Hopp för Europaperspektivet

Hur mycket jag än beklagar den borgerliga valsegern så finns det åtminstone ett politikområde där jag hyser ett visst hopp om förbättring jämfört med hur det skötts under den socialdemokratiska regeringen. Jag tänker då på EU-frågorna. Inte för att jag sympatiserar mer med den borgerliga politiken på detta område, men inom borgerligheten finns trots allt en större samsyn om att EU-samarbetet i grunden är positivt och att Sverige såväl kan tillföra något till övriga EU som själv utvecklas av samarbetet med andra länder i Europa. Och flera frågor av betydelse står på dagordningen inom EU den närmaste tiden. Rumäniens och Bulgariens stundande EU-medlemskap, frågan om Turkiets eventuella medlemskap, EU-konstitutionen, det nya svenska ordförandeskapet i EU 2009 samt Europavalet samma år, för att bara nämna några. Under en period, i samband med det förra svenska ordförandeskapet i EU 2001, uppmärksammades EU-perspektivet på ett mycket bra sätt i den politiska debatten liksom i medierna. Sedan dess har det tyvärr gått utför. Visst har Sverige även efter det deltagit aktivt i EU-samarbetet, men det har främst skett på tjänstemannanivå – genom den i dessa sammanhang ytterst kompetente Lars Danielsson. Men den för EU-frågor ansvarige ministern, Bosse Ringholm, föreföll inte nämnvärt engagerad. Åtminstone inte utåt, vilket är nog så viktigt. Jag hoppas att den nya regeringen ska ta tillfället i akt att utse en Europaminister som är en duktig pedagog och kommunikatör. En sådan person skulle nämligen kunna göra stora insatser genom att i mediala och andra sammanhang förklara hur den svenska ekonomin och politiken intimt hänger ihop med den europeiska, och varför det svenska EU-medlemskapet därför är så viktigt. Det vore förstås förmätet av mig att peka ut lämpliga kandidater till posten, men en viss folkpartikvinna bördig från Göteborg och med lång erfarenhet från Europaparlamentet förefaller onekligen ligga nära tillhands... Men en Europaminister ska självklart inte vara den som hela tiden åker till Bryssel för att representera Sverige på ministerrådsmöten – det är ett jobb för fackministrarna inom miljö, finans, infrastruktur och vad det nu må gälla. Förhoppningsvis slopas under mandatperioden av samma skäl den hopplöst föråldrade EU-nämnden i riksdagen. Det är en idiotisk tanke att ha en särskild nämnd i riksdagen där regeringsrepresentanter rapporterar vilken politik de tänkt föra i EU-sammanhang. EU-relaterade ärenden ska naturligtvis beredas i respektive berört utskott, precis som alla andra politiska frågor. Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: politik, EU, valet 2006.