Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    måndag, oktober 02, 2006

    Alliansens verklighetsbild sattes i medierna

    Under helgen har en debattartikel jag skrivit publicerats i några olika landsortstidningar, bland andra Ljusnan och Eskilstuna-Kuriren. Kanske dyker den upp på lite fler ställen. I artikeln framför jag tesen att de borgerliga vann valet genom att övertyga väljarna att man hade de bästa lösningarna på vår tids stora utmaningar och idéerna för framtiden. Som socialdemokrat och mediegranskare konstaterar jag att den verklighetsbilden – sann eller falsk – i hög grad sattes i medierna.

    Läs artikeln nedan.

    * * *

    Baudelaire skrev att Djävulens största list var att övertyga världen att han inte fanns. De borgerliga partiernas största list var sannolikt att få väljarna – via medierna – att tro att de inte fanns. I stället fanns Alliansen.

    Detta begrepp signalerade enighet och beslutsamhet. Samtidigt hamrades bilden in av ”vänsterkartellen”, alltså socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet, som en splittrad, trött och oduglig sittande regeringssamverkan.

    Allianspartierna satte verklighetsbilden genom att knipa åt sig den mesta uppmärksamheten i medierna. När undersökningsföretaget Agent25 granskade hur mycket redaktionell täckning partierna fick under månaden inför valet, kammade Alliansen hem segern med 52,5 procent av artiklarna och nyhetsinslagen. Partierna gavs redaktionell uppmärksamhet som sedan kom att återspeglas i valresultatet, och placerade sig i publiceringslistan som de gjorde i riksdagsvalet – med undantag för att folkpartiet publicitetsmässigt hamnade före centerpartiet till följd av det enorma medieintresset runt spionskandalen.

    Men detta räcker självklart inte som förklaring till valresultatet. Inom s gjorde vi rejäla taktiska missar. Till att börja med underskattade vi in i det sista enigheten inom Alliansen och i vilken hög grad man satte regeringsskifte framför egna hjärtefrågor. Vidare överskattade vi vår egen trovärdighet i regeringsfrågan, och misslyckades kapitalt med att presentera en trovärdig politik för jobb.

    Hittills har mycket av eftervalsdebatten kretsat om vem som ska ta över som partiledare. Det är naturligt, men får inte ta fokus från den viktigaste frågan om vad vi socialdemokrater bör göra innan vi får chansen regera igen. Jag tycker inte att det socialdemokratiska partiet ska nöja sig med att tillsätta en valanalysgrupp. Det måste kombineras med förnyelse av socialdemokratisk organisation, politik och kommunikation. Och en viktig del i översynen av kommunikationsarbetet bör handla om förhållandet till journalister och medier.

    Att detta förhållande varit tvehågset, för att inte säga ansträngt, är nog ingen underdrift. Nyligen kom ett nytt exempel på detta, när den ansedda Publicistklubben inbjöd samtliga partiledare till en traditionell valanalys. Alla partier hörsammade inbjudan och skickade representanter – utom socialdemokraterna. Göran Perssons tilltänkta stol gapade tom, vilket Publicistklubbens ordförande Stig Fredrikson såg som uttryck för en väldig nonchalans och brist på respekt för Sveriges äldsta pressorganisation och mot föreningens 5000 medlemmar.

    Självklart kan man förstå att den slagne och avgående Göran Persson kanske inte prioriterade att medverka på den där träffen. Och visst är det begripligt att partisekreteraren är bortrest. Men att ett så stort parti som s inte ska kunna få fram någon lämplig representant till mötet är faktiskt svårbegripligt.

    Och även om allmänheten säkert inte intresserar sig nämnvärt för Publicistklubbens aktiviteter, så läser den tidningar, ser på tv och lyssnar på radio där det arbetar journalister som upplevt att det socialdemokratiska partiet är nonchalant och respektlöst mot dem. Självklart lär det få konsekvenser för medierapporteringen om detta parti och dess politik.

    Det finns alltså all anledning för socialdemokratin att se över sina medierelationer – för att kunna återvinna initiativet om verklighetsbeskrivningen.

    Jonas Morian
    Ordförande, Socialdemokratiska pressföreningen

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .


    Kommentarer om "Alliansens verklighetsbild sattes i medierna"

     

    Anonymous joachim skrev... (02 oktober, 2006 09:22) : 

    En översyn av medierelationerna leder förhoppningsvis också till att man inser att det är ohållbart med en situation där 90% av de största tidningarna är borgerliga.

     

    Anonymous Anonym skrev... (02 oktober, 2006 10:51) : 

    Frågan är vad som kan göras?

    Lagstifta mot det är ju inte att tänka på, så det som behövs är fler tidningar, vilket förhoppningsvis leder till en mer nyanserad mediemarknad.

     

    Blogger pelpet skrev... (02 oktober, 2006 12:08) : 

    70 % av alla journalister har ju vänstersympatier så det är nog ingen fara på taket vad gäller medierna.

    Det är nog faktiskt som Jonas säger. Att sossarna helt enkelt misslyckades med att presentera en trovärdig politik för fler jobb. Problemet är inte att (s) inte fått ut sin världsbild och sina frågor - det problemet har inte de etablerade partierna - utan att väljarna helt enkelt inte köper frågorna.

    Jag hoppas att svaret är fritt bloggande - alltså inte s-info-propagandism utan socialdemokratisk tankesmidande där socialdemokraternas världsbild och argument nöts mot liberaler och konservativa i ärlig och prestigelös debatt. Må bästa argument vinna, och förloraren får revidera sin åsikt. Kom ihåg att det är bara idioter som inte kan ändra sig.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (02 oktober, 2006 13:44) : 

    Nej, lagstifting är inte vägen att gå. Däremot borde socialdemokratin och arbetarrörelsen allvarligt fundera över sina mediepolitiska strategier.

    Och Per, samma undersökningar som visar att vänstersynmpatier är överrepresenterade inom journalistkåren visar också att detta inte har någon betydelse för den faktiska journalistiken.

     

    Blogger Jonas N skrev... (02 oktober, 2006 14:24) : 

    Njae, Jonas, riktigt så enklet är det inte.

    Men ytterst få journalister väljer att medvetet vinkla ett nyhetsuppslag till 'sin' politiska preferens fördel.

    Kent Asp likställer kritik av (s) från vänster med kritik av borgerliga förslag/politik från vänster, och menar då att båda får ungefär lika mycket kritik.

    Lite förenklat alltså ...

    Jag vill nog hävda att journalistik mer eller mindre per definition bevakar makten och överheten ur den lilla människans perspketiv, och att när detta sker med korta tidshorisonter blir sådan granskning nästan per automatik 'vänster'. Och jag ser inget uppenbart fel med det.

    Tjatet om att (90% av) tidningarna är borgerliga håller jag för trams. De som läser ledarsidorna är inte de som viljelöst låter sig styras av vad som står där, tvärtom. Och de är dessutom ganska få.

    Det är nästan lika fånigt som de som på fullt allvar hävdar att iom att både näringslivet och media 'är borgerliga' borde regeringen och det offentliga 'vara vänster', av rättviseskäl typ.

    Bara hårfint bättre är de som säger att iom 90% av tidningarna och alla fria TV-kanaler 'är borgerliga' skall SvT och SR utgöra en motvikt.

    Men som tur var finns det även sansade (s)-människor som genast ser det ihåliga i sådan 'logik' ...

     

    Anonymous Calle Friden skrev... (02 oktober, 2006 14:29) : 

    70% av alla journalistELEVER hade vänsterysmpatier. För tie år sen. De andelen har sjunkit avsevärt. Och den absoluta majoriteten av alla journalister har mycket liten möjlighet att föra fram ett politiskt budskap i sina texter - eftersom en bråkdel av dem pysslar med politik.
    De politiska och ekonomiska reportrarna är istället i högre grad högermärkta, och jobbar på borgerliga tidningar. Numer finns de även som "kulturjournalister".
    Naturligtvis bedriver borgerliga tidningar en borgerlig journalistik. Att tro motsatsen tyder på en oerhörd naivitet, eller på att man efterfrågar ren partiretorik. Ett sånt fall måste ju vara alla dessa folkpartister (?) som upprördes av att Expressen och DI avslöjade dataintrånget.
    Ni får lära er lite mediehistoria - en gång i världen startades tidningar för att ägarna ville föra ut ett politiskt budskap, och inte för att ha nåt att placera annonser i. Det finns fortfarande såna tidningar och de är borgerliga.
    Kika på placeringen av nyheten om biltullarna i Expressen eller DN. Jämför med hur man täckte Billströms kovändning för fyra år sen. Det är en viss skillnad, och indignationen inte alls likadan på ledarplats.
    Vilket man inte är förvånad över.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (02 oktober, 2006 17:01) : 

    Jo, man kan nog tolka den vanliga journalistvinkeln "den lilla människans perspektiv" som en vänsterposition. Men är det verkligen rimligt? Många liberaler - och ännu hellre libertarianer - jag pratar med, anser att deras utgångspunkt snarare är den enskilde individens/lilla människans. Jag säger inte att de har vare sig rätt eller fel, men det tyder väl på att perspektivet inte nödvändigtvis är en vänsterposition?

    Och sedan vill jag, för tydlighetens skull, göra klart att jag inte hävdar att 90 procent av tidningarna är borgerliga, även om det nog ser ut så på ledarplats. Däremot visar detta att behovet av ökad mångfald i medierna är stort.

     

    Anonymous jörgen skrev... (02 oktober, 2006 18:18) : 

    Allianspartierna satte verklighetsbilden genom att knipa åt sig den mesta uppmärksamheten i medierna. När undersökningsföretaget Agent25 granskade hur mycket redaktionell täckning partierna fick under månaden inför valet, kammade Alliansen hem segern med 52,5 procent av artiklarna och nyhetsinslagen.

    Det tycker inte jag låter som ett kraftigt övertag, snarare är det så jämnt man nästan kan tänka sig. Har den redaktionella täckningen sett annorlunda ut under tidigare valrörelser till vänsterblockets fördel? I så fall med hur mycket?

     

    Blogger Jonas N skrev... (03 oktober, 2006 00:07) : 

    Jonas, jag håller helt med (och jag syftade på dig med 'sansad')

    Libertarianer värnar också om den lilla människan, det är sant. Dock på ett helt annat sätt än pratet om omfördeling, skattesubventionerade välfärdstjänster, bidragsnivåer, hur mycket 'tycka-synd-om' som folk förtjänar osv.

    Tanken om egenmakt, egna val och ansvarstagande och frivilliga sammanslutningar och hur det i längden hanterar människors behov bättre och ffa mer effektivt är dock en ganska lång argumentationskedja.

    De allra flesta orkar inte ens tänka så långt. Att tänka sig de långsiktiga konsekvenserna av väldigt höga skatter och allt fler politiskt administrerade och beslutade stora och små och många program, är plågsamt i sig och kräver stora och omfattande kunskaper och även ett stort mått av fantasi och vidsynthet.

    Sådant lär vi knappast någonsin se i vanliga nyhetsartiklar. Att man för en gångs skull även tar upp den andra sidan, kostnaderna, av en offentligt tillhandahållen service är inte nyliberalt, Jonas. Inte ens liberalt, bara mer allsidig konsumentupplysning.

    Det var därför jag skrev om korta tidshorisonter (och det är det nästan alltid frågan om när det är 'synd om' människor). De långa sammanhangen sträcker sig över år och decennier. Och sådant måste man läsa 'tunga' böcker för att förstå!

    Fast generellt håller jag ju med dig. Vänsterpositionen är inte den enda som värnar om den lilla människan (ju mindre så, ju större och mer allsmäktig staten är).

    Men vad du egentligen säger är att den hävdvunna bilden, att:

    'det är vänstern som står på den lilla människan sidan, och att högern står på motsatt sida'

    ... att det är en nidbild. Som iaf behöver nyanseras en hel del. Eller hur? Och hur tror du att denna bild har fått så utbredd spridning? Fortfarande idag finns det många många vuxna som helt oreflekterat skriver under på denna vulgärbeskrivning. Hur kan det ha blivit så?

    Tror du att media har haft någon bidragande påverkan, Jonas?

     

    Blogger Jonas N skrev... (03 oktober, 2006 01:45) : 

    Jonas M, en annan kommenatar:

    'Behovet' av socialdemokratisk (eller vänster-) press och mediemångfald minskar allt eftersom att tradionell media förlorar sin särställning. Bara existensen av bloggar gör att vem som helst kan få ut sitt budskap.

    I vanlig ordning är det 'kunden', i det här fallet läsaren, som ger alstret dess värde. Du är ett uppenbart exempel på detta.

    Jag läser dig 100 ggr hellre än Helle Klein eller vem man nu skulle vilja ha som företrädare(!?) för vänstervärderingar.

    Poängen är att behovet av 'företrädare' blir mer och mer obsolet iom att tekniken utvecklas och blir mer tillgänglig.

    Både tekniken och dess tillgänglighet är förresten 'borgerliga'. Iaf i den meningen att detta ses som hotfullt av ytterkantsvänstern :-)

    Men den möjliggör här alltså vänsterns önskan att bli sedda ...

    ... av alla som vill se. Bra va!?

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (03 oktober, 2006 10:18) : 

    Jörgen, det intressanta är ju snarare hur väl de borgerligas "övertag" i medial uppmärksamhet kom att stämma överens med valresultatet. Det får en ju onekligen att börja fundera över sambandet - och därmed mediernas ansvar att ge bägge sidor lika mycket utrymme.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (03 oktober, 2006 10:31) : 

    Jonas N, ja medierna har säkert haft betydelse för spridningen av bilden att vänstern snarare än högern står på ”den lilla människans” sida. Men alldeles osann är bilden knappast heller, åtminstone inte historiskt. Och i synnerhet när vi med ”höger” avser konservativa krafter och gamla tiders kapitalister. Att detta stämmer sämre med moderna liberaler har nog inte riktigt trängt igenom än. Högern i svensk politik har därmed ett imageproblem att jobba med.

    Det du sedan skriver om bloggar och andra digitala former för publicering är visserligen korrekt, men det är trots allt ännu ganska få som konsumerar nyheter och tar av opinionsbildning dessa vägar. Ännu är pappers- och etermedier av avgörande betydelse – och då måste socialdemokratin öka ansträngningarna för att få genomslag i dessa kanaler om man vill kunna nå ut med sitt budskap.

     

    Anonymous Johan Richter skrev... (03 oktober, 2006 17:50) : 

    Det var väl inte så konstigt att vi borgerliga lyckades få mer trovärdighet för sin jobbpolitik. Vi hade ju en sådan till skillnad från socialdemokraterna. I varje fall hade ni ingen ny jobbpolitik som ni inte redan infört.

    Jag säger inte det som kritik i sig. Ibland kan det vara bäst att inte i panik ändra i systemet för att det dykt upp ett nytt problem. Men i media och hos folket har man nog lättare att få ut ett budskap om att "vi ändrar lagarna för att fixa problemet" än att "vi gör ingenting så fixar det sig själv".

     

    kommentera