Alliansens verklighetsbild sattes i medierna

Under helgen har en debattartikel jag skrivit publicerats i några olika landsortstidningar, bland andra Ljusnan och Eskilstuna-Kuriren. Kanske dyker den upp på lite fler ställen. I artikeln framför jag tesen att de borgerliga vann valet genom att övertyga väljarna att man hade de bästa lösningarna på vår tids stora utmaningar och idéerna för framtiden. Som socialdemokrat och mediegranskare konstaterar jag att den verklighetsbilden – sann eller falsk – i hög grad sattes i medierna. Läs artikeln nedan. * * * Baudelaire skrev att Djävulens största list var att övertyga världen att han inte fanns. De borgerliga partiernas största list var sannolikt att få väljarna – via medierna – att tro att de inte fanns. I stället fanns Alliansen. Detta begrepp signalerade enighet och beslutsamhet. Samtidigt hamrades bilden in av ”vänsterkartellen”, alltså socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet, som en splittrad, trött och oduglig sittande regeringssamverkan. Allianspartierna satte verklighetsbilden genom att knipa åt sig den mesta uppmärksamheten i medierna. När undersökningsföretaget Agent25 granskade hur mycket redaktionell täckning partierna fick under månaden inför valet, kammade Alliansen hem segern med 52,5 procent av artiklarna och nyhetsinslagen. Partierna gavs redaktionell uppmärksamhet som sedan kom att återspeglas i valresultatet, och placerade sig i publiceringslistan som de gjorde i riksdagsvalet – med undantag för att folkpartiet publicitetsmässigt hamnade före centerpartiet till följd av det enorma medieintresset runt spionskandalen. Men detta räcker självklart inte som förklaring till valresultatet. Inom s gjorde vi rejäla taktiska missar. Till att börja med underskattade vi in i det sista enigheten inom Alliansen och i vilken hög grad man satte regeringsskifte framför egna hjärtefrågor. Vidare överskattade vi vår egen trovärdighet i regeringsfrågan, och misslyckades kapitalt med att presentera en trovärdig politik för jobb. Hittills har mycket av eftervalsdebatten kretsat om vem som ska ta över som partiledare. Det är naturligt, men får inte ta fokus från den viktigaste frågan om vad vi socialdemokrater bör göra innan vi får chansen regera igen. Jag tycker inte att det socialdemokratiska partiet ska nöja sig med att tillsätta en valanalysgrupp. Det måste kombineras med förnyelse av socialdemokratisk organisation, politik och kommunikation. Och en viktig del i översynen av kommunikationsarbetet bör handla om förhållandet till journalister och medier. Att detta förhållande varit tvehågset, för att inte säga ansträngt, är nog ingen underdrift. Nyligen kom ett nytt exempel på detta, när den ansedda Publicistklubben inbjöd samtliga partiledare till en traditionell valanalys. Alla partier hörsammade inbjudan och skickade representanter – utom socialdemokraterna. Göran Perssons tilltänkta stol gapade tom, vilket Publicistklubbens ordförande Stig Fredrikson såg som uttryck för en väldig nonchalans och brist på respekt för Sveriges äldsta pressorganisation och mot föreningens 5000 medlemmar. Självklart kan man förstå att den slagne och avgående Göran Persson kanske inte prioriterade att medverka på den där träffen. Och visst är det begripligt att partisekreteraren är bortrest. Men att ett så stort parti som s inte ska kunna få fram någon lämplig representant till mötet är faktiskt svårbegripligt. Och även om allmänheten säkert inte intresserar sig nämnvärt för Publicistklubbens aktiviteter, så läser den tidningar, ser på tv och lyssnar på radio där det arbetar journalister som upplevt att det socialdemokratiska partiet är nonchalant och respektlöst mot dem. Självklart lär det få konsekvenser för medierapporteringen om detta parti och dess politik. Det finns alltså all anledning för socialdemokratin att se över sina medierelationer – för att kunna återvinna initiativet om verklighetsbeskrivningen. Jonas Morian Ordförande, Socialdemokratiska pressföreningen Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: politik, valet 2006, media.