Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    tisdag, augusti 15, 2006

    Tankar om makt

    Jag var och lyssnade på ett Timbroseminarium om makt och ”Sveriges demokratiska underskott”. Seminariet utgick ifrån en nyutkommen bok där ett antal skribenter, utifrån lite olika utgångspunkter, skriver om just den svenska demokratin och dess brister. På DN Debatt skrev häromdagen statsvetaren Tommy Möller en artikel baserad på hans bidrag i boken.

    På seminariet inledde Per T Ohlsson (Sydsvenskan) med att ifrågasätta om man överhuvudtaget kan rangordna demokratier. Ohlsson refererade bland annat till Bruno Kreisky, som uttryckt väldigt varma känslor över det svenska politiska systemet – men samtidigt framhållit dess konstitutionella motsats: det brittiska, som det överlägset bästa.

    Ohlsson ansåg bland annat att vi i Sverige i det närmaste har institutionaliserat ett starkt fokus på högt valdeltagande, trots att detta enligt honom inte alls var något vidare bra mått på politiskt engagemang bland medborgarna. Han menade tvärtom att ett högt valdeltagande inte alls nödvändigtvis var så viktigt. Denna ståndpunkt framhålls inte sällan från just borgerligt håll, och det är svårt att då inte slås av det välkända faktum att ett högt valdeltagande anses gynna vänsterkanten...

    Tommy Möller talade om politiseringen av statsförvaltningen och exemplifierade bland annat med utnämningspolitiken. Möller påpekade att regeringen aviserat att en översyn och förändring av systemet kommer att ske, något han menade vore välkommet. Jag kan bara instämma. Vårt demokratiska system har mycket att vinna på att inte minst chefstillsättningen i myndigheter och statliga verk och företag sker mer öppet och via mer reguljära ansökningsförfaranden än i dag.

    Sedan ska man inte överdriva omfattningen av politiska tillsättningar. Magnus Ljungkvist har i en serie inlägg på ett föredömligt sätt gjort en bra och tydlig genomgång av detta (här, här och här). Jag tror inte heller att ett förändrat tillsättningssystem skulle ge så värst annorlunda utfall än i dag; de människor som i dag är generaldirektörer, verkschefer etc. har alla sådan kompetens att de med största sannolikhet skulle kunna få sina jobb även med en annan tillsättningsform.

    Möller drog också en lans för att Riksdagen borde få ökat inflytande över tillsättningen och granskningen av enskilda statsråd. Också det tycker jag låter rimligt och vore väl värt att fundera vidare kring.

    Slutligen ifrågasatte Tommy Möller den opinionsbildande roll många myndigheter har, men konstaterade också ironiskt att demokratin knappast hotas av att ”Claes Borgström skriver konstiga debattartiklar” (syftandes på det famösa utspelet inför fotbolls-VM). Statligt finansierad opinionsbildning är något jag kommenterat tidigare.

    Den före detta översten av 1:a graden Bo Pellnäs var något av seminariets outsider, och kunde inte stoltsera med samma akademiska meriter som många andra i panelen. Hans erfarenheter från fredsbevarande arbete i allehanda krigszoner i världen – och inte minst bakgrunden från 2005 års Katastrofkommission – gav honom dock auktoritet så det räckte. Pellnäs formulerade sig väl om ansvarsbegreppet inom statsförvaltningen och drog paralleller till det militära: ”Befogenheter kan delegeras men ansvaret kvarstår”. Bo Pellnäs efterlyste också en svensk författningsdomstol, något som hans medförfattare i boken Olof Petersson i sitt kapitel också är inne på.

    Christina Wainikka (doktor i juridik och tidigare jurist på Svenskt Näringsliv) varnade för en urvattning av offentlighetsprincipen. Hon exemplifierade med undanhållande av dokumentation och bristande kompetens om offentlighetsprincipen hos tjänstemän. Dessutom uppfattar många offentliganställda sig som tystade på sina arbetsplatser, trots sin grundlagsskyddade meddelarfrihet. Wainikka hänvisade även till Journalistförbundets sekretessutredning från 2002 som visar att av nära 200 ändringar i sekretesslagen tiden 1992-2002 innebar två förändringar ökad öppenhet men närmare 80 ökad sekretess. Samma nedslående resultat visar förbundets utredning om sekretessförordningen.

    Sammanfattningsvis så var det en ganska intressant övning med många tänkvärda synpunkter. Mycket var naturligtvis präglat av Timbrosfärens omvittnat kritiska syn på socialdemokratin och socialdemokratiskt styre, men många av de idéer som seminarietalarna framförde var väl värda att ta på allvar och överväga.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .


    Kommentarer om "Tankar om makt"

     

    Blogger Johan Sjölander skrev... (15 augusti, 2006 23:37) : 

    Tommy Möller är väl gammal moderat partiombudsman, om inte jag tar fel. Kan man dra några slutsatser om politiseringen av akademin utifrån detta faktum? Eller av Timbro (även om det kanske vore att slå en lite väl öppna dörrar...)

     

    Anonymous C. L. K. Aqurette skrev... (16 augusti, 2006 03:50) : 

    Jonas:
    Är det Bruno Kreisky, Per T Ohlsson eller du själv som menar att Storbritannien är Sveriges konstitutionella motsats? Jag tycker nog att det finns mer som förenar än skiljer. USA, Tyskland och Frankrike avviker nog mer från Sverige i detta avseende. Eller avsåg påståendet någon specifik aspekt av det politiska systemet?

    (För övrigt är det där om att vänstern vinner på högt valdeltagande en sanning med modifikation.)

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (16 augusti, 2006 09:44) : 

    Aqurette,

    Först och främst: beklagar otydligheten - det var Per T Ohlsson som uttryckte sig på det viset.

    Din hänvisning till en ledarartikel i Svenska Dagbladet som delvis ifrågasätter uppfattningen om att vänstern gynnas av högt valdeltagande kan förstås förefalla bestickande. Jag bestämde mig därför för att kolla upp fakta.

    Jag kontaktade Henrik Oscarsson (Docent/Associate professor på Svenska Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet). Här nedan följer hans svar:

    Vänsterväljare tenderar att vara mer svårmobiliserade, vilket betyder att ju högre valdeltagande desto starkare framgångar för vänsterpartiet. Det finns gott om forskning som stöder detta. Sambandet är inte starkt men finns.

    Exempel: Om alla hade röstat i 2002 års riksdagsval (100% valdeltagande istället för 80%) hade socialdemokraterna fått drygt en procentenheter starkare röststöd.
    Om alla hade röstat i 2004 års Europaparlamentsval (100% valdeltagande istället för 37,9%) så hade socialdemokraterna haft 9 procentenheters starkare röststöd.

    Det allmänna sambandet är att de åsiktsmässiga avvikelserna mellan röstare och soffliggare riskerar att vara större ju färre som röstar.

    Med förtida röstning är det tvärtom -- här missgynnas de partier som har många upptagna väljare "i farten", och de väljarna tenderar att stå till höger i politiken. Om den nya kommunala förtidsröstningen skulle bli katastrof slår det mot valdeltagandet, och i så fall mot moderaterna eftersom de regelmässigt är överrepresenterade bland förtidsröstarna.

    Läs mer i våra rapporter på www.valforskning.pol.gu.se. Där finns nästan allt. På grundlagskommitténs hemsida utvecklar jag resonemanget i en gästkrönika.

     

    kommentera