Sosse
S-bloggar
RSS 1.0
RSS 2.0
Atomflöde
Prenumerera med Bloglines
Nyligen
Intressant
Pinga Frisim
Blogarama - The Blog Directory
Bloggtoppen.se
Spam Poison
Stoppa spammarna!
Creeper
Bloggparaden
Bloggportalen

Powered by Blogger

eXTReMe Tracker

Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med SFS 1998:204.

    Anonyma kommentarer accepteras inte. Stå för dina åsikter med ditt eget namn. Läs mer!

    www.flickr.com
    This is a Flickr badge showing public photos from PromeMorian. Make your own badge here.

    onsdag, oktober 25, 2006

    Där nya tankar hamras fram

    Nättidningen Realtid.se har publicerat två intressanta artiklar om två motpoler i svensk politik, vid sidan av riksdagspartierna: Arbetarrörelsens Tankesmedja och Timbro.

    Det första reportaget publicerades i förra veckan, och där intervjuas Ove Andersson och Anne-Marie Lindgren som sedan i somras sitter mitt emot LO-borgen vid Norra Bantorget i Stockholm och funderar kring långsiktiga frågeställningar som det socialdemokratiska partiet bör ta tag i. Det görs i artikeln klart att Arbetarrörelsens Tankesmedja inte är helt fristående från det socialdemokratiska partiet och LO (som är finansiärerna bakom satsningen), och varken Lindgren och Andersson sticker under stol med att de står såväl det socialdemokratiska partiet som fackföreningsrörelsen nära. Däremot menar de att de inte är styrda av partiet, utan driver egna frågor som ”förhoppningsvis kan driva på partiet i vissa frågor”.

    Intervjun avslutas med att Anne-Marie Lindgren får chansen att skicka med en fråga till Maria Rankka, nybliven chef för Timbro. Lindgren undrade då hur Rankka ser på det nya läge som uppstått i svensk politik, när ”till och med moderaterna nu avvikit från den nyliberala vägen eftersom de insett att den inte fungerar i praktiken”; hur påverkas Timbro av det klimatet?

    I veckans artikel svarar Maria Rankka att moderaterna aldrig varit ett nyliberalt parti, och därför kan man inte heller ha lämnat nyliberalismen. ”Var Bo Lundgren nyliberal bara för att han ville sänka skatterna med ett ex antal miljarder?”, frågar Rankka retoriskt, och säger att ordet nyliberal har blivit ett utnött begrepp eftersom det ofta används slarvigt och helt felaktigt.

    Jag instämmer med Rankka om att för många verkar ”nyliberal” ha blivit ett skällsord för allt man inte gillar (något jag bloggat om tidigare). Det är dumt, och förtar begreppet sitt värde. Det är lika korkat, som vissa debattörer gör, som att kalla allt till vänster om folkpartiet för ”socialism” eller ”kommunism”. Eller att påstå att förespråkande av polisinsatser mot knarkhantering ”andas fascism”.

    Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: , , .


    Kommentarer om "Där nya tankar hamras fram"

     

    Anonymous Blogge Bloggelito skrev... (25 oktober, 2006 16:14) : 

    Eftersom du lägger över debatten om narkotikan i ett nytt inlägg får jag bemöta dig här istället för i den ursprungliga tråden. Att den socialdemokratiska (eller ska vi säga den svenska, då de flesta partier anslutit sig till beijerotlinjen) narkotikapolitiken "andas fascism" och är hämtad från (det fascistiska) USA är knappast något som är kontroversiellt (i alla fall inte utanför Sveriges gränser).

    Vi kan leda det i bevis genom att exempelvis läsa Exclusion and extinction - the fight against narcotics in the Third Reich från Journal of Drug Issues (en NGO inom Florida State University School of Criminology and Criminal Justice, inte en haschklubb). Några utdrag:

    "Social exclusion - currently defined as an undesired phenomenon that governments and societies at large are supposed to be battling against - used to be held in high regard during the fascist reign in Germany. This article shows how stigmatization and exclusion policies towards drug dealers and users during the Third Reich prepared the policy of extermination and anticipated the anti-drug discourse in contemporary Germany."

    "In November 1933, a new provision was added to the criminal code that provided the option of forced intramural treatment for mentally disturbed and addicted offenders. This was to be a measure in addition to punishment, though not related to culpability. The new law could also be used to interdict professional work if the offense was linked to it, for example, in cases of medical doctors abusing or unjustifiably prescribing narcotics. Furthermore, administrative law decreed that addicts could be committed for up to two years for forced withdrawal treatment in special institutions. 10 After "successful" completion of treatment was achieved, the regular criminal procedure was to take place. It is reported that between 1933 and 1942, 756 narcotics users were committed by criminal law: 544 were males, and 212 were females; 200 of these were doctors, and 337 were inhabitants of Berlin (Kosmehl, 1944, p. 40)."

    (Om någon undrar var Volkspartei fått sina idéer om att kriminella "ungdomar" först ska genomgå behandling och därefter straff finns svaret alltså här. Det är alltså inte heller en tillfällighet att jag och andra anser folkpartiet vara ett närmast fascistiskt parti numera.)

    "Until 1933 narcotics users had been regularly acquitted or sentenced to minor punishment on the basis of diminished culpability. After the Nazi takeover, however, the label increasingly switched to "addicted perpetrator," and the sentences became much harsher. With the introduction of the new criminal statute, it became possible to sentence an offender regardless of the fact that he or she had to be considered mentally insane due to substance dependence. This innovation was unanimously supported in the professional journals."

    "The importance ascribed to drug legislation by the NS regime can be deduced from drafts of a future criminal code, according to which attacks on the health of the Volk were to be subjected to draconian punishments. Fighting narcotics use also played an important role in what was called Erbgesundheitspflege (genetic sanity care). According to a pertinent 1935 law, marriage was interdicted if it was considered undesirable in view of the German Volksgemeinschaft (Volk community), or when one of the spouses suffered from mental disturbance or severe alcoholism. Even though narcotics dependence was ultimately not included in this law, narcotics users were often labeled as mentally disturbed."

    Texten är rätt lång, men det framkommer med all tydlighet att den repressionspolitik som företräds av den svenska majoriteten har sitt ursprung i Nazityskland, och att den dessutom är kopplad till eugenik (ett område Sverige varit den absoluta föregångaren i).

    Det går alltså att med flaggan i topp hävda att polisbrutalitet mot knarkare är ett rent fascistiskt påfund.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (25 oktober, 2006 16:36) : 

    Nu får du ge dig! Jag har för fan aldrig förespråkat polisbrutalitet! Polisingripanden är inte synonymt med detta. Och dina historiska paralleller är också ganska ointressanta. Att nazisterna byggde schyssta motorvägar betyder inte att Svenska Vägföreningen var nassar.

     

    Anonymous Blogge Bloggelito skrev... (25 oktober, 2006 16:50) : 

    De historiska parallellerna är förstås intressanta, om vi nu talar om fascism (som är ett historiskt fenomen). Det fanns mycket som var bra med Nazityskland (jobb, motorvägar, Volkswagen med mera), men det ursäktar knappast människosynen, vilken även omfattade synen på personer utanför mittfåran (drogbrukare med mera). Dena människosyn har svenska politiker som Kristina Axén-Olin och regeringens tidigare drogtsar ärvt i rakt nedstigande led.

    Jag vet inte vad du vill kalla mordet på Osmo Vallo om inte polisbrutalitet. Han var ju en del av "buset" (eftersom han var knarkare). Han var inte som oss, han var DOM ANDRA personifierad. Det är den verklighet som ofta drabbar narkomaner i paradiset Sverige, som är ensamt i världen om att ha begreppet "plötslig död i samband med polisingripande" som dödsrubricering.

    Sätter man polisen på knarkare uppstår med automatik brutalitet.

     

    Anonymous C. L. K. Aqurette skrev... (25 oktober, 2006 17:11) : 

    Blogge:
    Jag förstår vad ditt resonemang -- svensk narkotikapolitik gör även mig upprörd -- men jag tycker du går lite väl hårt fram mot Jonas. Det finns många i Sverige som verkligen vägrar att ens resonera om narkotikapolitiken och som menar att alla reformer på området som inte innebär hårdare tag är fel. Men jag tror inte att Jonas tillhör dem.

    Jonas:
    Är inte Agora LO och socialdemokratins tankesmedja? Det trodde jag var "Arbetarrörelsens tankesmedja". Förstår inte varför det ska skapas en helt ny om de redan har en fungerande verksamhet som nog kan expandera.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (25 oktober, 2006 19:04) : 

    Blogge, jag har ingen som helst anledning att försvara polisbrutalitet och kommer därför inte att göra det. Det är dock en helt annan diskussion än om polisen böpr slå till mot alla led i narkotikahanteringen; smugglare, tillverkare, grossister, langare och brukare. Det är det och inget annat jag skrivit om.

    Aqurette, nej - Agora är en del av Arenagruppen som är helt fristående från partiet och LO. Agora är dock nog så viktig för oss som är intresserade av en radikal idédebatt.

     

    Blogger Jonas N skrev... (26 oktober, 2006 01:39) : 

    Agora är knappast 'fristående'. De får den mesta av sin finansiering från den sk rörelsen. Men Ann-Marie Lindgren är iaf ett försök till att vara en idémässig motpart till Timbro. Men inte ens SvT tar dem på speciellt stort allvar.

    Begreppen 'kollektivism' och 'fri idédebatt' ryms liksom inte i samma tankesfär. Då blir det snarare 'idédebatt givet att slutresultatet blir kollektivistiskt'. Och det är ungefär så långt det brukar räcka.

    Agora försökte iaf lite grand ....

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (26 oktober, 2006 08:45) : 

    Jonas N, "den sk rörelsen" är mer än bara LO och det socialdemokratiska partiet. Agora ingår i Arenagruppen som står oberoende från organisationer och partier. Däremot abonnerar en rad olika intresserade medborgare och grupper, organisationer och företag, fackförbund och folkrörelseföretag på gruppens verksamhet.

    * * *

    Med detta sätter jag också streck i debatten om droger i den här tråden. Fortsatta kommentarer om detta hänvisas hit.

     

    Anonymous Helena Söderlind Paues skrev... (26 oktober, 2006 09:38) : 

    jag förstår inte riktigt vitsen med att köra Arbetarrörelsens tankesmedja parallelt m Agora och Arenagruppen. borde vara mycket bättre att samla styrkorna och på så sätt ge ordentligt motstånd till Timbro.

    om man jämför det "vi har" med timdro så är det inte bara resurser de har mer av... det har mer idéer och kreativitet och det är inte alltdi kopplat till pengar. varför kopplar man inte smarta kreativa människor som Magnus Ljuqvist mfl till Arenagruppen?

    samla styrkorna och släpp in lite nytt folk!

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (26 oktober, 2006 10:08) : 

    Helena, jag håller fullständigt med. Problemet är väl bara just ekonomin - Arenagruppen har inte samma ekonomiska muskler som Timbro, och kan inte knyta till sig fullt så många kompetenta människor som de skulle behöva. Överhuvudtaget är bristen på kommunikativ kompetent en brist i många sammanhang: man tycks alltid börja med att rekrytera allmänt kloka människor som ska tänka kloka tankar - men missar att leja någon som förmår föra ut dessa klokskaper i relevanta sammanhang.

     

    Blogger Jonas N skrev... (26 oktober, 2006 12:11) : 

    Jonas M och Helena

    Jag tror ni missar lite på sammanhangen:

    Timbro har en ganska måttlig budget (ca 20 milj/år) och den får den från avkastningen från stiftelsen Fritt näringsliv. Detta räcker till några heltidsanställda som jobbar med idéprogram och några till som håller på med förlagsverksamhet plus adm.personal. Inga stora grejer alltså.

    Men man bjuder regelbundet in folk utifrån att antingen författa rapporter och/eller hålla föredrag om angelägna ämnen. Inte sällan bjuds även den 'andra sidan' in vid sådana tillfällen och där sker debatt.

    Och oftast är det dessutom seriösa (och vilket är viktigt) partipolitiskt obunda individer som diskuterar och/eller debatterar och belyser en fråga. Där finns också människor med hemvist i andra sammanhang/organisationer som ibland återkommer.

    Man får i media ofta höra om Timbro-högern (eller 'knuten till Timbro') till , och detta syftar lite svepande till allehanda människor som någonsin deltagit i seminarier/debatt/rapport där.

    Om man inte vet bättre kan förstås få intrycket att denna 'Timbro-höger' är en omfattande spindel i nätet med tentakler ut på många ställen i samhället. Detta är både lustigt och fel. Den mer okunniga vänstern anar förstås konspirationer bakom en sådan verksamhet (det är så den själv skulle vilja 'styra'). Den mer upplysta använder etiketten istället för att sätta stämpeln på en åsikt att härröra från ett specifikt särintresse, och har vi sett på sista tiden lite försök till 'guilt-by-association-smearing', typ 'Näringslivets nyliberala tankesmedja ...' och likn.

    Jag tror att denna attityd funkar för det egna röstboskapet, men iom att man undvikit att bemöta i sak förlorar man i längden greppet om idéedebatten. Sen tror jag (och detta är min personliga uppfattning) att idédebattens kvalitet på vänstra planhalvan måste vara sämre, iom att kollektiva enhetslösningar är föreställningen om hur det 'goda samhället' bör vara organiserat (lite lagom luddigt uttryckt) (*)

    Styrkan hos Timbro har tvärtemot varit att man fritt diskuterar idéer och argumenterar för frihetliga värderingar i stort utan några alls lojaliteter mot specifika organisationer (än mindre partier) och även att många intelligenta tänkande människor som inte finner sin hemvist i en partiorganisation (tom medvetet tar avstånd från partismen) är välkomna till ett forum där deras idéer är uppskattade.

    Jag tror alltså att 'leja' och 'rekrytera' och 'marknadsföra eller föra ut' är lite feltänk. Att 'knyta till sig' är dock rätt, men det får inte betyda 'inordna sig under' för då blir det som hittills.

    Som anekdot kan nämnas at Agora's (fd) Ursula Berge många ggr deltagit i Timbros verksamheter (utan att för den skull vara/bli knuten-till ... :-)


    (*)
    Bästa exemplet är kanske Ung Vänster som centralt utarbetar färdigformulerade argument, fraser, 'fakta' och 'svar på tal' som skickas ut till distrikten, och där upprepas i stort sett ordagrant i skoldebatter etc

     

    Anonymous Johan Richter skrev... (26 oktober, 2006 12:15) : 

    "Det är lika korkat, som vissa debattörer gör, som att kalla allt till vänster om folkpartiet för ”socialism” eller ”kommunism”."

    Det mesta till vänster om folkpartiet kallar ju sig själva socialister. Där har vi ju de demokratiska socialisterna (sossarna) och de odemokratiska socialisterna(vänsterpartiet).

    Sedan att kalla miljöpartiet för socialister kan väl inte uppfattas som särskilt fel med tanke på att deras politik inte skiljer sig mycket från vad många sossar(dvs socialister) står för.

    Det stora problemet är inte enligt min mening om man använder beteckningar som nyliberal eller socialist felaktigt utan om man är mer intresserad att tillskriva sina motståndare sådana etiketter än att debattera deras åsikter. Själv kallar jag mig socialliberal men jag blir inte upprörd när socialister kallar mig nyliberal eller när nyliberaler kallar mig socialist.

    Men visst, när debattörer kallar anti-nyliberala förslag för nyliberala kan jag bli irriterad. På en kultursida såg jag faktiskt en gång USA:s drogpolitik beskrivas som nyliberal eftersom den byggde på stränga straff för narkotikabrott.

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (26 oktober, 2006 13:06) : 

    Jonas N, min avsikt har inte varit - och jag tror nog inte heller att jag gjort mig skyldig till det - att smutskasta eller misstänkliggöra Timbro och dess verksamhet. Jag har inga problem alls med vad de ägnar sig åt, även om jag i 9 fall av 10 inte delar Timbros slutsatser. Tvärtom tror jag att vi inom "vänstern" (och då använder jag uttrycket i dess bredast möjliga betydelse) har mycket av lära oss av hur Timbro jobbat och jobbar. Min avsikt med ordval som "leja" och "rekrytera" var definitivt inte att likställa detta med "inordna sig under". Snarare tvärtom.

    Johan, jag kallar mig inte själv socialist - och blir därför lite trött på dem som försöker klistra på mig och andra etiketter vi inte själva valt.

     

    Anonymous Helena Söderlind Paues skrev... (26 oktober, 2006 14:17) : 

    jag spenderar ju av olika anledningar en massa tid med folk runt Timbro och jag är väldigt imponerad över bredden på verksamhet.

    skulle med glädje köra "copy-paste" på Timbro och döpa om det sedan ladda det med kloka, kreativa, smarta, strategiska och kommunikativa människor med hjärtat till vänster. :-)

    /Helena, med hjärtat till vänster och snart på väg till sitt första gruppmöte i Landstinget

     

    Blogger Jonas N skrev... (26 oktober, 2006 15:45) : 

    Jonas M (och även Helena)

    Jag vet att du är både sansad och klok och vettig (men sosse :-) Det var definitivt inte dig jag syftade på. Men både i (sk) 'public service' och från utpräglade vänsterdebattörer kommer emellanånt denna slentrian-etikett (med lite olika grad av uppsåt/okunskap)

    Helena, även jag beklagar att där inte finns någon bra idédebatt att lyssna till på den (andra) sidan. Det får blir Morians blogg så länge ... :-)

     

    Blogger Jonas N skrev... (26 oktober, 2006 17:01) : 

    En sak till, Jonas M, på samma tema som jag redan varit inne på:

    Jag tror inte att där finns något som kan kallas 'Timbros slutsatser'. De har en frihetlig grundsyn och menar att näringsfrihet, avtalsfrihet, äganderätt är saker som är bra för ett livskraftigt, dynamiskt näringsliv som utvecklas och växer för att öka välståndet i samhället.

    Och jag tror få (sansade) människor intar den rakt motsatta positionen.

    Men bortom det är det ganska mycket idéer och aspekter som diskuteras, sådana som har mer än en sida.

    Timbro har inget 'partiprogram' eller dylikt, ingen agenda och folk där kan inta väldigt olika åsikter i en viss fråga utan att kunna eller ens vilja landa i en gemensam ståndpunkt.

    Men, möjligen kunde man under Cecilia SC skönja en tydligare partipolitisk kritik mot den (avgånga) (s)-regeringen. En utveckling jag inte var odelat glad över (även om jag delade kritiken). Jag hoppas att det nu åter blir mer idédebatt ...

     

    Anonymous Johan Richter skrev... (27 oktober, 2006 22:03) : 

    En sosse som inte vill kallas sig socialist? Du är medveten om att ni brukar gå runt med röda fanor och sjunga Internationalen på era partikongresser va? :-)

    Mer seriöst så trodde jag inte att det fanns många sossar som reagerade på att bli kallad socialist, jag trodde det var bara en miljöpartistgrej. Skriver ni inte i ert partiprogram att ni är demokratiska socialister? Göran Persson har definitivt kallat sig själv demokratisk socialist.

    Är man med i ett parti som, i varje fall till nyligen, kallat sig självt socialistiskt kan man nog inte bli upprörd över om folk refererar till en som socialist. Sedan väljer jag kanske inte att kalla just dig för socialist eftersom du klargjort att det inte är så du beskriver dig själv men att sluta referera till vänstern och sossarna som socialistiska parier ser jag inget skäl att göra.

    Själv tycker jag inte det är så kul att bli kallad borgerlig eftersom jag menar att termen härstämmar från en socialistisk och felaktig uppfattning om hur politiken fungerar. Andra folkpartister vet jag tycker inte om att beskrivas som höger. Tycker du att det är fel om man beskriver Allians för Sverige som borgerlig eller höger?

     

    Blogger Jonas Morian skrev... (28 oktober, 2006 09:09) : 

    Johan, socialismen nämns på exakt ett ställe i det socialdemokratiska partiprogrammet. De två första meningarna i programmet lyder: "Socialdemokratin vill forma ett samhälle grundat på demokratins ideal och alla människors lika värde. Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismens mål."

    Jag tillhör inte dem som viftar med röda flaggor, och jag kallar mig alltså inte socialist. Om andra i mitt parti - inklusive Göran Persson - väljer att göra det så är det deras sak. Jag kallar mig socialdemokrat, och jag tycker att det räcker med det.

    Jag avstår gärna från att kalla dig borgerlig eller höger om du inte gillar det. Men vad föreslår du då själv för samlande beteckning på t ex Allians för Sverige?

     

    Anonymous Johan Richter skrev... (28 oktober, 2006 13:11) : 

    Jag har själv inget emot att bli kallad höger, det gällde andra folkpartister. Jag har inget bra förslag på ersättare till ordet borgerlig. (Kanske allianspartierna helt enkelt? Och alliansanhängare för en sympatisör med allianspartierna.)

    Min poäng var snarare att det inte är något fel med att kalla mig borgerlig, även om jag inte beskriver mig själv så, eftersom man inte missleder någon kring mina åsikter är genom att kalla mig det. Enligt den vanliga betydelsen av borgerlig är jag borgerlig, och att jag själv tycker det är en dålig term påverkar inte det.

    Vad jag försöker säga är att det kan bli ganska opraktiskt om man alltid måste kalla rörelser och ideologier efter de namn de valt själva. Det måste stå en fritt att införa nya begrepp för att klassifiera partier och ideologier, även om de inte vill kännas vid dem själva. För att ta ett nytt exempel, Sverigedemokraterna vill inte kallas främlingsfientliga. Men enligt normalt språkbruk är de det. tänker du sluta kalla Sverigedemokraterna för främlingsfientliga?

    Därmed inte sagt att det är fritt fram att försöka vilseleda kring vilka åsikter personer har genom sådana etiketter.

     

    kommentera