |
skrivet av Jonas Morian om 09:36
Kommentarer om "EU - det är vi"
-
Anonym skrev... (26 maj, 2006 10:06) :
-
Anonym skrev... (26 maj, 2006 12:23) :
-
Anonym skrev... (26 maj, 2006 16:47) :
-
Anonym skrev... (26 maj, 2006 17:26) :
-
Anna, Fair and True skrev... (26 maj, 2006 23:25) :
-
Anonym skrev... (27 maj, 2006 12:34) :
-
Anonym skrev... (27 maj, 2006 13:54) :
-
Anonym skrev... (27 maj, 2006 23:34) :
-
Sven Elander skrev... (30 maj, 2006 21:14) :
kommenteraVärst är ändå att så många i grunden EU-positiva toppolitiker skyller impopulära politiska beslut på EU medan alla populära beslut tillskrivs Sverige, och då främst regeringspartiet. Det sägs sällan rakt ut, men det smyger sig in i väldigt mycket av det som exempelvis Göran Persson säger – Sverige är tryggt, Europa är hotfullt. Ta bara regeringens extrema överreaktionen efter att Margot Wallström sagt det som alla vi som bott i annat EU-land vet, nämligen att svensk "välfärd" inte är särskilt unik utom i vissa specifika avseenden (föräldraledighetens längd och barnomsorgens utformning).
Jag tror också att det är ett problem att många som är EU-vänner aldrig syns protestera mot EU-politik som de egentligen tycker är dålig (det finns trots allt ganska många konstiga EU-beslut, även om du och jag kanske inte skulle vara helt överrens om vilka). Det är illa för trovärdigheten om vi säger att allt med EU är bra, när folk senare läser i tidningen om en eller annan konstighet. Där finns det en hel del att förbättra.
Både Johan och PrBe har rätt i att vi som i grunden är positiva till EU är mycket dåliga på att kritisera de många och stora felen med dagens europasamarbete. Men jag upplever ofta att det finns ett politiskt Moment 22 här just eftersom den svenska EU-debatten (i den mån det finns en sådan) helt har kört fast i ja eller nej till själva medlemskapet. Det märks också varje gång en mätning om svenskarnas attityder publiceras – fokus hamnar genast på hur många som är för respektive emot medlemskapet. Egentligen borde debatt och opinionsundersökning helt handla om specifika och dagsaktuella EU-frågor som just invandringspolitiken, stabilitetspaktens framtid och grundlagen (som jag f.ö. är emot eftersom jag vill att unionen ska åta sig färre uppgifter).
Delar din uppfattning om grundlagen (och kanske fler områden), Aqurette, och de som läser min blogg kan nog få för sig att jag är mer kritiskt inställd till EU än vad jag är. Det är förstås riktigt att den svenska EU-debatten inte tycks kunna förflytta sig framåt från 1994, vilket förstås är trist, och det är rent av pinsamt hur dålig EU-rapporteringen är i de svenska nyhetsmedierna. Saker som debatteras i EU-parlamentet och inom kommissionen borde givetvis rapporteras på samma sätt som inrikespolitik i allmänhet gör, så att svenskarna har någon möjlighet att veta vad som öht är på tapeten i Bryssel. Samtidigt är det politikernas uppgift att föra debatten framåt, och det främsta sättet att komma ifrån ja/nej-debatten torde vara att helt enkelt inte ta den, utan istället börja diskutera enskilda sakfrågor inom EU. Till slut borde väl rentav medierna följa med?
Verkligen trist att fråga fortfarande ställs i sådana undersökningar! Nu är med vi med och life must go on!
Jag begriper den här uppgivenheten inför EU. För min yrkesgrupp har den t ex inneburit osäkrare förhållanden, sämre trygghet och mindre betalt - samtidigt som jag också ser ständiga exempel på en sydeuropisk byråkratitradition som verkar vara som mördasniglarna, ofantligt slöseri som verkar batraktas med axelryckningar, och ett klåfingrigt regelverk som driver folk till vansinne.
Vi sa ja 1994 - när kommer fördelarna? Ungefär så tror jag att gemene man - och jag också - resonerar.
Förespråkarna gillar inte att frågan ställs - tror jag det.
Jag tror att EU-medlemskapet uppfattas som ett ändamål i sig. Varken partiet eller de andra partierna har lyckats formulera en tydlig europavision(exkl, v(pk) och mp. Jag har full förståelse över folks inställning eftersom det saknas en framtidsvision om "vad vi vilja med EU".
Partier och politiker har ett ansvar i europafrågan. Men EU-motståndet i Sverige försvinner inte med att politiker börjar prata EU eller att journalister skriver mer. Det krävs ett underifrånperspektiv. Att människor själva börjar prata om detta. Så länge politiker, skribenter och det som populärt kallas etablisemanget pratar om ett EU som alla de som röstade NEJ och NEJ till EMU inte känner igen så kommer motsåndet att finnas kvar. Jag tror att sverige på sikt blir mer EU-vänligt, men det krävs då ödmjukhet och en förmåga att lyssna.
Det mest intressanta och visionära som pågår nu inom europadebatten är den europeiska Attacrörelsens gemensamma plan för framtidens Europa. Redan för ett år sedan, kort efter det franska nejet i konstitutionsomröstningen, skickade man detta pressmeddelande där man lanseradeABC-planen för ett socialt Europa.
Visst saknar det europeiska projektet en folklig förankring. Det mest positiva initiativet till att skapa en arena för rörelser och organisationer på europeisk nivå är utan tvekan det Europeiska Sociala Forumet, som arrangerades i Aten för en knapp månad sedan. Attac var där förstås.