Har bloggarna påverkat valrörelsen?

Frågan i rubriken har ställts förut, och sanningen är väl att det ännu är lite för tidigt att uttala sig om den saken. Det lär bli en uppgift för statsvetare och medieforskare att granska efter valet. Men redan nu finns det en del intressant skrivet i frågan. I går presenterade Näringslivets Medieinstitut, NMI, ett så kallat briefing paper om i vilken utsträckning så kallade nya medier och allmänt tillgängliga uttrycksmedel gjort något större avtryck i opinionen. I skriften görs bland annat ett ambitiöst försök att kategorisera de många olika typerna av politiska bloggarna i fem huvudkategorier: partibloggar, ungdomsförbundsbloggar, journalistbloggar, opinionsbildningsbloggar och bloggar skrivna av en eller flera privatpersoner. NMI tillstår att det förstås finns överlappningar och gråzoner som gör att denna uppdelning inte är helt oproblematisk. Det konstateras också att partibloggarna "framstår som den kategori som lyckats sämst när det handlar om genomslag och förmåga att skapa politisk hetta". Min egen blogg, alltså denna, sägs hamna i ovan nämnda gråzon mellan parti- och opinionsbildningsblogg. Å ena sidan sägs jag ha gjort mig känd för "svidande kritik av det egna partiet, socialdemokraterna, och gått över partigränser i kampen för sina ideologiska principer", men kandiderar å andra sidan till Stockholms kommunfullmäktige. Och visst har jag kritiserat mitt partis politik, interna bråk och enskilda företrädare vid ett flertal tillfällen. I vilken utsträkning kritiken verkligen svidit är nog dock svårare att svara på. Mer uppmuntrande att läsa är att jag i NMI-skriften beskrivs som "en favorit bland bloggare, politiska journalister, och opinionsbildare från hela det politiska spektrumet", och att jag ger mitt parti "ett personligt ansikte utåt". Och smicker tas förstås alltid tacksamt emot! NMI uppmärksammar roligt nog också Magnus Ljungkvists och min gemensamma satsning Almedalsbloggen som sägs "gjorde succé i årets politikervecka i Visby". Våra inlägg om vimlet, talen, utspelen och seminarierna "öppnade en dörr till en viktig politisk händelse som annars oftast bryts genom medieföretagens prisma". Men vad jag saknar är de kvinnliga bloggarna. Dessa verkar NMI ha missat. Det finns ju gott om jäkligt bra sådana inom de olika kategorier av politiska bloggar som NMI beskriver, men som inte omnämnts eller fått en länk i appendixet; Rosemari Södergren, Johanna Nylander, Zaida Catalán, Marta Axner och Sakine Madon, för att bara nämna några få. Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: politik, bloggar, bloggosfären.