Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    tisdag, september 19, 2006

    Socialdemokratin efter Persson

    Inte oväntat kretsar hittills mycket av den socialdemokratiska eftervaldebatten om vem som ska ta över som partiledare. Det är naturligt, men det får inte bli den viktigaste frågan. De viktigaste frågorna vi socialdemokrater måste ställa oss är varför valet gick som det gjorde och vad vi gjorde för fel. Men viktigast av allt är förstås hur vi nu bör göra under de år som återstår innan vi får chansen att låta våra idéer genomsyra politiken igen.

    Jag tycker inte att vi ska nöja oss med att tillsätta en valanalysgrupp. Vi behöver en mer genomgripande analys av valet, kombinerat med ett strategiskt förnyelsearbete av socialdemokratisk organisation, kommunikationsarbete och politik. Och detta arbete bör ledas av en socialdemokrat med högt förtroende inom rörelsen och som ändå stått utanför det inre partiarbetet de senaste åren. Jag kan inte tänka mig en bättre kandidat för detta än Margot Wallström.

    Sedan har vi då frågan om efterträdare som partiledare. För mig är det inte alls självklart att nästa partiledare måste vara en kvinna, som en del tycks mena. Däremot är några av mina egna favoritkandidater kvinnor, och jag tror att det skulle skicka flera viktiga signaler att välja just en kvinna. Dock tror jag att det är absolut nödvändigt att en opositionsledare bör ha riksdagsmandat och helst ha regeringserfarenhet. Min favorit är därför Mona Sahlin.

    Men med, i mitt scenario, Margot Wallström som huvdansvarig för valanalys- och förnyelsearbete läggs samtidigt grunden för att hon ska kunna ta över när vi tar tillbaks makten 2010. Och ett sådant team; Sahlin och Wallström, skulle definitivt ge borgerligheten en match under den kommande fyraårsperioden och i valet 2010.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .


    Kommentarer om "Socialdemokratin efter Persson"

     

    Blogger Fredric Kjellberg skrev... (20 september, 2006 07:36) : 

    Om nu sossarna skulle vara för borgerliga - varför går väljarna i så fall åt höger? Beror det bara Persson eller på någonting annat "fel" i politik och framförande?

     

    Anonymous Anonym skrev... (20 september, 2006 11:50) : 

    Valstrategi hit och valstrategi dit. Varför intresserar ni er inte för att formulera och föra (fast nu är just det lite sent) en vettig politik istället? Ni har ju haft några år på er.

    Eller menar du att väljarna har gjort fel som har röstat bort sossarna trots sossarnas aldeles fenomenala framgångar?

     

    Blogger Gork skrev... (20 september, 2006 13:44) : 

    Hur ska socialdemokraterna hantera regeringsfrågan om 4 år? Om man skall göra som idag så krävs det väl mer eller mindre att alliansen faller på eget grepp eller ekonomisk kris.

    Det borde vara politiskt svårt att gå mer åt vänster, såvida man inte lyckas vända högervinden.

     

    Blogger Jonas N skrev... (20 september, 2006 13:48) : 

    Jonas M, jag skrev i ett annat forum vad jag anser om sossarnas våndor. Du kanske inte inte håller med mig, men jag tror att det är en ny situation för 'er' och att den inte är alldeles enkel. (Du får ha överseende med min ngt raljerande ton, det skrevs på en mer liberal blogg :-). Om du menar att jag är helt fel ute får du gärna förklara närmare ...

    Vidare skulle jag må gott av Mona S (och det stämmer dessutom med hur jag uppfattar situationen). Så här skrev jag:

    Jag är tämligen säker på att alla de hyfsat insiktsfulla och relativt smarta och ffa 'makthungriga' sossar som gärna skulle vara partiledare och bli statsminsiter såsmåningom, typ 2010 ...

    ... inser att det inte är taktiskt rätt att tillträda just efter en mega-valförlust och med en partiapparat utan egentlig riktning, styrsel och kompass och i ideologisk ökenvandring.

    Persson gjorde tydliga och skarpa vänstergirar inför valet (och även under året innan valet). Han började orera om 'högern' som vill ge sig på 'dom svaga', berika dom rika, om gammaldags 'klasspolitik', och gastade om 'börsen' och 'klipparekonomi' enbart för att skrämmas, han var tom inne på att låta AP-fonder styra Volvo om de fick 'fel' ägare, kvotering i styrelserum mm.

    Han förlorade mittfältet, den skötsamma medelklassem pga av att Reinfeldt manövrerade sig dit och för att han släppte det, bla med sin röda slagordsretorik (enl ovan).

    Näste partiledare skulle göra klokt i att omedelbart gira högerut igen och åter spetsa in sig på mittenväljarna. Men detta kommer inte att gå utan påtagliga konvulsioner. Det skulle även öka tappet åt vänster och framgångar på mittfältet skulle inte alls vara lika säkra, och hur som helst bara komma ganska sakta.

    Näste partiledare har alltså inte alls någon rolig sits, och måste dessutom verka i opposition under en tid dom alliansen kommer att kunna skörda ett antal ganska enkla framgångar.

    Normalt brukar rörelsen utse ledare som skall sitta där i decennier. Det var nog ganska klokt när man i princip abbonerade på regeringsmakten. Så är det ju inte nu, och kanske (förhoppningsvis) blir det aldrig så igen.

    Så denna gången är jag inte säker på att det kommer bli så. De som helst vill bli partiledare håller ganska låg profil, och ur deras synpunkt vore det bästa om där funnes en 'Lennart Daleus' (eller Kurt Hellström)) som kan få sitta i två år och behäftas med motgångarna och det mödosamma rekonstruktionsarbetet utan att skörda synliga framgångar.

    Först om kanske två-tre år skulle en ny partiledare (av Carl Henric Svanberg-typ) kunna komma in, obefläckad av Persson-fiaskot och det slitiga inre städ- och rekonstruktionsarbetet, som den förlösande kraften och samla partiet, väljarna med ny framåtanda och optimism. Och hinna rida på den vågen utan att malas ner och tappa auran i den grå politiska vardagen lagom till sept 2010 ...

    Men så går det givetvis inte att aktivt planera inom (s). Ingen vill axla nederlaget nu och de mödosamma oppositionsåren bara för att avpolleteras som förbrukad utan synbara framgångar om tre år för att ge plats åt näste man (?) att skörda frukterna ...(frasen 'dukat bord' dyker upp i mitt huvud :-)

    Jag tror att ungefär så resonerar Wallström, och jag är säker på att hon då (~2009) vill ha jobbet. Hon är fö en politisk lättviktare och inte tillräckligt driven i maktspelet för att manövrera sig till toppen i kamp mot hennes medtävlare. Skulle hon tillträda nu skulle hennes glans vara nästan helt borta om fyra år.

    Jag tror därför att nästa partiledare/inna kommer att vara ganska lättviktig och även kortvarig och troligen inte den mest lämpade. Skulle det bli en starkare person skulle där uppstå stridigheter under de kommande åren och det är inget jag skulle bli ledsen över heller ....

    Hur som helst är jag säker på att (s) kommer att erbjuda mycket underhållande betraktelser under flera år. Det är ju i princip flera decenniers försummelser på många plan som behöver bearbetas och innan dess inses


    Och jag såg se'n att PJ Anders Linder gör en snarlik bedömning i SvD.

     

    Anonymous Anonym skrev... (20 september, 2006 18:24) : 

    Mona Sahlin tror jag inte alls på. Hon känns "förbrukad". Det behövs ett nytt fräscht ansikte, Margot Wallström är i så fall ett betydligt bättre val. Min favorit är dock Carin Jämtin, en mycket sympatisk och skicklig politiker som dock kanske är något grön fortfarande.

    Angående den nya riktningen så tror jag att jonas n har rätt. Det vore vettigast att söka sig mot mitten i vissa strategiska frågor - t.ex. gällande valfrihet i offentlig sektor, småföretagens villkor, (mindre) skattesänkningar för låg och medelinkomsttagare, samt en mer flexibel arbetsmarknad á la Danmark - och i övrigt behålla vänsterflanken. Jag tror för egen del att den borgerliga sidan kommer att utmanas av högerflanken i sina egna partier med krav på större skattesänkningar för förmögna osv. Då är s i ett guldläge för att ta över makten. Det var arbetslösheten och den stelbenta företagarpolitiken plus en viss trötthet efter 12 års maktinnehav som fällde sossarna. Ingenting annat. Sverige är fortfarande ett alltigenom socialdemokratiskt land och med vissa mindre justeringar så tar vi tillbaks makten 2010.

     

    Anonymous Anonym skrev... (20 september, 2006 21:54) : 

    Tänk vad engagerade borgarna är om vilken partiledare vi ska ha. Nå, jag ska berätta en sak för er - här plockas ingen in som inte har ett massivt stöd i rörelsen. Oavsett hur omstridd och ifrågasatt Göran Persson har varit har han haft partiets stöd. Det har inte funnits samma sorts krypskytte mot honom som t ex Bo Lundgren fick utstå.
    Jag ser gärna en kvinna - av den enkla anledningen att de snubbar som finns i lämplig ålder är deformerade av sin egen makt. Därför kommer inte Per Nuder att bli aktuell - trots att hans högsta mål alltid varit att bli partiordförande (och det är därför han inte kommer att bli det - våra företrädare ska vara nödbedda och behöva övertalas; detta gällde för Erlander och Palme och hade också gällt för Carlsson.
    Men...när partiet kallar så ställer man upp.
    Jag vill se Jämtin men kommer få se Wallström. Inte för att Aftonbladet tror det utan för att hon är det naturliga valet.

     

    Anonymous Anonym skrev... (21 september, 2006 00:09) : 

    Jonas -
    Om vi bara får se dig som partisekreterare så...

    Jag vet inte om du läste Rothsteins debattartikel i DN(?) idag. Den kanske inte har nått NY? Hans huvudtes var att Aliansens seger innebar den slutgiltiga triumfen för det socialdemokratiska samhällsbygget. När motståndaren bara kan segra genom att ta över ens tankevärld, då har man vunnit. Jag tror att det är en fundering väl värd att ta med sig in i funderingarna om vad som gick fel. Och hur man ska bete sig för att ta tillbaks makten...

     

    Blogger Bruce Banner skrev... (21 september, 2006 10:27) : 

    Mona är nog omtyckt ute i stugorna, men fan vet om hon är respekterad.

    Nej, Wallström känns given.

     

    Anonymous Anonym skrev... (21 september, 2006 12:31) : 

    Nu har Wallström tackat nej. Är det någon tvekan om att Carin Jämtin är det bästa (kvinnliga) alternativet? Ung, medial, snabb i tanken, sunda värderingar, ser bra ut och har en sympatisk utstrålning (viktigt i dessa tider).

    Mona Sahlin tillhör det förflutna och har inte samma karisma som tidigare. Hon är för nära kopplad till det som varit, och alla skandaler osv.

    Wanja Lundby Wedin lockar inga borgerliga väljare. Hon är för typiskt "vänster" och konfronterande. Och inte särskilt medial heller.

     

    Anonymous Anonym skrev... (21 september, 2006 15:32) : 

    Person var väl en joker när han tillträde, vad jag ser finns det inget säkert kort att ta för er. Wanja är väl ganska utesluten en oppositionsledare som inte sitter i riksdagen vore sannerligen enastående.

     

    Anonymous Anonym skrev... (21 september, 2006 15:34) : 

    simon j,

    Läs detta, om du blev förvånad att Reinfeldt tvingades bli en sorts sosse:

    http://www.zetterberg.org/Lectures/l021203.htm

     

    Anonymous Anonym skrev... (21 september, 2006 23:21) : 

    Anonymous -
    Tack för en intressant länk. Det där var ju lite stöd för min arbetshypotes om "de nya moderaterna": Reinfeldt har kanske inte övergivit sina gamla tankar fullt ut. Men istället för att chocka Sverige tillbaks till marknadsliberala värderingar - som väl får sägas varit Bildts och Lundgrens recept - vill han ge en "metadonbehandling" till ett land i bidragsberoende.

     

    kommentera