När bitterheten tar över

Att Bengt Silfverstrand, tidigare s-riksdagsman, inte tillhör mina favoriter, torde ha framgått av tidigare saker jag skrivit här och här. Trots det trodde jag att vi åtminstone, socialdemokrater emellan, kunde ha en civiliserad ton mot varandra. Tyvärr verkar inte Silfverstrand vara intresserad av – eller förmögen till – detta. Nyligen skrev han ett inlägg om att ”en mindre bloggfrossa tycks ha brutit ut i landet”. Utan att nämna några namn eller erbjuda några länkar som ledtråd (det gör han nämligen sällan eller aldrig) påstod Silfverstrand att många ”ägnar sitt huvudsakliga bloggande åt navelskåderi” och har ”tappat alla sinne för proportioner”. Detta ska enligt Silfverstrand tyvärr även ha drabbat en del socialdemokrater ”som borde veta bättre”. Han baserar detta bland annat på att det för vissa socialdemokratiska ”partivänner” (hans citationstecken, inte mina) tycks vara viktigare ”att lyfta ut sina bloggar från s-info och försöka efterlikna mediavärldens skönandar än att lyfta fram socialdemokratiska budskap tillgängliga för de socialdemokratiska gräsrötterna”. S-info är, för dem som inte känner till det, en webbportal för socialdemokratiska partidistrikt, arbetarekommuner, s-föreningar och politiker. Det är inte det socialdemokratiska partiet som äger eller driver portalen, utan det är ett privat initiativ som dock många socialdemokrater använder sig av. För Bengt Silfverstrand är det dock klart suspekt om man som sosse inte använder sig av denna plattform. Han skriver: ”Vilka bevekelsegrunder man har för att inte tycka s-info vara ’fint nog’, är okänt”, och att ”s-info huvudsakligen ska användas för att föra ut ett socialdemokratiskt budskap”. På detta kommenterade jag att i valet mellan att ha min blogg på en hårt styrd och utseendemässigt rätt trist plattform som S-info, och det betydligt friare Blogger/Bloggspot – där det finns oändligt många fler bloggare än på S-info, av allehanda politiska kulörer, så var mitt beslut enkelt. Därpå följde ett replikskifte, ur vilket jag hämtat nedanstående höjdpunkter: Silfverstrand: Om plattformen är trist så är det ju märkligt att undertecknad m fl har så många besökare. Friheten är minst lika stor på s-info och dessutom så kombineras denna frihet med ansvar för vilka inlägg som tas in. Dyngspridare har vi nog med på olika bloggsidor. Morian: Jag förstår verkligen inte varför du framhärdar i att misstänkliggöra partivänner och andra som väljer andra tekniska plattformar än du för att blogga. För mig handlar mitt bloggande åtminstone inte om att i första hand skaffa fler anhängare till socialdemokratin, utan att fritt få uttrycka mina tankar och reaktioner. Jag har valt att göra det på en populär och bra teknisk plattform som tillåter mig att utseendemässigt anpassa den efter mina önskemål. Och utan en stor sosselogga och ett klatschigt partinamn påklistrat så slipper jag känna mig tvingad att väga mina ord på guldvåg och fundera på om det jag skriver kan tolkas som representativt för partiet. Det är det val jag har gjort. Du har gjort ett annat. Kan vi inte bara lämna det där? Silfverstrand: Ingen har tvingat dig att skriva på denna blogg, men du kan liksom flera andra kverulanter uppenbarligen inte låta bli. Alla får fritt uttrycka sina tankar på denna blogg. Ingen har heller förbjudit dig att välja andra former. Patetiskt blir det först när man gråter krokodiltårar för att någon dristar sig i att ironisera över självgodhet profilering som går ut på att sätta det egna intresset för de värderingar man säger sig företräda. /.../ Du har satt egenintresset i fokus. Det är ditt val. Men kom inte och klaga för att andra har mage att sticka hål på egobubblan. Magsura utfall? Det blir värre... Nu har Silfverstrand nämligen skrivit ett nytt inlägg där han skriver att han ironiserat lite över ”den tendens till egotrippande som spridit sig via bloggen”, ett egotrippande som fått ”den egna personen att framstå som betydelsefullare än det budskap man vill förmedla”. Och på detta ska jag ha ”fastnat på kroken” och gråtit krokodiltårar för att Silfverstrand haft ”mage att kritisera det faktiska förhållandet att även ett antal socialdemokrater finner det mera angeläget att plagiera kändiskulten och vältra sig i självbespegling och navelskåderi i stället för att lyfta fram det socialdemokratiska budskapet”. Och så den obligatoriska slutklämmen: ”S-info är helt enkelt inte fint nog för vissa bloggare som tycks älska att blogga för bloggandets egen skull”. Jag har gett upp allt hopp att få rimliga svar på kommentarer på Silfverstrands blogg, och skriver därför detta mest för att göra andra uppmärksamma på hans debattstil och varna för att ge sig in i resonemang med honom. Jag gör det med viss sorg, då jag vet att det är många som tycker att Bengt Silfverstrand gjort många goda insatser för socialdemokratin och att han skulle kunna fortsätta bidra på ett positivt sätt i samhällsdebatten. Tyvärr vittnar Silfverstrands attityd om att bitterheten och missunnsamheten helt verkar ha fördunklat hans omdöme. I själva sakfrågan om huruvida socialdemokrater i första hand bör blogga på plattformen S-info, vilket Silfverstrand förespråkar, så vill jag göra klart att jag egentligen inte har något emot S-info. Det är en teknisk plattform bland andra, med vissa fördelar och vissa nackdelar. Många sossar verkar uppskatta den plattformen, och jag har ingen anledning att recensera deras val – lika lite som jag har några synpunkter på dem som föredrar Blogger, WordPress, Movable Type eller BlogSoft. Alla har de sina fördelar och egenheter. Men för Silfverstrand så verkar jag, LO-bloggarna, partiets valblogg och mängder av andra bloggare främst vara intresserade av att profilera oss själva, något som bevisas av att vi valt andra bloggverktyg än S-info. Det är förstås en fullständigt absurd uppfattning, och säger nog tyvärr en del om hans syn på tillvaron. Jag tänker inte skriva några fler kommentarer på Silfverstrands blogg – hans svar har en så deprimerande trist attityd att det inte känns mödan värt. Däremot har jag för kännedom mejlat honom och berättat att jag skrivit detta inlägg. Jag räknar dock inte med någon respons. Silfverstrand har hittills inte förefallit nämnvärt intresserad av dialog.