Olika bilder av Kuba

Det finns uppenbarligen flera sätt att rapportera om att den kubanske diktatorn Fidel Castro fyller 80 år i dag. Bara genom att jämföra Aftonbladet och Dagens Eko ser man två helt olika tonfall. Ur Aftonbladets artikel: ”– Han är seg som ett gammalt kubanskt träd, säger en talesman. Tidigt i morse meddelade Venezuelas president Hugo Chávez, nära vän till Castro, att han besöker Havanna i dag. – Jag ska ge honom en stor tårta.” ”På landsbygden är alla bekymrade för Castros hälsa. Den dämpade oron inför framtiden som finns inne i Havanna märker man inte av – revolutionen är mer förankrad här.” ”Castromotståndarna har ingen som helst förståelse för det kommunistiska Kubas framtid, revolutionen har för dem blivit likt ett rött skynke som väcker oresonlig ilska.” ”Det är onekligen ett faktum att de sociala rättigheterna är bättre här än i många stora demokratier. Det finns inga gatubarn i Kuba som i andra fattiga länder. Sjukvården är fri och alla kan läsa.” Sammanfattningsvis: myspys saxat ur det kubanska kommunistpartiets tidning ”Granma”, alla på landsbygden är oroliga för Castros hälsa, de som vill ha demokrati i Kuba är oresonligt ilskna på diktaturen, det finns inga gatubarn i Kuba och alla kan läsa. Det låter ju verkligen som ett toppenland – det är inte utan att man undrar över varför de där ”Castromotståndarna” är så oresonligt ilskna. Dagens Eko väljer i stället att berätta om Raúl Rivero, en av de många exilkubaner över hela världen som hoppas nu på en övergång till demokrati. Rivero är författare och journalist och lever i dag i Madrid: ”70 procent av den kubanska befolkningen har aldrig upplevt något annat än en totalitär regim och tror att en förändring är omöjlig. Men jag och många med mig tror på en fredlig utveckling utan ett stort blodbad”, säger Raúl Rivero. Rivero är en av de tusentals människor som satts i kubanskt fängelse på grund av sin kritik mot Fidel Castro och hans regim. Många dissidenter världen över har nu krävt hjälp från såväl USA som det internationella samfundet för att påverka det kubanska samhället i en demokratisk riktning. ”Kuba behöver ingen karismatisk ledare, Kuba behöver frihet. Omvärldens bild av Castro som revolutionen förkroppsligad har skadat den kubanska befolkningen och dess frihetskamp”, säger Raul Rivero avslutningsvis i Dagens Ekos inslag. Självklart är inte verkligheten enbart svart eller vit, och i valet mellan att svälta till döds eller att berövas grundläggande demokratiska rättigheter så skulle nog många välja det senare. Lyckligtvis behöver valet inte stå mellan sådana extremer. Faktum är att människor mår bättre och har en längre livslängd i demokratier än i diktaturer. Aftonbladet torde därför kunna kosta på en sig en något mer kritisk ton till Kuba och Fidel Castro än i exemplen ovan. För insiktsfulla rapporter från Kuba rekommenderas Anna Ardins blogg. Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: Kuba, Castro, Fidel Castro.