Liberal releasefest med Norberg och Hagman

I går var det relasefest för den liberale debattören Johan Norbergs nya bok, När människan skapade världen (ISBN: 91-75-66554-9). Boken beskrivs som en ”prequel” till Norbergs tidigare kioskvältare (ja, med politisk facklitteratur-mått mätt – det är inte Liza Marklund och Henning Mankell vi snackar här) Till världskapitalismens försvar. När människan skapade världen borde alltså egentligen ha kommit först, enligt Norberg. Medan hans förra bok framförallt handlade om den globala kapitalismen börjar den här mer ”på hemmaplan”. På releasefesten uppmanade Norberg oss som var där (väldigt mycket folk, för övrigt) att se oss omkring och ställa oss frågan vad det är för människor och drivkrafter bakom allt vi ser; vad som skapar allt det som sedan kan korsa gränser. Jag har inte hunnit mer än att bläddra i boken, hört författaren själv hålla ett föredrag, samt läst vad Fredrick Federley och Håkan Jacobson skriver om den. Och trots att min politiska grundsyn är väsentligen annorlunda än Norbergs, Federleys och Jacobsons så får jag lov att erkänna att När människan... nog har goda förutsättningar att bli ”a must-read” för svenska politiska tyckare och förstå-sig-på:are. Temat i boken är angeläget, och Johan Norberg har en mycket god pedagogisk förmåga och formulerar sig väl. Utgångspunkten i När människan... är att det för 200 år sedan inleddes en oblodig revolution som frigjorde mänsklig skaparkraft och kreativitet. När innovatörer och entreprenörer fick frihet att skapa byggde de en helt ny värld som ökat både välståndet och livslängden mer än under de föregående 200 000 åren. En kritik som riktats mot Johan Norbergs och andra liberalers syn på utvecklingen – att allt ständigt blir bättre, är att de väljer att blunda för det faktum att välståndsökningen i världen sker i väldigt olika takt. Visst är det så, som Norberg visar i snygga grafer i sin nya bok, att tillväxten och den materiella standarden ökat dramatiskt för de allra flesta. Men detta säger ingenting om klassklyftor. Tillväxten och den materiella standarden ökar olika mycket för olika människor, vilket – i kombination med informationsteknikrevolutionen som gett människor över hela världen ökad kunskap om tillståndet på andra håll – lett till social oro och konflikter. Dessutom har det påpekats att kapitalismen inte tar någon hänsyn till miljön och de ändliga naturresurserna, samt att människor mår dåligt av det uppskruvade tempot i konsumtionssamhället. Mot detta påpekar Norberg att den socialistiska kritiken av kapitalismen har förändrats genom åren, i takt med att kapitalismen – enligt Norberg – visat sig leverera välstånd till just de grupper som Marx och andra tänkare påstått att det inte kunde. Anekdotiskt hänvisade Norberg med viss ironi i sitt föredrag under festen till Johannes Ekman som i en kulturkrönika i Ekot refererat till den amerikanske psykologiprofessorn Barry Schwartz och dennes bok Valfrihetens tyranni. Där sägs att de extrema valmöjligheternas tillvaro har sitt psykologiska pris, och att vi alla har lurats tro att optimal valfrihet, optimalt antal alternativ i alla livssituationer är liktydigt med optimal frihet. Men i själva verket, menar Schwartz, har vi fått en allmänt försämrad psykhälsa och en drastisk ökning av depressioner. I världens rikaste länder är medborgarna allt mindre nöjda med sina liv, påpekar Ekman. Själv ser jag nu fram emot att läsa boken. Den är brutalt tjock, så det känns som hängmatteläsning i sommar. I vimlet på festen i går syntes för övrigt bloggare som kamikazepiloten Aaron, Katrine Kielos, Andreas Bergh och Henrik Alexandersson, samt förstås folk från Timbro, NMI och Neo. Och Per Hagman var dj! * * * Missa för övrigt inte Katrine Kielos och Joel Malmqvists otroligt roliga analyser av Johan Norbergs attraktionskraft.