Här bloggar Jonas Morian om politik, medier och samhällsfrågor. Publicering på bloggen sker med journalistiskt ändamål i enlighet med Kampen mot knarket
| På SVT:s Argument diskuterade i går Isobel Hadley-Kamptz narkotikapolitik med bland andra Björn Fries och Ted Goldberg. På sin blogg skriver Isobel att det just nu håller på att hända bra saker i den här frågan: ”Få kan komma undan med att säga att det symboliska motståndet mot narkotikan är viktigare än den faktiska vården och omsorgen om dem som far illa av den”. Hon framförde även liknande ståndpunkter i tv. Samtidigt rapporterades det på Ekot i morse att allt färre knarklangare åker fast av polisen. Istället griper polisen missbrukare, vars brott är att de är påverkade av narkotika. Det gör att anmälningsstatistiken slår nya rekord, trots att fler langare går fria. Så vilken är den rätta vägen att gå? Så kallad skadereducering, där samhället i första hand satsar resurser på att rädda liv och erbjuda narkomaner vård, fria sprutbyten och andra insatser? Förebyggande insatser med upplysningskampanjer om narkotikans skadeverkningar, väl utbyggda sociala skyddsnät och en välfungerande psykvård som kan erbjuda alternativ till att ta sin tillflykt i droger? Eller mer hårda tag där polisen slår till mot alla led i narkotikahanteringen; smugglare, tillverkare, grossister, langare och brukare? Helst skulle jag vilja se en kombination av metoderna, men resurserna är inte oändliga – och politiskt så är insatser för (eller emot, beroende på vilket synsätt man har) narkomaner inte direkt högprioriterat. Vad jag däremot aldrig kan acceptera är den alltmer nonchalanta inställning till knark som på senare år fått fäste i samhällsdebatten. Det märks inte minst på språkbruket. I tv i går pratade till exempel forskaren Ted Goldberg om skillnaden mellan människor som använder narkotika enstaka gånger; ”rekreationskonsumenter”, och dem vi normalt tänker som knarkare; ”problematiska konsumenter”. Problemet med att beteckna den första gruppen som ”rekreationskonsumenter” är att man då framställer narkotikaanvändning som en slags harmlös hobby, att jämföras med släktforskning eller jollesegling. Och så är självklart inte fallet. Tvärtom visar nästan all forskning att ju fler ”rekreationskonsumenter” av knark, desto större samhällsskador, och ju fler som ”bara prövar” desto fler blir beroende. Detta inlägg är pingat på Intressant.se. Andra bloggar om: samhälle, narkotika, knark. |
skrivet av Jonas Morian om 10:36
Kommentarer om "Kampen mot knarket"
-
Anonym skrev... (25 oktober, 2006 11:31) :
-
Anonym skrev... (25 oktober, 2006 11:43) :
-
Anonym skrev... (25 oktober, 2006 13:13) :
-
Gork skrev... (25 oktober, 2006 14:07) :
-
Anonym skrev... (25 oktober, 2006 15:14) :
-
Wille skrev... (25 oktober, 2006 21:13) :
-
Tobias Struck skrev... (25 oktober, 2006 21:24) :
-
Anonym skrev... (25 oktober, 2006 21:35) :
-
Anonym skrev... (25 oktober, 2006 21:46) :
-
db skrev... (25 oktober, 2006 21:52) :
-
db skrev... (25 oktober, 2006 22:10) :
-
Jonas Morian skrev... (26 oktober, 2006 08:45) :
-
db skrev... (26 oktober, 2006 10:07) :
-
db skrev... (26 oktober, 2006 11:16) :
-
Jonas Morian skrev... (26 oktober, 2006 11:21) :
-
Anonym skrev... (26 oktober, 2006 12:34) :
-
Tobias Struck skrev... (26 oktober, 2006 13:01) :
-
Jonas Morian skrev... (26 oktober, 2006 13:13) :
-
Tobias Struck skrev... (26 oktober, 2006 14:12) :
-
Tobias Struck skrev... (26 oktober, 2006 14:15) :
-
Jonas Morian skrev... (26 oktober, 2006 14:25) :
-
Wille skrev... (26 oktober, 2006 14:27) :
-
Wille skrev... (26 oktober, 2006 14:30) :
-
Jonas Morian skrev... (26 oktober, 2006 14:32) :
-
Tobias Struck skrev... (26 oktober, 2006 14:50) :
-
Jonas Morian skrev... (26 oktober, 2006 15:01) :
-
Tobias Struck skrev... (26 oktober, 2006 15:15) :
-
db skrev... (26 oktober, 2006 15:32) :
-
Anonym skrev... (26 oktober, 2006 16:16) :
-
db skrev... (26 oktober, 2006 19:09) :
-
Anonym skrev... (22 maj, 2007 18:25) :
kommenteraDet stämmer ju att de flesta som använder narkotika inte blir beroende eller får några långsiktiga problem. (I varje fall inte större långsiktiga problem än man kan få från många tillåtna och socialt accepterade aktiviteter.)
Att en ökad rekreationskonsumtion kanske leder till en ökad problematisk konsumtion kan inte vara ett argument för att se rekreationskonsumtionen som ett problem i sig.
Jo, just det; Tommy Körberg, Patrik Sjöberg, Patrik Nylander och alla andra i jetseteliten ställer till ofantliga skador på samhällskroppen.
Man måste också skilja på forskning och "forskning", det senare ett uttryck för socialdemokratisk forskningspolitik, där anslag ges till "forskning" som på förhand säger sig vilja bevisa en tes som är politiskt korrekt.
Vad är då politiskt korrekt? Jo, att knark är farligt! Knark är förkastligt! Knarket måste bort!
Det är alltså inte konstigt att brittiska regeringen väljer att bortse från sin egna undersökning om knarkets egentliga farlighet, och det är heller inte konstigt att WHO censurerar sina egna forskningsrapporter om marijuana om dessa kommer till andra slutsatser än den politiska agendan.
Afrikaner i Sverige ska inte dra ner kat (styrka choklad, typ), utan ska tvingas in i alkoholgemenskapen (den drog som verkligen kostar samhället, men som är laglig). Marijuana, som har en passiviserande effekt men som i övrigt inte är särskilt skadlig, punktbevakar polisen på diverse festivaler, samtidigt som ungdomar kräks av alkohol i buskarna och alkoholförgiftade tonårsflickor körs till sjukhus av föräldrarna. LSD och poppers, som helt saknar beroendepotential, anses också vara knark; vem minns inte ravehysterin?
Varför sätter man Sven Magnusson i fängelse nu? In med alkoholknarkarna direkt de tar sig en jävel! Det är ju på det sättet man resonerar om knark, så det vore ju logiskt.
Sedan bruk av narkotika kriminaliserades 1988 har ingenting annat hänt än att missbrukarna utsatts för klappjakt. De har inte bilvit färre (och inte heller fler; samma nivåer som gäller sedan 1950 råder alltjämt). Knarket har inte blivit mindre i omsättning. Så vad var nu poängen med lagen?
Detta är samma typ av missriktade åtgärder som sexköpslagen inneburit; det blir ingen skillnad i volym i handeln, men de som redan är utsatta blir än mer utsatta när myndigheterna börjar trakassera dem.
Jag har ingen respekt alls för din synpunkt; den andas fascism.
Jonas:
När jag bodde i Nederländerna följde jag narkotikadebatten där mycket noga eftersom jag är intresserad av frågan både som anhörig till narkoman och av ideologiska skäl. Det var intressant eftersom argument som aldrig yppas här var självklara där. En av de saker som slog mig var att det inte alls är självklart att det blir fler narkomaner av att många experimenterar med narkotika. Faktum är att vid närmare undersökning så fanns jag att detta ett svenskt påfund (Nils Bejerot) som nästen helt och hållet är reserverat för statliga beställningsverk i Sverige. Istället är det paradoxalt nog så att de länder som har en liberal syn på narkotikabruk är andelen som gör så kallad missbrukarkarriär färre än i hårda-tag-länder som Sverige.
Det är faktiskt hög tid att även vi i Sverige vågar tänka nytt och slutar försöka vara hårdast och tuffast i narkotikapolitiken. Jag tycker det är rent ut sagt pinsamt att vi håller fast vid en politik som uppfattas som direkt anstötlig i de flesta länder i Europa. Eftersom jag jobbat en hel del med HIV-problematik så ser jag också de uppenbara likheten med smittskyddslagen. Sverige är ensam demokrati i världen om att ha lagar som innebär att staten har rätt att bestraffa människor för vad de har i sina blodomlopp. HIV-positiva hotas med isolering, och människor med narkotikaberoende hotas av fängelse, vilket gör att dessa drabbade gömmer sig för myndigheterna och sjukvården när de hade behövt hjälp som allra mest.
Om du inte redan gjort det så vill jag rekommendera denna artikel från ett gammalt nummer av Arena.
En viktig bieffekt av narkotikapolitiken är också effekterna på övriga samhället.
Tungt missbruk kostar tusentals kronor per dag, så för att få råd med det så måste man stjäla, langa själv eller prostituera sig. Ungefär hälften av alla tillgreppsbrott är narkotikarelaterade. Jag skulle också kunna tänka mig att orsaken till att första silen är gratis är att langarna behöver nya kunder. Majoriteten av de prostituerade är narkomaner.
Jag vill inte ens tänka på hur mycket pengar polis, rättsväsende och kriminalvårt lägger på att bekämpa narkotikan. Och hur många liv förstörs inte av långvariga fängelsestraff.
Kriminaliseringen gör också narkotikan till en högst lönsam branch med enorma vinstmarginaler. Det ger upphov till organiserad brottslighet. Narkotikainkomster finansierar gerillagrupper och terrorister.
Legalisering av narkotika är troligen en möjlig, men inte nödvändig väg, för att komma till rätta med problemen. En politiskt möjligare väg vore att massivt öka utskrivningen av Subutex och Metadon. Det får gärna komma ut på marknaden - ju mer som kommer ut, desto mer kommer narkotikahandeln att slås ut.
Bruket av droger kommer kanske inte att minska, men samhällsskadorna kommer definitivt att göra det. Dessutom blir det möjligt för en missbrukare att leva ett normalt liv trots missbruket.
Kan rekommendera denna artikel, publicerad i S-studenters tidsskrift Libertas:
http://www.s-studenter.se/index.php?page=52&ar_id=1097
Jag kan, trots att jag är drogliberal till viss del köpa drogmotståndares argument att hindra handel och distribution av droger.
Men något som jag aldrig kommer att förstå är varför brukare och innehavare jagas. I princip blir folk inlåsta på basis av att de eventuellt kan skada sig själva.
Argument som att "de är samhällsfarliga" är skitsnack: det finns lagar mot rån, våld och andra verkliga brott, om de nu skulle utföra dem.
Att låsa in folk utan att de gjort något för att de kanske, eventuellt skulle vara samhällsfarliga är inte det minsta mer rättfärdigat än att låsa in folk som anses ha "samhällsfarliga tankar".
Morian. Vad är din åsikt om preparatet Ritalinas användande för att lugna barn med diagnosen ADHD eller damp? Preparatet liknar amfetamin. Jag har prövat det och blev påtänd som en halloween-pumpa. Vad är din åsikt om bensoider på recept, theralen och liknande lugnande? Vad är din åsikt om antidepressiva mediciner?
Jag anser att knark-begreppet är en bluff för att ursäkta en statlig kontroll av individens privatliv. Staten är den största pushern av droger.
Lösningen vore att certifiera all försäljning av droger så att ingen skit släpps ut. De som blir missbrukare (jag är själv före detta missbrukare) har ett annat problem än att de älskar att knarka. Det är detta problem som gör att de missbrukar: De älskar inte sig själva.
Ditt parti har aldrig uppmuntrat självkärlek, alltså har ni bidragit till missbruket - både det statligt subventionerade och det farligare på gatan.
Jag blev ganska förvånad över ditt sätt att avfärda Ted Goldberg. Han bedriver såvitt jag vet seriös forskning på området och använder väl i forskningssammanhang väl definierade begrepp som rekreationkonsument ooch problematiska konsumenter. Begrepp som faktiskt återspeglar vad det handlar om (jmf olika former av alkoholbruk som är såväl legalt som socialt accepterad drog).
"nonchalant inställning"???
För övrigt en mycket bra artikel C. L. K. Aqurette rekommenderar ovan!
Wille, även om man anser det rätt att låsa in oskyldiga som kanske, eventuellt skulle kunna vara samhällsfarliga är drogpolitiken kontraproduktiv. Den drog som överlägset mest leder till våld är alkohol och till den förbjuds alla alternativ. Många av de mest populära drogerna (som hampa, MDMA och opioider) minskar tvärt om användarnas våldsbenägenhet jämfört med nyktert tillstånd.
För övrigt är det direkt ondskefullt att med våld försöka hindra andra från att någonsin i sina liv göra den inre upptäcktsfärd som psykedelier innebär. Fullt i klass med att förtrycka folk som inte har rätt religion.
Oj, vad många och starka reaktioner mitt inlägg väckte. Och intressant nog enbart från snubbar, vad det verkar.
Jag gör här ett försök att besvara så mycket som möjligt, men det är nog ingen större idé att ge mig i kast med en principiell diskussion om människors ”rätt” att ta droger. Där har ni ultraliberaler en helt annan syn än de flesta andra av oss, och vi lär inte bli överens hur länge vi än diskuterar.
Forskningen visar på ett klart samband mellan så kallad ”rekreationskonsumtion” av narkotika och beroende. Detta är tämligen oomtvistat, även om det – förstås – finns enstaka avvikande uppfattningar. Men även om man skulle acceptera minoritetsuppfattningen om att det inte skulle finnas något sådant samband, innebär även enstaka bruk av narkotika att en mängd brott begåtts. Och vill man inte uppmuntra till brottslighet så finns det alltså goda skäl att låta bli att testa droger helt och hållet.
Jag förespråkar ingen ”klappjakt” på knarkare, eller att polisen ska tillämpa mer våld än nöden kräver i någon situation överhuvudtaget. Däremot tycker jag att polis och andra myndigheter bör slå till mot alla led i narkotikahandeln, även om – i en prioriteringssituation – smugglar-, tillverkar-, grossist- och langarleden är mer angelägna än köparna.
Det är välkänt att man i olika länder har olika beräkningsmodeller för hur utbrett narkotikabruket och -missbruket är, därför kan man inte med någon större säkerhet hävda att det procentuellt sett finns vare sig fler eller färre knarkare i länder med mer liberal narkotikapolitik än Sverige. Däremot visar forsningen, återigen, på ett klart samband mellan ”rekreationskonsumtion” och beroende.
Jag är inte så insatt i hur effektiva narkotikasubstitut som Subutex och Metadon är för att minska efterfrågan på riktigt knark, eller i vilken utsträckning de substitutberoendes situation är så mycket bättre än narkomanernas. Kanske är generös utskrivning av sådana preparat en framkomlig väg – jag vet faktiskt inte.
Inte heller är jag insatt i preparat som Ritalin, bensoider, theralen och liknande. Jag hoppas att läkarvetenskapen bättre än jag och andra amatörer på området, kan bedöma om sådant är lämpligt att ordinera till människor. Däremot har jag väldigt svårt att förstå hur det socialdemokratiska partiets påstådda icke-uppmuntran till människor att älska sig själva, bidragit till att göra dem till narkomaner. Det förefaller vara ett synnerligen skruvat resonemang där man fullständigt ”befriat” individer från enskilt ansvarstagande för sina egna liv.
Forskning och empiri visar på klara samband mellan narkomani och kriminalitet, liksom på samband mellan social bakgrund och situation och kriminalitet. Vill man minska kriminaliteten i samhället är det därför av samhälligt intresse att både minska narkomanin och att förbättra människors sociala situation. Detta är en del av den goda socialpolitiken som i Sverige drivits av bland annat socialdemokrater och socialliberaler.
Ted Goldberg förefaller inte se sambandet mellan knark och knarkberoende; i själva verket underkänner han all forskning som påpekar detta samband, och hävdar i stället att ”problematisk konsumtion” endast förekommer hos människor med trasslig familjebakgrund. Jag köper inte hans teser.
Slutligen några ord om jämförelsen mellan narkotika och andra skadliga substanser som alkohol och tobak. Jag är för min del ganska övertygad om att om sprit och tobak hade introducerats på marknaden i dag så hade jag och ganska många andra argumenterat hårt för att också dessa varor skulle förbjudas, och hanteringen av dem kriminaliseras. De orsakar skador för mångmiljonbelopp och enormt mänskligt lidande. Det vore därför bäst om bruket av dem minskades drastiskt med lagliga medel. Men jag inser förstås att det inte är en framkomlig väg att gå i dag. I stället lägger jag min energi på att argumentera mot drogliberalism, för att inte fler skadliga ämnen ska tillåtas förstöra människor.
Enligt EUs statistik har Sverige minst olagliga droganvändare av alla EU-länder men ligger ändå i toppskiktet både i antal problemanvändare och deras dödlighet. Dubbelt så mycket av båda jämfört med Nederländerna. Lägg också märke till att hampaanvändningen i Nederländerna bara ligger på europeisk medelnivå trots 30 år av de facto-legalisering.
http://stats05.emcdda.europa.eu/en/page001-en.html
http://stats05.emcdda.europa.eu/en/elements/pdutab02a-en.html
http://stats05.emcdda.europa.eu/en/elements/drdtab03a-en.html
http://stats05.emcdda.europa.eu/en/elements/gpstab06-en.html
Brottsligheten är ju en konsekvens av förbudspoliken. USA och Finland löste den skenande brottslighet som uppstod efter alkoholförbuden genom att legalisera alkohol.
Subutex och metadon är "riktigt knark". Politiskt är det omöjligt med lagligt heroin, men det går bra om det heter något annat.
Tyvärr är det du och andra amatörer på området som politiskt bestämmer vad läkare kan ordinera, och inte vad läkarna bedömer är lämpligt för patienten. Vissa preparat (som THC, MDMA och ibogain) är helt förbjudna och om socialstyrelsen inte gillar utskrivningen av annat narkotikaklassat dras läkarlegitimationen in. Konsekvensen blir bl.a. patienter som får dras med svåra smärtor för att läkarna inte vågar skriva ut smärtlindring.
Att något farligt är accepterat gör det väl bara ännu mer angeläget att upplysa om det? Med tanke på hur många verksamheter det är som leder till fler och svårare skador än flertalet förbjudna droger så måste det väl vara mycket bättre att argumentera mot liberalism angående hästridning, jollesegling, bergsklättring och stadstrafikcykling?
Nej db, jag bestämmer inte sådant. Jag är inte yrkespolitiker eller folkvald.
Mycket av brottsligheten och eländet i narkotikans spår kommer ju som det påpekats från att den är olaglig. Varför tror du kokainbranschen är våldsamamre än tobaksbranschen?
Med all säkerhet handlar det dels om att kokaintillverkare inte kan gå till domstol för att lösa sina tvister, dels att de uppdrivna priserna leder till enorma vinster om man lyckas monopolisera marknaden och klara sig undan polisen.
Jag kan rekommendera följande blogginlägg, http://www.becker-posner-blog.com/archives/2005/03/the_failure_of.html
Morian. Du sätter ciationstecken runt "rätt" att ta droger, när du verkar tycka att det är OK att statens säljer alkohol till alla över 20 - utan recept. 10 000 människor dör i trafiken varje år på grund av alkohol. Mer än hälften av all misshandel i hemmet och på gatan sker på grund av alkohol. Men den friheten vill du bevara. Varför inte vara konsekvent?
Du skriver att du inte vet skillnaden mellan exempelvis subotex och "riktigt knark". Vadå "riktigt knark"? Heroin togs fram i Englad 1874 som substitut för morfin. Morfin-beroendet hade blivit ett problem. Men heroin-beroendet visade sig vara värre. Båda är opiater. LSD togs fram av en schweiszisk kemist och användes en kort period inom psykiatrisk forskning. Så "knarket" har alltså sin upprinnelse inom medicinen.
Jag har en kompis som var heroinist i många år och ett tag sällskapade jag med en tjej som var beorende av amfetamin (själv testade jag litet olika saker men är totalt nykter sedan två år tillbaka). Subotex var bara en av alla droger som de köpta och sålde av varandra i sina kamratgäng.
Grunna litet på det här nu: Ämnen som stimulerar hjärnan och det centrala nervsystemet på abnorma sätt genomgår ständiga metamorfoser i laboratorier. Även om du gärna vill tro det, så vet inte ens forskarna alltid vad de håller på med, de behöver studera effekterna - på människor...
Vi vet ännu inte varför neuroleptika har alla de effekter som den har - bara att den har det. Vi vet ännu inte hur vi skall muntra upp barn som går på Ritalin när de tänder av från drogen.
Du verkar tro att det är mindre cyniskt att låta gubbar som har "staten" på mössan experimenterar med barn än att vuxna människor får köpa droger från certifierade företag.
Tänk om staten skulle sprida riktig information också, inte bara "knark är bajs". Då skulle du inte vara så naken i din Bror Duktig-kamp mot väderkvarnar.
Angående självkärlek: Skatter är stöld - och bidrag utan krav på motprestation är förnedrande och förlamande. Därför är socialdemokratin och alla som förespråkar välfärdstaten skyldiga till att korrumpera och förbittra folkpsyket.
Tobias, mot slutet av mitt långa svar skrev jag om att om sprit och tobak hade introducerats på marknaden i dag så hade jag och ganska många andra argumenterat hårt för att också dessa varor skulle förbjudas, och hanteringen av dem kriminaliseras. Tro alltså inget annat än att jag är väl medveten om dessa substanser destruktiva egenskaper.
Jag påstod aldrig att jag inte visste skillnaden mellan subotex och "riktigt knark". Vad jag skrev var att jag inte är så insatt i hur effektiva narkotikasubstitut som Subutex och Metadon är för att minska efterfrågan på riktigt knark, eller i vilken utsträckning de substitutberoendes situation är så mycket bättre än narkomanernas. Vidare tillstod jag att generös utskrivning av sådana preparat kanske är en framkomlig väg – men att detta är något jag faktiskt inte vet.
Dina "resonemang" på slutet avstår jag från att kommentera. Jag hoppas att du mår bra.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Morian. Vad jag försökte visa var att "riktigt knark" är ett tveksamt begrepp. Du menar naturligvis sådant som är förbjudet. Men små ändringar i kemiska sammansättningar av drogerna kan göra dem lagliga - och sådant som en gång var OK inom psykiatrin blir plötsligt "knark" och är jättehemskt.
Debatten är onyanserad. Friheten är hotad. Och jag undrar om du inte överanvänder citationstecken som passivt agressivt stridsmedel: Jag gjorde resonemang - inte "resonemang".
Du raljerar över min inställning och min hälsa i ett svep, som att jag är en ensam galning. Många med mig betraktar välfärdstaten som demoraliserande.
Att jag mår bra måste inte betyda att statsformen är rätt, för jag är starkare och mer intelligent än genomsnittet och har ändå fått kämpa hårt för att bli fri från självförtryck orsakat av kulturens stereotypa diskurser.
Du repeterar dessa diskurser oreflekterat: Du urskiljer "riktigt knark" från mist lika beroendeframkallande och personlighetsförändrande droger ur medicinen.
Du vill förbjuda så mycket som möjligt som folk annars skulle peta i sig mot din goda vilja. Det är ditt ansvar att hindra vuxna människor från sådant osedligt fördärv, anser du. Du är en duktig pojke. Det tjänar inget utom din känsla av att vara fin och god.
Ja, jag mår bra. Agressivitet är en del av varelsen, används ibland för att accentuera hennes integritet. Frid över lunden och kon och fjället råder stundom likaledes för den tydlige - och den tydlige njuter även när han ger full hals om frihet: Han blir frihetens klocka och inget känns bättre än att friheten skälver i hans hjärtas malm. En rutten tjärn har en blank spegel, men ingen får hälsa av att dricka därur.
Skönt att höra att du mår bra.
Forskning och empiri visar på klara samband mellan narkomani och kriminalitet, liksom på samband mellan social bakgrund och situation och kriminalitet.
Jag ser fortfarande inte att folk som förespråkar att sätta åt droganvändare förespråkar att man ska låsa in folk från fattiga bakgrunder.
Inser att du, Morian, inte förespråkar "klappjakt på knarkare", men samtidigt anser jag att det logiskt och moraliskt konsekventa i sammanhanget vore att ta avstånd från att överhuvudtaget sätta åt folk för substanser de har i blodet, på samma sätt som det vore naturligt att ta avstånd ifrån att låsa in folk pga deras sociala bakgrund.
Att någon utgör "en statistisk riskgrupp" är inte fog att behandla dem som brottslingar.
F ö är det som db påpekar skillnad på droger och droger i statens ögon:
alkohol, som är bland de farligaste och mest våldsframkallande drogerna är tillåtet, samtidigt som innehav av relativt harmlösa droger är belagda med hårda straff.
Skillnaden? Staten tjänar grova pengar på alkohol.
Wille, att polisen omhändetar narkomaner behöver inte betyda att de ska behandlas som brottslingar. Det förefaller för min del betydligt mer rimligt med vård.
Morian. "Wille, att polisen omhändetar narkomaner behöver inte betyda att de ska behandlas som brottslingar".
Du kan ju försöka med din överlägsna stil mot mig. Men jag tappar definitivt respekten för dig när du inte ens inser att det är själva omhändertagandet som är "att behandlas som brottslingar". Menar du att "riktiga brottslingar" (för att använda din retorik) skall gå i kedjor och få pisk?
Det här får bli sista ordet för min del i den här diskussionen på ett tag - jag och ni, kära meningsmotståndare, lär inte bli överens:
Att omhänderta narkomaner och se till att de får vård är inte detsamma som att omhänderta t ex en rånare, våldtäktsman eller biltjuv och ställa vederbörande inför rätta. Punkt.
Morian. Synd att du stoppade huvudet i sanden innan det hann blï upplyst: Den enda skillnaden mellan att omhänderta narkomaner och andra lagbrytare finns förövrigt just i ditt huvud.
Det är farligt att knarka ofta och mycket. Men det är farligt att knulla mycket och ofta utan kondom också. Hur skall du göra med den saken, Morian? Skall du införa kondomtvång på alla samlag? Du kanske vill att vittnen är med och ser till att kådisarna sätts på också? Till nästa gång/god natt.
Tvångsvård av personer med avvikande livsstil är inte så skoj det heller. Bli inte som en av de som nu skäms för vad som gjordes mot Alan Turing.
Jonas:
Jag skulle bara vilja veta vilken forskning du tagit del av. Har som sagt följt frågan i många år av olika skäl och vill se om det är något nytt jag missat. Den senaste vetenskapliga jämförelsen mellan Nederländerna och Sverige var Dolf Tops från 2003. Han avfärdade då det argument som du och många försvarare av den svenska narkotikapolitikens använder, nämligen att det inte går att jämföra Sverige med exempelvis Nederländerna eftersom man räknar narkomaner och narkotikaoffer på olika sätt. Tops samlade nämligen in uppgifter om samtliga uppgifter och gjorde dem kompatibla. Det visade sig då att Sverige har ungefär dubbelt så hög dödlighet bland narkomaner som Nederländerna. Dessutom var det procentuellt som gick från cannabis till tyngre droger i Sverige än i Nederländerna trots att mångdubbelt fler använder cannabis i Nederländerna.
Alla:
Det som irriterar mig mest med dem som försvarar drogförbud är att de beskyller sina kritiker för att drivas av cynisk ideologi när det är precis tvärtom. Att till varje pris bevara ett förbud av princip och sedan blunda för alla konsekvenserna kan inte vara annat än ideologiskt motiverat. Cynismen ligger i att blunda för verkligheten med argumentet att man är för förbud. Det är faktiskt inte ett dugg bättre än när Katolska kyrkan övertalar u-landspolitiker att förbjuda kondomer och sedan blundar för konsekvenserna med motiveringen att om alla bara uppförde sig som kyrkan vill så skulle ingen få aids.
Angående jolleseglingen. Den för mig i övrigt okända drog- och beroendeprofessorn Russell Newcombe har gjort sig besväret att kolla upp statistik. Jollesegling visar sig ha minst tio gånger större risk för dödsfall än nästan alla förbjudna droger.
http://dancesafe.org/documents/druginfo/risk.php#death
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.