Ett misslyckande ska kallas för ett misslyckande
Till alla er som gått och väntat otåligt på besked om resultatet av min så ombloggade personvalkampanj till Stockholms kommunfullmäktige kan jag nu redovisa det slutliga resultatet. Jag fick 19 personvalskryss. 19! Det är förstås ett misslyckande. Och som den förre moderatledaren Carl Bildt en gång uttryckte det: ett misslyckande ska kallas för ett misslyckande, och ett misslyckande är det. Följaktligen kommer jag inte att ta plats i kommunfullmäktige den här gången, och mina idéer om Stockholms utveckling får anstå – eller plockas upp av andra. Möjligen kan det bli aktuellt med något uppdrag i någon nämnd, och det återkommer jag i så fall förstås om. Nåja, jag tröstar mig med att mina insatser för att bli vald trots allt var begränsade. Utöver ”vanligt” deltagande i valrörelsen med affischering, materialutdelning etc., så har jag ägnat mig åt flitigt bloggande om de frågor jag tyckte var viktiga, mediebearbetning resulterande i en artikel Östermalmsnytt, samt flygbladsutdelning i min gamla stadsdel Hjorthagen. En annan omständighet som sannolikt påverkade mina möjligheter att bli vald, var det faktum att socialdemokraterna bara fick totalt 10 775 röster i valkretsen (motsvarande 12,2 procent). Jag kan möjligen också trösta mig med att jag är i gott (?) sällskap. Personröstningen nådde bottenrekord i årets val. Bara 22 procent av väljarna valde att sätt kryss framför en kandidat, och endast sex riksdagskandidater fick tillräckligt många kryss för att ta sig in i riksdagen. Detta har fått bland andra Tommy Möller, professor i statskunskap, att ifrågasätta spärren för personkryssen. Det kan dock dröja innan personvalssystemet kan komma att förändras. Just nu ligger frågan i grundlagsutredningen, tillsammans med en lång rad liknande frågor. Utredningen ska vara klar först i december 2008 och därefter väntar två riksdagsbeslut med val emellan innan eventuella förändringar träder i kraft. Först vid valet 2014 blir det då aktuellt med nya regler. Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: valet 2006, personval, Stockholm. |
Kommentarer om "Ett misslyckande ska kallas för ett misslyckande"
Upptäckte i vallokalen att jag inte kunde rösta på dig (fel valkrets). Att riskera att rösta in någon gammal betongsosse, kunde jag bara inte och socialdemokraterna fick inte min röst.
Vänligen, Ylan
Atttans. Då håller jag dig personligen ansvarig för valresultatet :-)
Attans. Om jag inte själv hade varit kandidat, och om inte du hade kandiderat för fel parti i fel krets hade jag absolut kryssat dig :-)
(har de inte nåt system i Norge där man kan ge personröster till ett annat parti än det man röstar på förresten? Eller har jag fått det helt om bakfoten?)
Moster, det där var lite väl många brasklappar tycker jag... Jag har tyvärr ingen vidare koll på det norska valsystemet, men om det du skriver stämmer så låter det onekligen intressant.
Google är vår vän. Det går!
"Slengere
personstemme til kandidat fra annet parti. For å føre opp slengere skriver du navnet på kandidaten i et eget felt på stemmeseddelen. Ved å gjøre dette går deler av stemmen din til et annet parti. Hvor mange slengere du kan sette opp står på stemmeseddelen. Kun tillatt ved kommunestyrevalg, ikke fylkestingsvalg."
Från http://www.aftenposten.no/nyheter/iriks/politikk/valg2005/article173624.ece#Slengere
eh, ja fick inte lapparna i tid till kreta.
Och faar f.o. inte roesta i kommunalvalet...:-)
Sedan undrar jag om det inte var Lundgren som sade det om misslyckande. De har ifsg haft fler tillfaellen att saega det saa baada kan ju ha gjort det..
/UBYMIF
>Nåja, jag tröstar mig med att
>mina insatser för att bli vald
>trots allt var begränsade
Lite ovanligt efter en valmotgång att trösta sig med att man egentligen inte satsade fullt ut? Själv ställer jag inte upp i några val alls (och skulle garanterat inte få ihop 19 kryss) så jämförelsen är fullständigt hypotetisk men jag tror nog jag skulle vilja känna att jag gjort mitt yttersta och sen får det bära eller brista.
UBYMIF, nä - det var Bildt. Mina Google-sökningar tyder åtminstone på det :-)
Per, jag tror att jag gjorde rimligt stora insatser i förhållande till mina chanser och hur angelägen jag var. Jag visste att mina möjligheter att få ihop tillräckligt många kryss var ytterst små, givet personvalssystemets konstruktion. Och jag tyckte inte riktigt att det var värt att satsa all fritid och stora ekonomiska resurser på att driva min egen kandidatur. Utifrån mitt perspektiv var det trots allt viktigare att göra en insats för socialdemokratin snarare än för min egen politiska "karriär".